NK (4 &) 5

Med bastun på rätt köl, jord och gräsfrön på den yta som ska bli gräsmatta pustade vi ut. Inget mer bökande på tomten i sommar lovade vi oss. Då dog vattenpumpen från 1957.

Den nya pumpen sänks ner i brunnen. Elledningen ska träs i ett rör mellan brunn och källare, vilket visade sig vara knixigt. För många rörböjar och rörmokaren fick handgräva ner till den värsta vinkeln. Vi skämtade lite om ytterligare ett Nagorno Karabach, nummer fyra i ordningen, eftersom en praktfull funkia höll på att få sätta livet till. Men allt verkade vara under kontroll så vi lämnade vi projektet och åkte vi iväg på en liten utflykt.

När vi kom tillbaka var rörmokaren försvunnen, på ett oroande sätt. I äppelträdet hängde en snara. I brunnen stod en stege. Ingen levande människa syntes till.

Allt fick sin förklaring när han dök upp med en grävskopa i släptåg. Brunnen var för trång för de åtgärder som planerats. Det  funkade inte att sänka pumpen med hjälp av ett rep. Någon måste ner i brunnen och fixa. Och just det. Först måste man vidga brunnen. Nu var det ingen som skämtade om Nagorno Karabach längre, det här var NK 5 på allvar.

Under schaktmassorna, bakom cementrören finns strategiska delar av perennrabatten. Men ännu värre är att farmors äppelträd fick sig en smäll så att en av de kraftiga grenarna gick av, den som ska skugga perennrabatten. Det blev lite för många förluster på en gång, lite för destruktiv framfart i en minnestät miljö. På kvällen tog jag mig en vemodig stund tillsammans med äppelträdet. Vi föll i varandras armar (respektive grenstump) och grät ut och jag lovade att göra vad jag kan för att fixa den där avbrutna grenen.

Först ett bättre snitt än det där såriga och trasiga, innan regn och röta sätter in. Och sedan lite sårsalva på det. Men helst av allt skulle jag vilja få tag i en duktig arborist som kan pyssla om trädet. Var hittar man en sådan i södra Dalarna?

Det här inlägget postades i Att odla och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

17 svar på NK (4 &) 5

  1. Skogsgurra skriver:

    Nu äre inte rolit längre.

    • Karin skriver:

      Nej, det tog riktigt hårt, det där med äppelträdet. En kraftig gren utgjorde faktiskt en tredjedel av trädkronan. Känns kalt och trist nu.

  2. Eva skriver:

    Sorgligt, känner med dig och ditt äppelträd!

  3. Cecilia N skriver:

    Usch. Jag förstår.

    Tidigare i sommar var Banverkets gubbar här på andra sidan gatan och tog ner träd. Inte för att jag har haft nåt speciellt förhållande till dem mer än att jag inte sett grannarna på andra sidan järnvägen mer än halva året. Men det blev tomt.
    Och det värsta var avrättningsmaskinen som gjorde jobbet. Hu! Ingen respekt för att levande varelser hanterades. *vrrop vrrop* så var träden både huggna, kvistade och lagda på hög.

    Att behöva se ett älskat träd med högt affektionsvärde amputerat tar förstås.

    • Karin skriver:

      Läste en novell för något halvår sedan om en man som tyckte det var trevligare att umgås med träd än människor. Han hade ett omfattande trädumgänge och alla olika träd hade sin speciella personlighet. Det känns som ett alldeles rimligt förhållningssätt, jämfört med monstermaskinernas ”vrrop, vrrop”.

  4. Skogsgurra skriver:

    Min favorit är ju äddern. Släpp inga grävskopor nära den!

    • Skogsgurra skriver:

      Väntar otåligt på etymologisk kommentar. Plus fusekran (CGXVI) att den inte är hotad.

      • Karin skriver:

        Alen, fsv alr, dial alder, best form ardra, eller som en del föredrar att transkribera: äddern är ohotad av yttre fiender. Däremot skulle den gamla damen (som Erland kallade henne) med ålderns rätt kunna hävda att hon gjort sitt. Men jag tror att hon står många decennier ännu. Tappar någon gren ibland (utan grävskopeassistans), får lite för mycket mossa på ryggen, som jag försöker hålla undan (mossan). Valborg berättade att hon kan få svamp i underredet ibland (alen, alltså) om det är fuktiga somrar, men det har bara hänt en gång hittills och den åtgärdades omedelbart, förstås. Och ingen grävskopa får komma i hennes närhet!

        • Skogsgurra skriver:

          Tack för fyllig rapport och försekran!

          Jag visste att den skulle komma. Min transkribering bygger på fonetiskt intryck av hur den kallades i min ungdom. Fascinerande att få etymologin!

          • Karin skriver:

            Fast ijenklien vet man inte riktigt vad al betyder och det känns ju lite frustrerande. En gissning är att det har med sanskritordet aruna att göra, vilket betyder rödgul. Kollektivt namn och ämnesnamn för träslaget: ale och den äldre formen äle.

  5. Skogsgurra skriver:

    Så det brittiska ölets namn betyder alltså ungefär rödgul? Amatöretymologen firar triumfer.

Kommentarer inaktiverade.