Att ha hus har sina sidor. En sådan är att de ska pysslas om, växtligheten ska hållas i schack, fönster renoveras och liknande. Om man råkar bli ägare till mer än ett hus är det nödvändigt att tillägna sig en mer filosofisk inställning till reparerandet. Som min pappa. Vi ville måla om och fräscha upp dörren till Tvåbo, när mina föräldrar bodde här.
Pappa ville inte. ”Huset är gammalt, jag är gammal och jag vill att det ska synas.” OK, sade vi och lade om taket i stället, eftersom det regnade in på övervåningen. Det ville han egentligen inte heller att vi skulle göra, men fogade sig.
Den stora fördelen med att det ena huset efter det andra (först farfars, sedan föräldrarnas) hamnar i ens ägo är å andra sidan att det är lätt att bjuda hem folk. Och på så sätt uppstår ibland intressanta kombinationer. På Lottens blogg kan man läsa om hur hon hamnade i ett kök i obygden (hrmm…), nämligen här och hur hon träffade min kompis Ginni.
Ginni och jag känner varandra sedan länge och har lyckats samordna oss och andra i olika världsdelar. Här har vi lyckats ta oss till syrran i Mora. Ibland kommer någon bort, men hittills har vi alltid lyckats samla in flocken igen. 
Några av våra planeringsmödor har vi försökt att skildra i den exklusiva tidskriften ”The International Chaos Coordinator”, som utkommer i begränsad upplaga vid lämpliga tillfällen. 
