Jag har – som avslutande sommarprojekt – försökt omvandla landskapet lite grann. Som alltid glömmer jag att ta bilder ”före”, så ni får helt enkelt tro mig att detta landskap är nytt och skapat ur tomma intet. Eller kanske inte alltihop, men den där slänten ner till stenarna är i alla fall ny.
Först var det ingenting annat än en tvärbrant slänt ner mot vassa stenar i olika storlekar.
Sedan röjde jag en massa sly och kapade onödiga grenar som jag slängde på den där tomma platsen. Senare var det dags att schakta undan jord för ett par altaner och det blev en massa schaktmassa över som också hamnade på samma ställe.
Det är ingen bra idé. Lyssna nu noga alla landskapare: Lägg INTE avsågade grenar i en slänt. Gör en Valborgsmässokase, bränn upp! Eller låt dem ligga men VRÄK INTE över en massa lerjord.
När jag tröttnade på den där trista trassliga slänten, där det bara var en tidsfråga innan någon familjemedlem skulle trilla ner och bryta sönder sig, satte jag igång med ett omvandlingsprojekt: en mjukt sluttande slänt skulle det bli. Lättare sagt än gjort när varje centimeter lera döljer ett inferno av hoptrasslade grenar. Ibland, när man tror att man att man fått tag i själva grenen, är det bara någon liten kvist som hänger ihop med en gren som sitter på en grövre gren, osv.
Här har jag kommit rätt långt i min slänt-design. Bara några rackarns grenar som trilskas.
Det bästa är alltså att aldrig blanda grenar och lerjord, men om man nu råkar ha gjort det och ska rätta till det i efterhand, finns det några saker man ska tänka på. Jag tror att mitt viktigaste råd är att man alltid ska se till att man har ett bra underlag att falla på om grenen oväntat går av eller lossar när man drar i den. Fall hellre uppåt än neråt, är en bra tumregel. OM man råkar glömma det och står och balanserar på en sten med sjön bakom sig kan man ändå hjälpa upp situationen genom att använda den där grenen som lossnade helt oväntat. Man kan – beroende på hur vig man är och hur terrängen ser ut – gå ner i halvbrygga och hålla emot med grenen eller alternativt snabbt vända sig om ett halvt varv och ta stöd med grenen innan man ramlar handlöst ner i något ravinartat med vassa stenar på sidorna. Jag valde det enklare alternativet. (”Valde” kanske inte är rätt ord här, men det låter bra.) Jag fick loss en kraftig gren, svängde runt och satte ner den som stöd där den landade, på sjöbotten. Puh!
Nu är slänten i alla fall rensad på grenar och skulle man råka ramla utför den är det ingen fara. En snäll kamel tar emot och lindrar fallet.
Jo, det var det här med att skanna, som jag lovade berätta hur jag gör, särskilt med diabilder och negativ.
