Ack nej, det bidde inget kvitto

Man kan råka ut för lite av varje när man är ute och reser. Öroninflammation, till exempel och efter några tappra dagar kan man vilja få lite läkarvård. Så hamnade kompisen Ginny, från USA, på Avesta lasarett, dit hon hänvisats från den lokala vårdcentralen.

Besöket gick snabbt och betalningen på 1882 kronor var inget att bråka om tyckte Ginny. Den borde hennes försäkringsbolag täcka. Jag föreslog att hon skulle försöka få ett bättre kvitto. Vore jag granskare på försäkringsbolaget i USA skulle jag nog tveka inför en liten slip med obegripligheter på svenska, som ”ej frikortsgrundande” och ”specialistvård” i Dalarna.

Lång och komplicerad diskussion vidtog med sex inblandade administratörer och sjuksyrror. Kanske vi skulle kunna hämta ett mer detaljerat kvitto på engelska på måndag? På måndagen kom den lilla amerikanskan tillbaka men ack nej, det bidde inget kvitto. Vad bidde det då? Jo ett  löfte om en utskrift på tisdagen. På tisdagen kom den lilla amerikanskan tillbaka men ack nej, det fanns inget kvitto nu heller. Då började hennes besök i Dalarna gå mot sitt slut (hon var dessutom uppriktigt sagt lite trött på att använda sina semesterdagar till att pendla till Avesta och sitta och vänta på sjukhuset) och hon undrade om man kunde skicka kvittot till USA i stället. Svårt! Men kanske till Stockholm? Visst, det skulle gå bra och nu väntar vi på det brevet. Och väntar.

Det är väl helt OK att man tar ut vad det kostar av utländska besökare, men när man gör det vore det kanske bra att ha någon liten tillstymmelse till rutin för hur man handskas med rapportering och dokumentation på något annat språk än svenska. Och kanske vår turistinformation till länder utanför EU ska kompletteras med rådet att inte betala sjukvård i Sverige förrän man har ett begripligt kvitto i sin hand.

Det här inlägget postades i Språk och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

12 svar på Ack nej, det bidde inget kvitto

  1. margaretha skriver:

    Har ofta en känsla av att man inte kan hantera det som går en aning utanför det vanliga (inklusive ovanliga sjukdomar). När jag återvände till en vårdcentral efter att ha legat på sjukhus i U.S.A, ville den svenska läkaren ha journalkopior – vilket hon bad mig skicka efter, ity den vårdcentralen hade aldrig korresponderat med någon utanför Norden. Och tänkte uppenbarligen inte börja nu.
    Margaretha

    • Karin skriver:

      Och då uppstår troligen motsvarande problem i andra änden, nämligen att sjukhuset inte brukar korrespondera med privatpersoner utan skicka patientjournaler mellan sjukvårdsinrättningar. Man ska vara frisk och stark för att klara av kontakter med sjukvården!

  2. Karin skriver:

    Fyrkantigt så det förslår. Ack ja, man tar sig för pannan
    Sådant händer här på vår lilla ö med jämna mellanrum.
    Flexibilitet vad är det?

    Regnet håller i sig i alla fall, det kan man lita på:)

    Ha en fin måndag!

  3. Skogsgurra skriver:

    Även jag blev inblandad i detta. Den glada amerikanskan åkte med mig till sjukhuset på tisdag eftermiddag. Det bidde inget då heller. Hon var fortfarande glad – men utan kvitto.
    Jag gladde henne ytterligare genom att berätta hur jag efter en bilolycka på Champs Elysées i Paris hade fått en reparationsräkning i francs och vid hemkomsten gick till försäkringsbolaget i Västerås för att omvandla kvittot till klingande svensk valuta.
    – Var det i USA? frågade personen på försäkringsbolaget? -Nej, i Paris. svarade jag.
    Det verkade inte som det gick fram riktigt. Följden blev att jag fick ut ett belopp som motsvarade det antal pund som kvittot var utfärdat på. Viss skillnad i pund och franc på den tiden.
    – Är det verkligen rätt kurs? undrade jag. Man kollade ännu en gång i finansdelen av tidningen, detta var långt före internet. Jo, kursen stämde. Jag fick faktiskt nöja mig med den lägre kursen, säljkursen. Ville jag kanske ha ersättningen i köpkurs? Det ansågs vara lite väl fräckt. Nejdå, försäkrade jag. Ville bara vara säker på att inget misstag begåtts.
    För den ersättningen kunde jag ha köpt en sprillans ny bil. Men det gjorde jag inte. Pengarna bara försvann, liksom. Lätt fånget – lätt förgånget.
    Den glada amerikanskan var fortfarande glad. Men inte märkbart gladare.

    • Karin skriver:

      Ditt försäkringsbolag fick ett kvitto på franska franc, frågar om det är från USA och ger dig ersättning i pund. Låter lite som den nya populära felbeskrivningen när något går på tok med tågtrafiken: Kombinationsfel.

  4. Britt skriver:

    Men vad gjorde ni på sjukhuset klockan halv nio på kvällen? Är inte det en konstig tid om man vill ha administrativ service?

  5. Karin skriver:

    Jo, det hade varit en konstigt vald tidpunkt om vi hade startat besöket då, men vi kom dit i fyratiden…

  6. Musikanta skriver:

    I Avesta har man kanske aldrig tidigare varit med om en från utlandet som har haft örinflammation. Eller någon annan sjukdom. Synd att amerikanskan betalade – hon kunde ju fått en faktura som aldrig kom fram till rätt adress…
    Ingrid

    • Karin skriver:

      Inte bara Avesta – jag kopplade faktiskt in Landstinget i Dalarna när Avesta gick bet och där lovade man att återkomma. Jag glömde att fråga ungefär när då. Det hade onekligen varit fiffigt med en faktura i stället – nu har vi just vinkat av vår gäst och räknar med att den där kvittofrågan i fortsättningen behandlas på diplomatisk nivå mellan våra länders sjukvårdsadministrationer.

  7. Kicki skriver:

    Dom har säkert inte ditt fiffiga planeringssystem, har du tipsat dom om det?

    • Karin skriver:

      De skulle nog inte klara av att placera in Ginny i någon av mina rutor.
      Bråttom och lätt? Nej. Bråttom och svårt? Njae. Viktigt och lätt? Knappast. Viktigt och svårt? Inte det heller. Jag tror inte mina planeringsrutor passar så bra för sjukvården, egentligen.

Kommentarer inaktiverade.