Shakebao är en stad i norra Sverige som bebos av enbart lesbiska kvinnor. Den beskrevs för några år sedan av Nyhetsbyrån Nya Kina vars reseredaktion skrev om den. Man kunde berätta att det bor 25 000 kvinnor i staden, som grundades redan på 1820-talet av en arg och rik änka som inte tyckte om karlar. De flesta i stan är skogshuggare, men det finns förstås affärskvinnor, administratörer, poliser, väktare, ja i en så pass stor stad finns väl de flesta yrkeskategorier. Män får absolut inte komma in i staden.
Men kan det verkligen stämma? När berättelsen om kvinnostaden i Norrland valsat runt i medierna ett tag var det någon som kollade med SKL, Sveriges Kommuner och Landsting var den ligger, lite mer exakt än ”Norrland”. På SKL konstaterade man att om det funnes en stad på 25 000 invånare skulle det vara en av de större städerna i norra Sverige och en sådan håller man knappast hemlig i bortåt två hundra år. Shakebao existerar inte blev beskedet, till många journalisterns besvikelse.
Det är den klassiska gamla amasonmyten i modern tappning. Den som fanns i den grekiska mytologin, berättelsen om militanta kvinnor i ett matriarkat. I de grekiska myterna får olika hjältar i uppdrag att besegra och förgöra dem.
Det handlar nästan alltid om att de ska ha däng. Herkules nionde stordåd var att besegra amasonernas drottning och ta hennes gördel. Akilles hade ihjäl en annan drottning och Theseus likaså.
De sades att de bodde någonstans i Anatolien, eller kanske strax bortom. Men i takt med att man utforskade dessa trakter utan att stöta på dem, flyttades amasonernas hemvist till mer okända områden. Med tiden hamnade de i Amazonas i Sydamerika, för att till sist landa i Norrland.
Här har vi ett slagsmål mellan greker och amasoner som avbildats på en relief i mausoleet i Halikarnassos kring 350 f.Kr.
Jag stötte på berättelsen om Shakebao i går när jag skrev om T-shirtens dag. Den finns återgiven på insidan av en T-shirt med en trevlig illustration från kvinnostaden av umeådesignern Jessica Eriksson på framsidan. Det är T-shirt nummer femtio i en serie av tischor som man kan prenumerera på, från Umeåföretaget T-post.
Man får en tröja med en artikel tryckt på tröjans insida och en bild på utsidan. Tanken är att man sedan, när man stöter på någon annan med en T-post-tröja, ska ha något att prata om, ifall man känner för det. Tydligen går det bra för företaget. I år fyller de tio år och nästa T-shirt blir den hundrade, om jag förstått rätt Här kan man läsa mer. Nej jag är inte sponsrad av dem, tyckte bara att det verkar vara en rätt kul idé.
I går var det internationella T-shirtdagen. Och då kan man fira genom att ta på sig en favvo-tischa, om det inte vore så att alla ligger på sin hylla i stan och jag är på landet. En av många packningsmissar.
Väl ombord på tåget upptäcker jag att jag valt fel. Tidpunkten passade bäst, så det blev snabbtåg, trots att det är långsammare (och dyrare) än regionaltåget. Ett SJ-mysterium som jag lärt mig leva med. Det jag har svårare för är att man blir illamående på snabbtågen. Att jag aldrig lär mig!
