Häromdagen skulle jag åka till Örebro och tog mig till Centralstationen i Stockholm och letade rätt på mitt tåg på spår 10. Där stod bara vagnarna 3, 4 och 5, medan jag skulle åka i vagn 1.
Inte mitt tåg, men ett likadant, med koppling i nosen.
Jag fick lugnande besked om att tre vagnar till var på ingång. Den saknade tåghalvan körde långsamt fram och en ung lokförare klev av och (simsalabim!) kopplade ihop tåghalvorna.
I nosen och i baken på vagnarna finns kopplingsmekanismer att sätta ihop dem med, som om det vore Lego.
Sedan hoppade lokföraren upp i körhytten (heter det kanske inte, men i alla fall längst fram). Vi kom iväg i rätt tid, men efter ett par hundra meter stannade tåget och lokföraren sa: ”Jag är ledsen, men jag missade just en stoppsignal och körde igenom en växel, som jag borde ha stannat framför. Jag får inte fortsätta att köra och vi måste hitta en annan lokförare i stället.” Det märkliga var att ingen blev upprörd. Alla ombord tänkte sannolikt samma tanke: ”Men stackars tjej!”
Om vi hade fått besked om ”tekniskt fel” eller ”signalproblem”, eller något liknande, hade det troligen sett helt annorlunda ut, med arga passagerare, krav på taxi, omedelbara besked och sånt. Nu satt vi lugnt kvar och väntade på en ny lokförare, vilket dröjde. Sedan kom ett nytt meddelande att hjulen, rälsen och växeln måste inspekteras av någon tekniker innan tåget kunde fortsätta. Det skulle ta ett tag och jag skulle sannolikt missa mitt möte i Örebro.
Jag klev av tåget och tänkte att det är ju väldigt bra att man tar säkerheten på allvar och inte bara chansar och hoppas att det ska gå bra ändå. Ingen skada skedd, mötet kunde klaras av via telefon och jag hoppas verkligen att lokföraren får återgå i trafik snart igen.
Hur man rutschar in i det nya året skiljer sig åt i världen. I år fascineras jag framförallt av Key West i Florida. De har sin alldeles egna version av The big drop på Times Square, där en jätteglob sänks på torget vid midnatt, varje nyår.
…
.
Ett litet tips till alla som eventuellt stressar för mycket just nu: Om man planerar en paj av något slag och förgräddar pajdegen lite för mycket, så att den blir bränd – då kan man göra en gratäng i stället och skippa pajskalet. Det är ändå bara en massa fett och gluten.
Jag har börjat julhandla så smått. Det är mycket tidigare än jag brukar och det känns riktigt bra – som att jag börjar bli vuxen.
Det är några år sedan jag var med senast, men i år ska det bli av igen. Som alltid tänker jag först att Herregudrun, inte har jag något att visa!
Det finns dock inget som hindrar en att sätta igång med pysslandet i november. Man kan tillverka nya julgransprydnader i stället för dem som slitits ut tidigare år.
Mallens raka kant ska ligga mot den vikta sidan. Om man vänder mallen fel blir det ingen ficka, bara några remsor som fladdrar hjälplöst. I de två hjärthalvorna klipper man lämpligt antal remsor, två eller fler. Om man lägger de två hjärthalvorna på varandra i hjärtform ser man hur långt upp man ska klippa remsorna. Sedan börjar man fläta liksom inifrån, uppifrån. Sist klistrar man dit en liten hank.
Man kan använda lite vad som helst. Glanspapper går bra, men kan vara lite begränsat i urvalet. Veckotidningar med någorlunda bra papper fungerar fint. Eller till exempel kasserade akvareller, som kan bli snyggt, i alla fall till större hjärtan. 
Det som är guldigt på hjärtat ovanför har varit ett landskap i lite olika gulgröna nyanser.
Här i södra förorterna är det bra att ladda med mycket grönt och vitt papper. Det blev många hjärtan i Hammarby-färger och mobiltelefonerna fick vila en hel kväll, när vi gick loss med pysslandet i söndags.
Skrämmande, tycker jag. Det tycker ståuppkomikern Jerry Seinfeld också, som sammanfattar läget: ”Vi är smarta nog för att uppfinna AI, dumma nog för att behöva det, men så korkade att vi inte vet om vi gjort rätt.” Förhoppningsvis finns det personer som är smarta nog att gå vidare och kräva mer lättgranskade AI -system.
Äsch, säger ni, sådär ser det väl alltid ut i förråd! Nej inte riktigt, om man tittar noga. Allt är öppnat eller uppbrutet, lådor, fodral, askar, väskor och kassar. Mer pryttlar på golvet än vanligt. Hur såg det då i ut i mitt förråd? Precis som vanligt!
detta kan jag meddela att det ligger gamla elsladdar och diverse datorkablar som jag inte vågar slänga, samt tyger och dukar, i byrålådorna.
