Karin Englund

Nu är jag arg. Tigermamma-arg, eller tigermormor då och det är ännu värre. Vad har hänt med våra öppna förskolor? Platser där föräldrar och andra vårdnadshavare kunde gå för att hitta kompisar till telningarna.   ”Den öppna förskolan skall verka som en kompletterande förskoleverksamhet riktad till barn som inte är inskrivna i förskolan.”

Bah! Den öppna förskolan servar idag alla barn som ÄR inskrivna i förskolan. Av olika skäl har många förskolor snålt med lekytor och redspap. Då går man till närmaste öppna förskola, med rastplatser, leksaker, gungor, trehjulingar, och allt annat man kan önska sig.

Det där  med ”riktad till barn som inte är inskrivna i förskolan” verkar man ha glömt.

Idag fick jag verkligen kämpa för att inte barnbarnet skulle bli bortpetad, utknuffad, genskjuten och trängd av äldre, mer försigkomna förskolebarn.

Överallt grupper av förskolebarn från olika förskolor som gaddar ihop sig med ”du får inte vara här”. Jag förklarar att det är allas park. Förskole-grupperna kontrar triumferande: ”Vi var här först!”

Vid minstingarnas lekplats med sandleksaker verkar allt upptaget. Neonvästförsedda barn, med förskolans namn och telefonnummer, har tagit över. Barnbarnet pekar förhoppningsfullt på en grej som ingen annan använder den just då. Ungflocken protesterar: ”Vi behöver den där!” Den förhandlingen vann jag dock.

När vi går vidare får hon får syn på en förlängd trehjuling, med passagerarplats därbak. Förtjust tultar hon fram mot den, men genskjuts genast av en förskoleunge i väst som hugger den precis när hon kommer fram. Jag föreslår att hon ska få åka med.

Den kraftiga killen ser häpen ut. ”Men jag tänker åka jättefort nerför berget!”

Jag förklarar att nu var det så att den här lilla tjejen har kämpat en stund för att komma fram till cykeln och om han alls vill ha den måste han skjutsa henne en stund. Men inte jättefort nedför berget, utan lugnt och stilla på gångarna.

Och då gjorde han det! Visserligen stödde han armbågen mot styret och stödde hakan i högerhanden, medan han trampade på, för att markera hur urbota tråkigt det var.

Men han gjorde det! Och fick förstås massor med beröm för sin insats, både av mig och av barnbarnet som applåderade när hon tackade för skjutsen. En riktig vardagshjälte!

Men hur är det med den öppna förskolans uppdrag idag, undrar jag. Ska det vara en mötesplats för barn som inte är inskrivna i förskolan, eller ska det vara ett komplement till förskolor som snålar på lokaler och utrymmen så att de inte har egna ställen att vara på?