Om vådan av att smörja en boddörr

Jag tänkte skildra hur det gick till när jag fick en smäll så att armen nästan gick av. Så jag håller på och letar efter en bild av den där boddörren som anföll mig. Möjligen skulle dörren i fråga kunna ge en annan version av händelseförloppen, men nu är det mig det är synd om. Och inte hittar jag någon bild på boden heller och ännu mindre boddörren.

Vänta lite så ska jag leta i högarna… Jo, här är boden om vintern. Usch ja. Men i alla fall:

boden

Bakom den första boddörren finns gräsklipparen. Man rullar ut den och drar igång den med ett kraftigt ryck i startsnöret och då startar den i regel på första knycket.

Boddörren har gått från lite osmord till jämmerligt gnisslig och jag åtgärdade häromdagen med att smörja lite. Sedan rullade jag ut gräsklipparen och startade den med ett kraftigt ryck i 180 graders båge med höger arm.  Under tiden hade boddörren bakom mig, som jag hade ställt upp helt och hållet, blåst tillbaka till halvöppet läge, helt gnisselfritt, så min arm träffade den med full kraft, precis på dörrbladskanten. AJ (*^€±∂߃Ω*)!

Jag tog en bild av armen nyss, men det blev för läskigt. Tänk er något ut en film om styckmord. Mångkolorerat med kraftiga inslag av lila och gult och med drag av falukorv som passerat bäst-före-datum någon gång i fruntimmersveckan. Nä, den får ni inte se.

Det här inlägget postades i Livet och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

22 svar på Om vådan av att smörja en boddörr

  1. Skogsgurra skriver:

    Ujuj, ujjejuj! Har du röntgat armen? Den kan vara rejält spräckt.

  2. Olgakatt skriver:

    Vilket lömskt bakhåll av en dörr! Försumma inte att dra nytta av handikappet så att du slipper klippa gräset resten av säsongen!

    • Karin skriver:

      Mycket lömskt, särskilt som jag som trodde vi var vänner, dörren och jag!
      Jag håller på med en lista över sysselsättningar som jag bör undvika. Fönstertvätt och dammsugning kan väl inte heller vara bra för en eventuellt spräckt arm?

  3. Kicki skriver:

    Illa illa, nu är det synd om!
    Och det var naturligtvis höger arm också? Då finns det ju ingen annan råd än att du lutar dig tillbaka och lägger armen på en mjuk kudde och läser en god bok, eller skriver. God och närande mat är naturligtvis nödvändigt, tur att redaktören är bra på det.

    • Karin skriver:

      Japp, höger arm förstås, bästa dra-i-gräsklipparstartsnöret-armen.

      Jag lyder dina råd och det är förvånansvärt hur bra det går att skriva, jämfört till exempel med att diska!

  4. hyttfogden skriver:

    Det finns gräsklippare som man startar som en bil med nyckel. Man måste dock
    komma ihåg att se till att startbatteriet är laddat. Vi har en sån maskin sedan tio år och det är underbart att slippa känna att armen nästan går av vid varje start.
    Om nyckeln skulle förläggas eller komma bort finns dock den traditionella startfunktionen med snöre kvar. Skaffa en sån maskin så blir du lycklig hela livet!

    • Karin skriver:

      Vi har just skaffat en sådan och den verkar ju mycket bra, men jag är inte riktigt betrodd ännu. Jag vet inte riktigt vad redaktörn tror att jag ska ta mig till med den. Rymma kanske?

      Det har därför fallit på min lott att fixa de där ställena som åkgräsklipparen inte vågar sig på, stenrappel, trånga passager och branta slänter. Så armen går inte bara nästan av utan – eller jo, OK, det är väl bara nästan. ”Bara”. Bitter? Jag?? Inte då!

  5. hyttfogden skriver:

    Det var vanlig gåklippare med startnyckel jag pratade om. Vi har också en traktorliknande åkklippare som också är underbar men fullständigt livsfarlig nu när
    vildsvinen har bökat upp vår stora gräsmatta. Risken att välta och köra fast är stor så i år får gräset växa som det vill. Det går alldeles utmärkt att rymma med en åkklippare. Ta den nästa gång du ska handla på ICA. Så värst fort går det ju inte men du tar dig fram. Och till er affär i byn är det ju inte så långt.

    • Karin skriver:

      Finns det sådana! Det låter som en mycket bra idé. Men först måste jag nog köra slut på den nuvarande. Det ska väl inte vara något problem, eftersom många menar att jag använder den mer som en kombination av stridsvagn och jordfräs, vilket olyckskorparna menar kan innebära dess snara död. Men först-först måste jag få armen i brukbart skick.

  6. Karin på Pettas skriver:

    Oj, stackars dig och din arm. Du borde sparka till boddörren och säga några välvalda ord. Fast det ser jag i och för sig att du redan har gjort. Snygga tecken för att vara välvalda svordomar. Hoppas att armen orkar resa över havet och att den tar dig med sig och alla de andra:)

  7. Lotten Bergman skriver:

    Jag är stolt över dig som vore du min dotter — mera blåmärken och fallolyckor till läsekretsen! (Så länge de slutar lyckligt, förstås.)

    • Karin skriver:

      O ja, det kommer, var så säker. I nästa inlägg backar jag på en rallybil och i nästnästa får jag motorstopp på en färja. Och i nästnästnästa… ja, vi får se!

  8. Eva skriver:

    Stackars, synd om!!! Hoppas det läker ihop snabbt för nu vill jag att du kommer hem och tränar med mig. Snart. Jag har nog flyttat in nu. Nästan i alla fall. Nästa vecka.

    • Karin skriver:

      Det är verkligen som om vi blivit bönhörda när vi upprepade som ett mantra i början av augusti att detta är också en sommarmånad. Det har det ju verkligen varit och de senaste dagarnas milda klara luft måste vara extremt hälsobringande.

      Nästa vecka ser det ut att bli lite svalare och då kommer jag också att vara i stan. Träningsdags, absolut!

Kommentarer inaktiverade.