Det här är Markuskyrkan i Björkhagen, byggd under 1950- och 60-talen. Den är omgiven av björkar som sig bör. Det är en annorlunda och spännande kyrka, ritad av arkitekten Sigurd Lewerenz som la sig i allt och ledde arbetet ganska handgripligen, med synpunkter på hur murare, plåtslagare, snickare och andra yrkesgrupper skulle utföra sitt arbete. Den har små fönster, är lite sluten och hemlig, en ovanlig, vacker och omtyckt kyrka.
Den ligger nära tunnelbanestationen i Björkhagen, på cykelavstånd för några av oss i familjen, lättillgänglig med bil för andra. Så där sammanstrålade vi idag, inte för att gå i kyrkan utan för att fortsätta bort till ett fint naturområde med bra lekytor för alla sex kusinerna, klätterberg och skogspartier.
Här kan man ana yngsta barnbarnet bakom en trädstam. Kusinerna leker kurragömma och treåringen har ännu inte insett att det inte räcker med att han inte ser de andra, när han gömmer sig. Det gick bra ändå, eftersom de äldre kusinerna insåg att han trodde sig vara gömd och agerade efter det. Gullungarna!
Motivet för dagens akvarell känns ganska givet. Nej inte barnbarnen, även om det vore kul, men de är som kvicksilver och låter sig inte fångas så lätt. Så det får bli björkar i stället, de står i alla fall någorlunda still.
Det passar bra att måla i köket med tanke på alla tillbehör som man använder i akvarellmåleriet. Här är det flingsalt som bildar blommor i förgrunden. Om man strör på lite salt innan färgen torkat helt kan det – om man har tur – bli trevliga kristallaktiga formationer.
Den här alen finns vid det som en gång var min farfars hus, ett hus som jag nu har tagit över. Den har alltid funnits och min farbror, som bodde där fram till 1990, brukade kalla den för den gamla damen. Den har nog blivit lite för slank på min målning och ser yngre ut än i verkligheten. Knotig och lite mossig står hon där vid stranden, med allt glesare kalufs för varje år och med den där dramatiska armen som sticker ut till sidan.
På Facebook ser jag ofta bilder på mat. Förr var det bilder på den restaurangmat som FB-vännerna var i färd med att äta och numera är det bilder på alla kreativa rätter som coronakarantänen resulterar i.
Länge har jag tänkt att jag skulle ta med målarprylarna ut i naturen, men det har inte blivit av.
Tanken var att balkongen skulle bli målarverkstad när det är tillräckligt varmt, men det fungerar inte.
Kanske jag har någon Aten-bild som jag kan använda som motiv tänkte jag och började rota efter bilder från den tiden, men det finns inga. Lite utflyktsbilder från Rhodos, men inget från Aten.
en ett par blyertsskisser verkar vara från Aten och en har till och med färginstruktioner, så den skulle jag kanske kunna använda?
Idag läste jag en artikel om hur resurserna stramats åt de senaste årtiondena för 
Konstigt akvarellpapper. Väldigt kraftigt, som kartong. Vanligtvis brukar jag måla på papper som väger 300 gram per kvadratmeter, ibland 640. Det här verkar väga bortåt 800. Jag vet inte när jag skaffat eller fått det, men jag misstänker att det var ett tag sedan. Det luktar lite skumt om det när det är vått. Gammalt lim kanske. Och jag hittar ingen stämpel.
