I Shakebao, där må ni tro…

Shakebao är en stad i norra Sverige som bebos av enbart lesbiska kvinnor. Den beskrevs för några år sedan av Nyhetsbyrån Nya Kina vars reseredaktion skrev om den. Man kunde berätta att det bor 25 000 kvinnor i staden, som grundades redan på 1820-talet av en arg och rik änka som inte tyckte om karlar. De flesta i stan är skogshuggare, men det finns förstås affärskvinnor, administratörer, poliser, väktare, ja i en så pass stor stad finns väl de flesta yrkeskategorier. Män får absolut inte komma in i staden.

Men kan det verkligen stämma? När berättelsen om kvinnostaden i Norrland valsat runt i medierna ett tag var det någon som kollade med SKL, Sveriges Kommuner och Landsting var den ligger, lite mer exakt än ”Norrland”. På SKL konstaterade man att om det funnes en stad på 25 000 invånare skulle det vara en av de större städerna i norra Sverige och en sådan håller man knappast hemlig i bortåt två hundra år. Shakebao existerar inte blev beskedet, till många journalisterns besvikelse.

skadad amazonDet är den klassiska gamla amasonmyten i modern tappning. Den som fanns i den grekiska mytologin, berättelsen om militanta kvinnor i ett matriarkat. I de grekiska myterna får olika hjältar i uppdrag att besegra och förgöra dem.

Det handlar nästan alltid om att de ska ha däng. Herkules nionde stordåd var att besegra amasonernas drottning och ta hennes gördel. Akilles hade ihjäl en annan drottning och Theseus likaså.

De sades att de bodde någonstans i Anatolien, eller kanske strax bortom. Men i takt med att man utforskade dessa trakter utan att stöta på dem, flyttades amasonernas hemvist till mer okända områden. Med tiden hamnade de i Amazonas i Sydamerika, för att till sist landa i Norrland.

Här har vi ett slagsmål mellan greker och amasoner som avbildats på en relief i mausoleet i Halikarnassos kring 350 f.Kr.

femtionde tischanJag stötte på berättelsen om Shakebao i går när jag skrev om T-shirtens dag. Den finns återgiven på insidan av en T-shirt med en trevlig illustration från kvinnostaden av umeådesignern Jessica Eriksson på framsidan. Det är T-shirt nummer femtio i en serie av tischor som man kan prenumerera på, från Umeåföretaget T-post.

Man får en tröja med en artikel tryckt på tröjans insida och en bild på utsidan. Tanken är att man sedan, när man stöter på någon annan med en T-post-tröja, ska ha något att prata om, ifall man känner för det. Tydligen går det bra för företaget. I år fyller de tio år och nästa T-shirt blir den hundrade, om jag förstått rätt Här kan man läsa mer.  Nej jag är inte sponsrad av dem, tyckte bara att det verkar vara en rätt kul idé.

Det här inlägget postades i Att läsa, Att resa, Debatt, historia och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

33 svar på I Shakebao, där må ni tro…

  1. Olgakatt skriver:

    Klart att kvinnor som vill klara sig själva ska ha däng! Inget ovanligt nu heller, tyvärr.

    Kul idé med de där tröjorna men de flesta ser rätt fula ut i mina ögon. Den du har på bild är en av få snygga. Och vem behöver en ny tröja i månaden? Man kanske inte ska tvätta dem utan kasta dem efter hand? Fast då skulle jag behöva betydligt fler än en i månaden, förstås.
    Nä, det får vara.

    • Karin skriver:

      Jag har lite samma förhållande till T-tröjor. Praktiskt i princip, men jag känner mig ofta lite oklädd, skulle gärna vilja ha en krage också, kanske knäppning, lite kraftigare kvalitet. Och då är det ju ingen tischa längre. Men på gymmet och på yogan funkar de ju fint.

      En dotter till en av mina kompisar har för vana att packa ryggan full med T-shirts när hon reste runt i världen och så ger hon bort dem vartefter till folk som säger något uppskattande om dem. Ungefär som en fotbollsspelare. Då kan det vara praktiskt med en tischaprenumeration, men annars håller jag med dig. Hundra T-shirts! Var sjutton ska man förvara dem?

  2. Skogsgurra skriver:

    De grundläggande myterna varierar förvånande lite över tid och rum. Spelar ingen roll om de berättas av greker, kineser, afrikaner, indianer, islänningar eller om de berättades för flera tusen år sedan eller, som nu, av en kinesisk nyhetsbyrå. Eller av Gebrüder Grimm. Men just flatorna tog de inte med i sin samling. Tror jag.

