Gårdagens tågresa resulterade i dåligt samvete för att jag lät en tonåring bli så hunsad av tre kostymklädda män, som ansåg att han skulle flytta på sig, att han troligen glömde sitt fina metspö på tåget. Den resulterade också i några anteckningar från deras samtal. Vad tror ni? Är det på riktigt eller är det en ambulerande teaterföreställning, kanske?
I rollerna: Kostym 1. Ledare. Lätt grånad. Glasögon som ser dyra ut. Kostym i tunt ylle, som har lite för breda slag (maffiavarning) och en välstruken vit skjorta med manchettknappar. Glansig slips. Kostym 2. Idéspruta. Ledigare stil, modernare kostym, ingen slips. Kostym 3. Portföljbärare och uppskattande publik. Kostym av anonymt snitt (Åhlens?). Jag. Oförarglig typ av ordinärt tantsnitt. Reagerar långsamt, men är i gengäld rätt långsint. Scenen: Tidig morgon i en andraklasskupé på ett SJ-tåg mellan Stockholm och Falun. (I brist på bättre använder jag parenteser och den numera vanliga metoden med asterisk för scenanvisningar. Bakgrunden till scenen finns i förra inlägget.)K 1: Jahahörninini boys, då sätter vi igång. Bring it on. Ni får stå för newsfeed och troubleshooting. Jag svarar för summing up. Afterthoughts. Recommendations. Vad har ni med er?
K 2: Jag tänker matriser. Jag tänker analysnivåer.
K 3: Matriser funkar alltid.
K 2: Jag tänkte preambla lite kring vikten av empirinära presentationsplan.
K 3: Bra där!
(Jag tänker att empirinära låter som Alice i Underlandet – nästan som verkligheten, men lite skevt.)
K 1: *För samman fingertopparna, stöter dem mot varandra på ett sätt som signalerar otålighet. Höjda ögonbryn. Tystnad*
K 2: Vi har lite olika målbilder här, målanalyserna måste differentieras, målstrukturen styras upp och det är där jag vill koppla in en en tydligare medvetenhet om evidensbaserade utvecklingsmodeller.
K 3: *Sitter tyst*
(Jag börjar förstå att ingen förstår något.)
K 1: Var har du där i vänsterhörnet av matrisen?
K 2: Innovationsförmåga!
K 1: Extern eller intern?
K2: Outsourcing måste vägas mot managementmöjligheter. Det centrala är kompetens att kravställa utvecklingen. Upphandlingskompetens i fokus! Parad med resourcingtänk och en öppen co-sourcing-attityd.
(Jag tänker att han har en poäng där, att man inte kan lägga ut för mycket beställningar om man inte kan hålla koll på hur de genomförs, att man bör använda de resurser man har och att det kan vara en bra idé att hitta några att samverka med.)
K 3: Just det, vi ska hamra in co-sourcingconceptet så att det rasslar om polletterna när de trillar ner.
K 1: (Till K 2) Implicit säger du att externa input är en komplicerande faktor.
K 3 *ser lite förvirrad ut*
K 1 (fortsätter): Integreringsprocesserna är underanalyserade. Måste highlightas bättre.
K 3 (alldeles för ivrigt): Just precis, någon måste ta hand om skiten!
(Jag tänker att det var tammfan de första riktigt äkta orden under samtalet, men vad betyder de? Och vad handlar verksamheten om, som de analyserar. Ingenting har hittills avslöjat något alls om verksamhetens innehåll. Sophantering?)
K2: Trafiknära kommunikationssystem, uppgraderad sorteringsmekanism och intensifierad lateral dialog. Ökad emfas på en generisk innovationskultur.
(Jag tänker: Det där generisk, som dyker upp överallt nuförtiden, vad betyder det egentligen? Allmän, generell, likartad… Men varför säger man i så fall inte det?)
Och jag tänker avslutningsvis innan jag går av tåget i Krylbo att om ni nu är så in i norden välstrukturerade och uppstyrda och empirinära så skulle ni kanske kunnat beställa biljetter intill varandra och då hade vi sluppit delta i ett morgontidigt ofrivilligt hela-havet-stormar, bara för att ni inte kan styra upp er egen lilla verklighet. Grrrr…
”Nu var det kalas och du var inbjuden” sade småtjejerna med det lektempus som verkar gå i arv generation efter generation. ”Nu var du…” säger ungarna och förflyttar sig till sina fantasivärldar. Och de där fantasivärldarna kan snabbt ändra karaktär:
