Jag får sällan förslag och köperbjudanden via e-post och det tolkar jag som att de kommersiella algoritmerna har klurat ut att jag inte är någon aktiv shoppare. Jag har det liksom inte i mig. Jag har kompisar på båda sidor Atlanten som tycker det är KUL att shoppa. Vad som helst: kläder, kosmetika, prylar, möbler… Som en av mina USA-vänner brukar säga: ”It’s not the having, it’s the getting!” Och så shoppar hon vidare. Jag tycker att det verkar både jobbigt och dyrt.
Nu har jag i alla fall fått ett sånt där förslag om något jag borde skaffa mig. Såvitt jag förstår är det ett slags kreditkort som anses vara helt rätt för mig. Och så får jag detta förslag på hur det i så fall skulle kunna se ut. Eller hur jag skulle kunna se ut, snarare.
Den finstilta texten uppe till vänster lyder: ”Klarnakortet passar din stil.”
Klart jag känner mig missförstådd. Men jag är å andra sidan nöjd med att det allvetande nätet, med sin finmaskighet, inte har lyckats bättre med att identifiera ”min stil”. Jag tycks befinna mig under radarn och det känns bra. Min stil är dessutom rätt diffus. Retrolook, kanske? För säga vad men vill om 90-talet, men de kläder som tillverkades då, de håller än!