Idag är det världsbokdagen, Cervantes dödsdag (på ett ungefär) och Shakespeares födelsedag (också lite ungefärligt). Hursomhelst har UNESCO tyckt att det är en lämplig dag att fira Boken.
Nu har jag ju redan målat böcker häromdagen så det får bli något annat motiv för dagens akvarell. Det ligger nära till hands att försöka illustrera något Shakespearecitat. Sådana vimlar det ju av, men hur många är måleriska, egentligen. Jomen här: Every cloud engenders not a storm (Henrik IV), dvs alla moln bär inte på stormar. Moln får det bli.
Konstigt akvarellpapper. Väldigt kraftigt, som kartong. Vanligtvis brukar jag måla på papper som väger 300 gram per kvadratmeter, ibland 640. Det här verkar väga bortåt 800. Jag vet inte när jag skaffat eller fått det, men jag misstänker att det var ett tag sedan. Det luktar lite skumt om det när det är vått. Gammalt lim kanske. Och jag hittar ingen stämpel.
Det går att måla på i alla fall, även om det har sina egenheter. Nån slags hård ytbehandling som gör det svårt att lägga flera lager. När jag skulle mörka ner granskogen till vänster försvann skogen nästan helt – den nya färgen liksom schasade bort den gamla, så det fick bli favvomotivet istället, lite bergknalle.
Puh! Nu när jag är klar med allt det där börjar klockan bli så mycket att jag bara hinner göra en snabbskiss. Kanske blir det en fortsättning på påskliljorna i morgon. Eller kanske något helt annat.
Men sedan blev det ännu värre. Mitt nästa försök blev mer som något slags korsikanskt berg, med en smal liten väg. Eller nåt. Och en ganska svajig horisontlinje.
De här två är väl bofink och en blåmes, tror jag. Talgoxar och domherrar känner jag också igen, och skator förstås, men sedan är det nog inte så många fler. Trots att jag tillbringade en stor del av min barndom i skogsområdena hemmavid, har jag dålig koll på fåglar.
Här ser dom lite för stora ut. Det är småfåglar – tänkt er att dom är i närbild, med ett stort fält mellan fåglarna och björkarna där långt borta.
Själv skulle jag nog inte känna mig riktigt bekväm med någon av dessa och framförallt inte med att niga! Men ett enkelt ”namaste” tycker jag fungerar bra.
Jag skulle ju aldrig ha hunnit måla en akvarell om dagen om livet sett ut som vanligt.
Det bör helst vara vitt silkespapper, annars kan det bli konstigt! Sånt brukar det alltid finnas, för det blir över när man gör julgranskarameller, eftersom ens medhjälpare tycker att det är roligare med färgstarka kombinationer.
När jag försökte få till en målning av mitt Websterlexikon i går fick jag ta till gamla perspektivkunskaper från förr. Sånt man kämpade med på teckningslektionerna, som det hette då. Den här sortens upplägg, ni vet. Om taket hade varit platt hade det varit ett ganska bra porträtt av Webster. Minus fönster, förstås.
Vi får se om det blir något lexikon målat.