    En stad med enbart flator. Det verkar vara en bra story, och det vet ju varje journalist att en bra story ska man inte förstöra genom att kolla fakta.

    Vad jag saknar nu är en motsvarande historia om en medelstor stad med enbart bögar. Eller finns den redan? Jag överlämnar gärna sökandet till vår värdinna.

  3. Kulturchefen skriver:

    Prenumerera på tishor, absolut. Fast det är ett plagg som jag aldrig använder så det är ju bättre att prenumerera på klänningar! Har nyss provat klänning nummer två (sååå fin!) och är mao i era krokar. Strax flygbuss.

    • Karin skriver:

      Men vad synd att inte jag också är i våra krokar för då hade jag ju kunnat få se prenumerationsklänningen! Jag hade ju tänkt titta i den butiken och se om det är något för mig, men den ligger nog för nära. Det är en sån där grej som jag kan göra ”sen”.

      Safari njema!

  4. Kulturchefen skriver:

    Glömde säga: Brunsprötad skymningssvärmare!

  5. Tove Olberg skriver:

    Tänkte jag det inte — det där Norrland var ligger det? Riktigt underhållande med rötter i grekiska mytologin; må hända är vi mytomaniska här uppe?
    Nå, t-shirtsidan ska få ett besök.

  6. Cecilia N skriver:

    Mytologiska låter bättre än mytomaniska tycker jag.

    • Karin skriver:

      Mytomanilogiska? Mytologimaniska? Mytomanen ljuger, medan mytologin berättar sägner (finns det mytologet?).

      Om det är tillräckligt bra berättat är det en sägen – en myt – och inte en lögn.
      OK, vi säger väl mytologiska, då!

    • Tove Olberg skriver:

      Hej Cecilia !
      – jo nog är det mer rätt med mytologiska – men jag menade faktisk mytomaniska – norrländsk fenomen sagt av en icke tvättäkta norrlänning vill säga.

  7. Hans Pettersson skriver:

    Kunde väl vara kul med en sådan stad. Pridefestival i Pajala ”Bög eller älg. Hä bara å skjut”. Kul kul.

  8. Musikanta skriver:

    Inga barn, eller? Måste vara tråkigt för tjejerna i Shakebao att aldrig få några barn eller barnbarn. OM de skulle bli gravida i alla fall (på någon tjänsteresa eller så) skulle de då ta livet av alla gossebarn som eventuellt föddes? Eller göra abort om det var en liten kille? Fast det förmäler ju inte historien…
    Undrar Ingrid som väntar besök av två mindre män med moder om ett par dagar.

    • Karin skriver:

      Amasonmyterna brukade innehålla något om hur man hanterade fortplantningen. Oftast var det just genom att kvinnorna sökte upp närbelägna folkgrupper och såg till att bli med barn. Om det sedan visade sig vara en pojke skickades han bort, eller värre… Jag är lite osäker på vad Shakebao-myten säger just på den här punkten.

      Mysigt med ”herrbesök” hos dig!

  9. Kulturchefen skriver:

    Norrland finns inte!

    • Karin skriver:

      Jo, fast lite på samma sätt som ”Afrika”.

      • Tove Olberg skriver:

        Å jag hörde inandningen på Jo med visseljudet Karin! Som Afrika – jo jag tackar! Läste ditt inlägg!! :)

        • Karin skriver:

          Just ett sånt ”jo”!

          Jag tror Kulturchefen, som ju också är bosatt i ”Norrland”, tröttnat på schablonbeskrivningarna av den mycket stora del av vårt land som befinner sig norr om Dalarna och Värmland. Precis som Binyavanga Wainaina fått nog av alla stereotypa skildringar av Afrika med sina femtiofem länder, en miljard invånare och många olika klimattyper. Kulturchefen själv verkar dock befinna sig i England just nu.

          • Tove Olberg skriver:

            Jo just så ja – England finns ju också! Som Norrland och Afrika, och så finns ju Arvika där jag bodde en gång också.

          • Karin skriver:

            Och värmlänningar har ju också fått sin beskärda del av schablonskildringar så lite rättvist är det ju i alla fall!

    • Tove Olberg skriver:

      Hej kulturchefen!
      haha — om inte Norrland finns kan du då berätta var jag befinner mig? —
      //tove

Kommentarer inaktiverade.