Karin Englund

Livsrummet föreslår besök som fredagstema denna vecka. Övriga  fredagsbloggare och teman för denna månad och finns i ”huvudet” under rubriken fredagstema.

Sommartid är besökstid, så är det ju. Ibland undrar jag om vi har för många fritidshus i detta land. Man vill ju vara ”på landet” och det är väldigt trevligt när ens vänner kommer och hälsar på. Men vännerna vill också vara på landet (sina land) och ser gärna att man hälsa på dem. Ekvationen går inte riktigt ihop, men vi jobbar på det, så gott det går.

Men så finns det några som varken vill hälsa på eller få besök.

Här är vi på väg till en kompis som hade sitt fritidshus lite avsides. Vår kompis ville väldigt gärna få besök, det ville hon, men en av hennes grannar ville helst vara i fred. Det var lätt att ta miste på vägen till kompisen och vägen till grannen.

Grannens fordon hade alla hög markfrigång, traktorer, fyrhjulsdriven jeep och liknande, så för honom var det inget problem att det låg en vass, hög sten, precis där man svängde in på hans lilla väg, vilket vi gjorde av misstag. KADONK!! sa det när bilen slog i stenen som var väl gömd i det höga gräset i vägens mittfåra. Det var bara att ringa bilbärgning som genast visste vad det var frågan om, när vi berättade var vi befann oss. ”Jahaja, Johanssons sten. OK vi kommer.”

Det hela avlöpte väl, vi roade oss på kompisens land medan bilen blev ompysslad på verkstad och vi beslöt oss för att betrakta Johanssons sten som en lokalt utformad sysselsättningsskapande åtgärd, förutom att den förstås höll folk borta från hans gård.

Men hos oss är det stenfritt, så det är bara att komma på besök!

Livsrummet föreslår Planering som tema denna fredag.

Jag har några grundregler för planering. Den första är att det är lika bra att man bejakar sin planeringsnatur. Är man prokrastinerare (dvs benägen att skjuta upp saker) ska man utnyttja alla fördelar som det för med sig. Det har jag skrivit om här.

Den andra är att överplanering troligen är en värre tidstjuv än underplanering och att det mesta som händer en i livet ändå är oplanerat. MEN när det verkligen kör ihop sig finns det bara ett sätt att reda ut planeringsbehoven för mig och det är att rita upp en fyrfältare. Det spelar inte så stor roll vad man väljer för rubriker, var och en har nog sina sorteringsprinciper. Det viktiga är att man inte bara gör en lång lista, utan funderar igenom vilken sort uppgifter det är. Jag brukar göra något i den här stilen och så fyller jag i det som måste göras.

Så sätter jag igång med ”Lätt och bråttom” och försöker alltid ta den roligaste uppgiften först. Sedan den näst roligaste. På så sätt håller jag alltid på med det roligaste. När man betat av listan ner till den uppgift om borde vara tråkigast är man så himla nöjd med sig själv så att till och med den blir rolig! Och då är man tillräckligt uppvärmd för att ta hand om de svåra, bråttoma…

Men som sagt, det gäller att inte överplanera, för då kommer bara Ändringskommittén och lägger sig i.