Så om vi bara får dina bankuppgifter …

Det ringde en vänlig, men bekymrad dam, som pratade en mjuk skånska.

”Hej, jag ringer från Svea Inkasso och jag vill bara kolla en sak med dig för säkerhets skull. Vi har fått en räkning här i ditt namn på en ishockeyutrustning på 27 000 kronor och jag tyckte det var lite konstigt eftersom den inte är levererad till din adress utan till Solna.”

Man kommer lång med 1500 kronor för juniorerna. För lite större ishockeyspelare räcker 15000 kronor väldigt långt. Det är svårt att ens hitta utrustning för 27000 kronor

Detta har jag hört talas om, tänkte jag. Troligt bluffsamtal. Dessutom kostar en ishockeyutrustning inte mer än max 15 000, inklusive allt. Men det kunde vara intressant att höra fortsättningen på upplägget så jag sa bara ”Jaa?”

”För om det inte är du som beställt utrustningen kan vi hjälpa dig med din bankkontakt så att de kanske kan häva köpet. Eller så att du i alla fall inte behöver stå för kostnaden. Så om vi bara får dina bankuppgifter …”

”Jamen” sa jag, för att se hur reaktionen skulle bli ”det är ju jag som beställt den. Fin julklapp, eller hur? Och den är redan betald.” Det blev tyst i luren. Sedan lade den skånska damen på utan ett ord.

Nästa samtal handlade om en dator för ungefär samma belopp och den hade levererats till Bandhagen. Uppringaren var en glad och vänlig Göteborgare. Jag lät honom prata på en stund sedan sa jag:

”Jag vill bara informera dig om att jag spelar in det här samtalet. Jag får ofta sådana här samtal och jag har pratat med polisen som …” Där bröts samtalet.

Tre sådana samtal har jag fått den senaste tiden. Tydligen är det ganska många som blir tillräckligt oroliga för en felaktig faktura för att lämna ut sina bankuppgifter och få sina konton tömda. Jag vet inte vad jag blir argast över. Kanske det att de som ringer upp låter så vänliga och hjälpsamma?

Det här inlägget postades i Allmänheten varnas, Livet och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

28 svar på Så om vi bara får dina bankuppgifter …

  1. Brorsdottern skriver:

    Jag håller med dig, om man åtminstone kunde bli förbannat över att de är ohövliga. Ofta låter jag det ringa och sen kollar jag numret och eventuellt spärrar.

    Häromdagen fick jag ett samtal jag struntade i att svara på, sen kom ett sms från en bilverkstad i Limhamn, min Mercedes var klar. Bekräfta att du läst. I h-vete heller!! Det var de som hade ringt innan. Sen slog det mig att verkstan kanske hade fått fel nummer för den fanns på riktigt och verkade seriös. Okej, tänkte jag, om jag ringer från jobbtelefonen och säger till verkstan att nån ringt mig så blir de ju glada att få veta om nån försöker luras i deras namn. Dagen efter ringde det igen och jag svarade denna gång, det var en urtrevlig skåning som sa att han troligen fått fel nummer men ville kolla om jag hade lämnat in en mersa hos dom. Numret var väldigt kladdigt skrivet. Jag sa nej tack till bilen och att ”Jag struntade i att svara, jag trodde du skulle lura mig”. Det tyckte han var bra, man ska va rädd om sig!

    Just nu håller nån på och messar till släpvagnsförsäljaren på mitt nummer och erbjuder honom att investera 2500 kronor så ska han få 25 000 kronor i månaden i lön från Amazon. Vilken grej!! Bara att svara ok för att få länk med information. Gud så smidigt!

    • Karin skriver:

      Kommer du ihåg när brorsan svarade på ett sånt där Nigeria-brev? Det blev till sist rätt otrevligt. Typ: ”Vi vet var ditt hus bor”. Jag vill minnas att han till sist vände sig till sin företagarförening för att få hjälp att stoppa dem.

      Första gången jag hörde talas om det här upplägget med att ringa upp och vara låtsas-hjälpsamma var när en kompis just tappat bort sin mobil, som låg i ett fodral med kontokort mm. Då ringer någon som påstår sig vara från ”banken” och ber henne verifiera sina uppgifter, för någon har tagit ut ett mycket stort belopp på hennes konto och de vill bara kolla att allt är OK. Snacka om sammanträffande. Lyckligtvis har min kompis mycket skinn på näsan. Hon sa att hon helst ville ringa upp sin bankkontakt så att allt gick rätt till. Sade och gjorde. Bankkvinnan kunde berätta att ingen försökt ta ut några pengar på hennes konto. Och lite senare samma dag hittade hon mobilen mm i sin bokhylla.

