Hur ORKAR ni frågar folk. Och: Hur HINNER ni. Frågorna gäller våra hus och trädgårdar. Svaret på fråga nummer 1 är att man orkar det man har lust med. Och dessutom har jag upptäckt att jag nog är konstruerad för grävjobb och för att köra fullastade skottkärror uppför eller nerför branta slänter. I uppförslut stärks baksida lår, ryggmuskler och överarmar, i nedförslut tar framsida lår, magmuskler och underarmar hand om jobbet.
Svaret på fråga nummer 2 är helt enkelt att det gör vi ju inte. Så klart. Men vi håller undan någotsånär och ett par gånger om året är det arbetsläger för de närmast berörda med båtupptagning, risröjning, eldning, innanfönsterisättning och intagning av trädgårdsmöbler, mm.
Det gick undan i helgen och jag hann knappt dokumentera något alls. När båten skulle upp ur sjön låg kameran någon annanstans, annars hade ni fått se hur det går till när man ror utan åror (man tar en brädlapp och leker gondoljär).
När den stora brasan brann som bäst hade jag fullt sjå att mata den med lämpligt bränsle.
Så här ser min magra bildskörd ut. Jag är dessutom usel på ”förebilder”, alltså de där bilderna som krävs för att man ska se skillnad på ”före” och ”efter”. Jag borde naturligtvis ha tagit en tur med kameran innan vi satte igång med alla projekt, men det glömmer jag för det mesta.
Men här är i alla fall en förebild på en monsterjasminbuske och en monsterkaprifol (det är den som ser ut som en myrstack till vänster om busken).
Den växte tidigare upp längs ett trapphus som fanns på husets baksida, men när trapphuset revs 1974 blev den liggande längs huset och rotade sig lite här och där i en trasselhärva utan like.
”Vore trevligt om man kunde klippa ner den och kanske flytta några av plantorna till något bättre ställe”, tyckte jag. Och busken måste ju beskäras.
Nästa gång jag tittade åt det hållet såg det ut så här. Busken är en liten skir historia och kaprifoltrasslet är väck. Rötterna är kvar och vi får se hur de klarar vintern. Några kan kanske få flytta till den lilla paviljongen.
Och här har vi mammas fina pioner som klarat sig riktigt bra i min vård. Kanske tack vare att redaktörn brukar rensa kring rötterna och ge dem lite näring, då och då.
Nu är de nerklippta och har fått ett skyddande täcke av granris, som jag hoppas ska skydda mot kommande kalla månader. Eller är det dumt? Om någon vet något om detta är jag tacksam för råd. Det går ju alltid att plocka bort granriset igen.
Ja, hängrännorna är rensade, staketet är borstat med stålborste så att nästan all mossa är väck, ris från trädfällningarna är hopsläpat och uppbränt, de sista innanfönstren på plats. Redo för vintern!
Det kommer kanske någon rapport härifrån framöver. Fast inte fick jag med mig den lilla sladd som man kan föra över bilder från kameran till datorn med (nej, min uråldriga kamera har inte bluetooth).
