Det vimlar av skogsmullar nuförtiden! Små skogsmullesamlingar, dagisgrupper och allmänt skogsfolk överallt! Inte avskräckande många, bara ovanligt. Hej kollikokk!
Det inspirerar onekligen till bättre vanor. Jag ska nog försöka ge mig ut i skogen varje morgon i stället för att börja med datorn. Min kloka dotter fick med mig på skogspromenad i morse och dagen känns så mycket bättre efter det!
Dagens akvarell får bli en fortsättning på skogstemat och älgmarker. Eller natur i alla fall. Jag blev lite förtjust i vattenfallsmöjligheten som uppstod av sig själv på gårdagen akvarell, så jag tänkte att om jag gör det där med flit – då! Fast det funkar ju inte. Poängen med att låta färgerna flöda fritt och skapa sina egna motiv är just det där fria. När man försöker få dem att vara spontana på order, då blir det lite stelt. Och jag vet ju fortfarande egentligen inte hur ett vattenfall ser ut …
Nåväl. En nyttig akvarell-erfarenhet rikare är jag i alla fall. Klippan till vänster är gjord med gladpack. Resten är en kombo av fritt flöde och hård styrning.
Instämmer. Dina forsar och fall lyder inte riktigt hydrodynamikens lagar.
Om du tittar på Pont du Gard så får du lite tips.
Kort sagt: Vattenfall störtar över en kant från en i övrigt plan (vågrätt har viss betydelse i sammanhanget) vattenyta. I en fors sker framfarten lite hastigare men sällan snabbare än att white water rafting kan bedrivas. Ibland är de livsfarliga, som Kukkolaforsen i vårflod eller Stornorrforsen innan den ”tämjdes”. Sedan finns ju de Sju systrarna i Norge, och Njupeskär. Där är det mera fritt fall.
Pont du Gard? Stilla flyter Don? Du kan va’ hydrodynamik! Tänkte jag först när jag såg de stillsamma vattenmassorna under den i och för sig vackra brokonstruktionen.
Men du har ju rätt i att vattenfallet inte funkar. Så först tänkte jag att vattnen behöver störta lite mera rakt ner. Ha, jag lutar på bilden! Men det gick inte tallarna med på. Så då tänkte jag att jag kanske kan fixa lite hydrodynamik runt stenen, lite virvlar och så. Det kunde jag inte. Så nu är vattenfallet i alla fall lite kortare. Alltid något.
Bättre så!
Det fantastiska med Pont du Gard är inte vattnet under den utan det som flyter i den. Det är en akvedukt Wiki: ”The bridge has three tiers of arches, stands 48.8 m (160 ft) high, and descends a mere 2.5 centimetres (1 in) – a gradient of only 1 in 18,241 – while the whole aqueduct descends in height by only 12.6 m (41 ft) over its entire length, indicative of the great precision that Roman engineers were able to achieve using simple technology”
Trots att romarna inte hade något vettigt talsystem (dom räknade med ”pinnar och kryss”) så lyckades dom få vattnet att flyta utan att rinna över eller blockeras med en total nivåskillnad på knappt 20 meter över 50 km längd. Där kan man snacka om ingenjörsbedrift utan att det egentligen fanns några ingenjörer i dagens mening.
Själva vattenledningen är den smala rännan längst upp och resten är nödvändig stödkonstruktion. Den breda bron vid sidan om vattenledningen är en senare konstruktion som kommit till i ”modern” tid, sjuttonhundratalet och har inget med vattentransporten att göra.
Vatten är svårt att hantera. Inte minst när man ska porträttera det. Och vi har vant oss vid hur det ”ska” se ut. Då blir det svårt när vi ser en bild där naturlagarna är satta ur spel. Escher gjorde en grej av det och hans omöjliga vattenbilder är så tydligt fel att man omedelbart fattar det.
Aha! Nu har jag kollat Pont du gard på nytt och tittat på rätt grej. Imponerande, ja!
Din beskrivning av att ”Escher gjorde en grej av det och hans omöjliga vattenbilder är så tydligt fel att man omedelbart fattar det” får mig att räta på ryggen litegrann. Jag tycks ofrivilligt befinna mig i samma liga som han – inte illa!
Så ovanligt för mig här i Wales att se folk tillsammans. Vi håller avståndet.
Däremot går jag varje dag en liten promenad i skogen, så vackert i naturen nu.
Alltid roligt att se dina akvareller och dina tankar runt målningen.
Ha det bra!
Ja, många reagerar på bilderna från Sverige med grupper av folk, där en del handlar om att skolor och förskolor är öppna, eftersom det inte verkar som om det är ”en motor i smittspridningen” som det heter på epidemiologspråk. Annat handlar om familjer på utflykt, vilket också är OK. Men så finns det också bilder på situationer som handlar om ren omdömeslöshet: stora kompisgäng av personer som känner sig odödliga och som inte tänker på att deras brist på ansvar kan bli en onödig extrabelastning på sjukvården.
Ha det bra du med i din fina trädgård och vackra omgivningar!
Bra idé att vara skogsmulle på morgonen, det ger en extra energi, fastän du inte tycks sakna energi ändå.
Jag tyckte att ditt vattenfall var riktigt bra men så läste jag kommentarerna …en liten skogsfors är det väl ändå? Tycker jag. Nu måste jag titta lite extra på Getas egen lilla fors när jag åker förbi på fredag. Tar nog bild också…om jag kommer ihåg det.
Morgonmulle är bästa mullen! Men idag blev det bilbesikning i stället – det ska ju också skötas och man känner sig nästan lika nöjd efteråt, när bilen är godkänd.
Jo, nog skulle det kunna vara en liten skogsfors. Det tycker jag också. Men jag tror att den där strida strömmen är orealistisk. Kanske skulle vara lite stenar här och där i vattnet och ett lugnare flöde där det inte är så brant. Jag lägger mig i vattenfall-hårdträning!
I nästa inlägg kommer du att få se något så ovanligt som en selfie på mig!
Om du vill få fram ett mera realistiskt scenario så måste du också inse sambandet mellan framstörtande vatten och erosion. Jord och mossor spolas bort på nolltid när vattnet rör sig snabbt.
Till och med långsamma floder meandrar. Inte för att de gillar det utan helt enkelt för att vatten flyttar på grejer.
Ja, bortre kanten är för låg. Den hitre kan ju i princip vara hur djup (dvs hög) som helst, men den bortre ser man ju att den är i nivå med vattnet i stort sett.
Kanske det är Vildhussen som just har ändrat älvfåran och vattnet har inte riktigt hunnit gräva sig ner än? Nähä, inte det.