      • Brorsdottern skriver:

        Nigeriabreven minns jag, vet att jag tyckte han drev det lite väl långt och väntade på att det skulle gå överstyr. Ganska onödigt och typiskt honom. Minns inte slutet av historien men det kanske hyttfogden kan fylla i.

        • Karin skriver:

          Jag tror det började med hans lust att driva med folk. Och han lyckades få till några fyndiga formuleringar, som var tänkte att visa att han genomskådat bluffen. Men det struntade ju lurendrejarna fullständigt i.

  2. hyttfogden skriver:

    Jag väntar på den dagen då några förhoppningsfulla ringer på och vill avläsa elmätarn jtan att ha reda på att vi har fjärravläsning, Och den som kommer (det ska dom på riktigt på Ellevio) byta ut sagda mätare till en ny och fräschare., den ska få visa sitt leg. Var så god ska jag säga, luckan finns ute på gaveln.
    Har funderat på om man kan inbilla en bedragare att hans nuna fotograferas medan han pratar och att den lilla videon snabbt och direkt skickas till polisen i Lindesberg,
    Och så kan man ju försöka sig på en vals att den kamera jag har i telefon känner igen busen och vet var han bor och hans personnummer.
    Det ringde ett fruntimmer från Lotto och jag förklarade för henne att jag har så jäkla mycket pengar så jag behöver inte vara med, det blir bara besvärligt. Då la hon på och inget mera hördes av.

    • Karin skriver:

      Japp. Alltid leg! Och det jag aldrig hann säga till göteborgaren innan hann la på var att polisen gillar att man spelar in samtalen för deras röstigenkänningsprojekt.

      Sen är det ju här i storstan alltid en massa försäljare som driver omkring och försöker få en att köpa olika abonnemang eller kanske teckna sig för ett eller annat välgörande. Det kan vara seriöst, men man vet ju aldrig. Och jag gillar inte att göra sådana affärer på stående fot. Bästa sättet att tysta den sortens envetna figurer är att lägga handen lätt på deras underarm, titta dem allvarligt i ögonen och säga med lite dämpad röst:
      ”Men… ? Vi har ju talat om det här!”
      Reaktionen blir alltid ett hastigt: ”Åh, förlåt!”

      • Brorsdottern skriver:

        Här på landet driver det runt larmförsäljare med jämna mellanrum. Efter en intensiv inbrottsvåg i vårt lilla samhälle så blev det extra mycket aktivitet på försäljarna. Det märkliga är att alla hävdar att deras larm är bäst, vi har larm och osett påpekade en att det är bara skit. Jag möter alltid säljare ute på trappan och nån tyckte vi skulle gå in och titta på information meeen då sa jag att ”hur ska jag veta att inte du rekar?” och så blev vi kvar på trappan

  3. hyttfogden skriver:

    Minns faktiskt inte hur det slutade, det ebbade väl ut så sakta när nigerianen insåg att det var en ovanligt svårlurad figur som lurade honom istället på nåt sätt ….
    Glömmer inte den dag då G inte var hemma och jag tog emot ett samtal från Lagos, en kille som sa sig ringa från sitt kontor med bakgrundsljud som mera lät som folk som pratade på ett fik, musik och slammer från porslin. Jag låtsades höra så illa att han gav upp och sa att han skulle höra av sig senare vilket han inte gjorde. De där breven var ju nästan en landsplåga. Och alla damer som ringde upp och ville tala med teknikchefen på företaget om fantastiska investeringar . Nu är det fortfarande firmor som hör av sig på Gs gamla mailadress om en massa saker bland annat att prenumerationer löpt ut, att om du inte gör si och så ska den lede ta dig och viruset komma flygande in i datorn.
    Jag har den gamla adressen kvar för jag upptäckte att vi fortfarande betar av en prenumeration på Network Solutions service som går ut om två år. Det är faktiskt ganska intressant och förvånande hur de kan tro att man ska gå på deras försök.
    Tror jag sluppit mycket för att jag inte har BankId.

    • Karin skriver:

      Om jag minns rätt var det Småföretagarnas riksförbund som skrämde bort författarna till nigeriabreven.

      Nyss såg jag en liten notis på FB om att man hittat en osannolik förmögenhet hemma hos en avliden nigerian, som förgäves försökt skänka bort pengarna till olika personer … Eller kanske det inte var så nyss, utan snarare 1 april.

