Avdankad arm – och blå?

arm o blå vändBrorsan skrev och undrade hur det står till med armen, om den är ”avdankad, arm och blå”. Det var ju både omtänksamt och rätt kul, så jag knycker det till dagen rubrik.

Jotack, mindre svullen nu. Och blåmärken är ju sällan blå, mera åt det rödlila hållet, med gulgröna schatteringar; ett fängslande färgspel är det, som växlar från en dag till nästa.

Armontet har gjort att jag måste planera om lite. Grävprojekten får vänta ett tag så vad gör man då? Skannar, förstås, för även om inte skannern funkar till hundra procent är ju 60% alltid något. Eller vad det blir, när skannern tar 35 mm av  60×60 mm dia, från den sorgligt bildfattiga tid då jag bodde i Östafrika i min ungdom. Här är favoritbilden.

moorings 2

Åh, Moorings! På engelska betyder moorings förtöjningsplats och det passar verkligen bra. Här bodde jag nästan ett halvår när jag rekade åt Vingresor för deras planerade charterresor till Östafrika. Ibland fick jag ner några svenska ”testturister” via den tyska resebyrån Scharnov, men dessemellan gällde det alltså att leta upp bra hotell, testa olika stränder, safaris, båt- och flygutflykter. Ett ganska trevligt jobb, faktiskt. Jag fick välja var jag ville bo. Alla strandhotellen ville gärna att jag bodde just hos dem, men det kändes rimligare att leta upp något som inte skulle bli ett Vinghotell, så jag tackade nej till Whispering Palms, Sea View, Nyali Beach och hittade detta trivsamma ställe inne i stan. Med tjocka cementväggar och ett palmbladstak som lämnar en halvmeter öppet mellan tak och vägg blev det aldrig för varmt. Man slapp luftkonditionering och det gjorde det mycket lättre att klara av värmen utomhus om dagarna också.

Bilden tog jag, om jag minns rätt, när jag hade backat på en bil i gryningen. (Den syns lite till vänster och har alltså klippts av när jag skannade.) Jag skulle ut till flygplatsen och det stod plötsligt en bil på en plats där man aldrig parkerade. Jag skrev en lapp, tog en bild och tänkte att det där får vi reda ut senare…

Det här inlägget postades i Att resa och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

12 svar på Avdankad arm – och blå?

  1. Karin på Pettas skriver:

    En talande bild, en levande bild.
    Om jag tror rätt så är huset handgjort, för den ena väggen lutar sig inåt, precis som det brukar bli när man inte använder vattenpass. Fönstret med solskydd och vespan framför samt en del av bilen du körde på.
    Jag tycker också mycket om din bild..

    • Karin skriver:

      Mycket handgjort det hela. Lera, handslaget tegel, handrörd cement. Väl utprovade metoder som fungerar fint i klimatet. Fönstret med solskydd har inte något fönsterglas utan hönsnät…

  2. Kicki skriver:

    Jag blev så inspirerad av ditt skannande så jag gav mig också i kast med att skanna film. Det var ju ingen konst att montera negativet i hållaren och när jag tryckte på knappen och valde ”skanna film” spann skannern som en katt. Ett tag. Sedan lät det som när man krossar metall och plast samtidigt.
    Så jag gav upp det där med film och negativ. Men skannern fungerar som vanligt i övrigt. Tack och lov.

    • Skogsgurra skriver:

      Inga skador på armar eller andra lemmar/organ?

    • Karin skriver:

      Oj då? Vilken del av kulturarvet var det som gick åt pipsvängen där då?

      • Kicki skriver:

        Inga allvarliga skador någonstans och skannern var så snäll och fungerade som vanligt med bilder och dokument. Men de färgnegativ jag försökte skanna ville den inte ha, då blev det sendrag mm. Jag tror det var något barnkalas, och det vet man ju hur dom ser ut. Det kanske var därför det lät sådär förresten.

  3. Skogsgurra skriver:

    Armen lös? Verkar ha vänt på sig. Då måste den väl vara riktigt avdankad?

    • Karin skriver:

      Ja, den sitter lite löst. För när jag råkade klicka bort den och sedan satte dit den igen hamnade den så där.

      • Skogsgurra skriver:

        Men, jag menar, visst satt den upp-och-ner först? Och nu sitter den rätt. Eller spelar mina ögon med mig? Handlar om mina sinnens fulla bruk – och lite om vittnespsykologi.

        • Karin skriver:

          Jag tror du skulle vara ett trovärdigt vittne! Visst är den vänd. Jag märkte det inte själv först, men nu när du säger det: upp och ner. Eller rättvänd, beroende på hur man ser det.

          Det går till så här att bilderna i bildbehandlingsprogrammet uppför sig lite som de vill. Ibland vänder sig en vänd bild tillbaka utan att man gör något alls. Särskilt i processen mellan iPhoto och WordPress. Så man lägger in bilden på nytt. Glasklart?

Kommentarer inaktiverade.