      • Brorsdottern skriver:

        Japp! Japp! Släpvagnsförsäljaren blev erbjuden en peng men sa som sin svärmor att han har så det räcker!

        • Karin skriver:

          Bra! Den argumentationen kan man ju använda när diverse lotterier ringer också. Hittills har jag sagt:
          ”Ni måste förstå att min religion förbjuder mig att ta emot arbetsfria inkomster.”
          Men det är snabbare och rappare att säga:
          ”Tack men nej tack. Jag har redan alldeles för mycket pengar!”

    • Kicki Englund Frost skriver:

      Jag har för mig att historien Nigeriabreven slutade med att han skulle till London och hämta pengarna men att hans läkare förbjöd honom att resa eftersom han hade sjukdomar som han inte visste det engelska namnet på men det svenska namnet var Bedrägeri, Skojare och nåt mer liknande. Sen blev det tyst. Enl SG

      • Karin skriver:

        Ja, jag tror att det var hans finurliga försök att driva med dem. Men de gav sig inte så lätt och struntade i hans språkliga tacklingar. Kunde han inte komma till London och göra upp deras affärer skulle de minsann komma till Värmland och se till att.. både det ena och det andra. Det var där och då Småföretagarnas intresseorganisation kopplades in och (tror jag) hotade med någon av sina advokater.

  4. Så hemskt med dessa samtal, en del blir ju oroliga och ger ut sina bankdetaljer.
    Jag har som tur är inte fått något sådant samtal, men det kommer säkert till mig också.
    Snöstorm här nu.
    Ha det fint!

  5. Är man på humör kan man driva bedragarna till vansinne genom att spela med och göra precis som hen säger – utan att göra det. Man låtsas ta fram bankdosan, man trycker och klickar fel och börjar gång på gång om. Mellan varven kan man förklara hur tacksam man är för att hen försöker hjälpa mig ur denna knipa…

    På så sätt kan man förstöra en halvtimme i en bedragares lugubra liv.

    • Karin skriver:

      Risken är dock att de erbjuder sig att komma hem till en och hjälpa till. Vilket de gjorde med brorsan när han försökte skoja till det lite.

      Men skrämmas kan man ju alltid.

  6. Nilla skriver:

    Jag har inte råkat ut för några dylika samtal ännu, men jag spar dina svar och är numera beredd! Kanske kommer jag också på några egna roliga svar. :) Kan bli kul det här, när ringer de?

  7. Micke skriver:

    Två bra sätt att få avslutat ett sådant samtal, vilken skit det där är alltså.
    Mitt telefonnummer går ej att finna någonstans och jag är väldigt försiktig med att lämna ut det.
    Jobbtelefonen är det inte lika bra med tyvärr, där rings det ifrån alla möjliga länder, nog bäst att byta det där numret snart.

    Ha en fin dag nu och tackar för tipsen för att avsluta sådana samtal. :)

  8. olgakatt skriver:

    Eftersom mina telefoner är nixade får jag inte så många bedrägerisamtal och de som ändå ringer brukar jag ryta åt att telefonen är nixad. De flesta ber om ursäkt och ”ska anteckna det”. Bara en hittills har försökt inbilla mig att nix inte finns längre vilket han inte kom så långt med.

    • Karin skriver:

      Menar du att de där låtsas-inkasso-uppringarna inte har hittat dig än? Jag är ju också nixad, men det struntar sådana där bedragare högaktningsfullt i. De ska ju inte sälja något, bara hjälpa en …

  9. Matilda skriver:

    Bra svar på tal!
    Otroligt tråkigt med de här bedrägeriförsöken.

  10. Kristina Lejdström skriver:

    Jag får någon sällsam gång försök till bedrägerisamtal. En ringde från Svea inkasso och frågade om jag var jag. Nej, sa jag. Och jag vill inte prata med dig. Men, men hann personen säga innan jag la på. Mina grannar fick samtidigt liknande samtal. Dra åt h-te svarade den ena och nej tack sa den andre. Så lite skärpa finns det allt här i gränden.
    Sen var det ju kul med nåt inlägg på TV4 och FB om hur man blir rik hur lätt som helst genom att köpa kryptovaluta. Bara sätta in 2550 kronor, enligt Jenny Strömstedt.
    Jag tänkte att det kunde man ju testa. Gick in på sidan men hejdade mig i rättan stund. Trots att jag inte skickade något meddelande så ringde det på telefon en halv timme senare. En man som helst ville prata engelska för att se vad han kunde göra för mig. Men då lade jag på. Sedan har ingen hört av sig.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.