Fredagstema: Sommarjobb

Sommarjobb föreslår Livsrummet som fredagstemat denna vecka. (Lista på fredags-bloggare längst ner på sidan.) Oj, oj, oj, säger jag, det skulle kunna bli en roman eller två!

Från det allra första sommarjobbet, som tankspridd barnflicka i Sörmland, finns det inga bilder. Men från andra sommarjobbet finns desto fler, eller i alla fall från den sommaren.

Dåvarande pojkvännen i Stockholm tyckte inte att jag skulle sommarjobba på ett fik i skärgården. Kunde jag inte hitta något i Stockholm i stället? Jomenvisst, sade jag och fixade jobb på ett av stadens sjukhus. Jag skrev in patienter, stansade plåtar och drog tolv blanketter per person. Varje blankett skulle skrivas under för hand. Det blev många underskrifter den sommaren och min namnteckning har inte hämtat sig än.

Pojkvännens mor tyckte dock att det var olämpligt att lämna oss ensamma i stan. Han  borde tillbringa sommaren med henne i stugan. Så kom det sig att han var i skärgården den sommaren, medan jag slavade på sjukhuset i stan. Sur. Kände ingen, ville inte lära känna någon. Det enda jag gjorde var att läsa och rita. Jag ritade av alla jag såg, särskilt alla trista typer som jag inte ville lära känna. Tyckte på något sätt att det var rätt åt dem.

Och så blev det också en och annan Stockholms-vy också, av bara farten. 

När jag kom hem igen lämnade jag alla trista skisser i pannrummet för bränning. Den gode fadren stoppade dock inte in dem i pannan och idag när jag letade efter gamla bilder hittade jag ett par skissblock.

På skisserna (som man kan klicka större) finns anteckningar som ”Bibblan”, ”Tråk-väntrum”,  ”Piprökande idiot”,”Tråk-buss”, ”Petar tänderna”, ”Tråk-café”. Och nu vill jag be alla som jag ritade av om ursäkt. Ni kunde ju inte rå för att det var som det var. Hör av er om ni känner igen er och trots allt vill ha originalet. Och jag hoppas att alla andra fredagsbloggare hade trevligare somrar och sommarjobb.

Sommaren därpå blev det i alla fall skärgårdscafé och bilderna fick lite färg.

 

 

 

 

 

 

 


 

FREDAGSBLOGGARE

Byfånen
Gnuttan
Helena
Karin Englund
Karin på Pettas
Livsrummet
musikanta
Olgakatt

Det här inlägget postades i fredagstema, Livet och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

16 svar på Fredagstema: Sommarjobb

  1. Karin på Pettas skriver:

    Haha, nu är det dags för semester för min del. Jag läser i kors och i tvärs och tog fel tema idag, men nu får det bli tema besök för min del. Jag får ta sommarjobb nästa fredag istället.
    Underbara skisser i mitt tycke:). Tur att fadren inte brände upp dem som dottern ville…
    Också ett bra sätt att avreagera sig på när inget egentligen blir som man har tänkt sig. Pojkvännen hos mamman!!! Guuud…undra på att det blev skisser och rätt åt dem som stod föremål utan att veta om det:)

    Karin som tog fel idag, men låter det bli rätt

    • Karin skriver:

      Klart man kan ta fredagstemana i omvänd ordning, att jag inte tänkt på det! Så inte av den anledningen, men på grund av allt intensivt arbete under sommaren önskar jag dig en riktigt skön semester, när det blir så dags!

      Så här i efterhand kan jag nog tycka att det var lite tur att jag inte var betrodd att sköta värmepannan, för då hade jag inte haft en enda teckning kvar…

  2. Skogsgurra skriver:

    Sommarjobb på avlägsen ort. Ålder 15 – 16 år. Borta i cirka tio veckor. Ingen som planerade åt oss och ingen som ordnade nånting överhuvudtaget. Hur sjutton klarade vi det? Men nyttigt var det. Perspektiv och erfarenheter som inte många unga får numera.

    • Karin skriver:

      Fast när det gick trögt med att skaffa sommarjobb första året vill jag minnas att du ingrep. Det var barnflicka som gällde och jag svarade sanningsenligt, på alla frågor. (Njae, någon vidare erfarenhet hade jag väl inte. Nej jag hade nog aldrig bytt blöjor på min lillasyster…) Då ringde du upp till nästa möjliga arbetsgivare och ljög friskt om att du var äldst i en barnaskara på nio och att du i stort sett rattade hela hushållet på egen hand. Den tilltänkta arbetsgivaren var klart intresserad, men inte du, så det blev inget. Men jag lärde mig i alla fall att vara en smula kaxigare nästa gång jag ringde och då blev det napp.

      Visst var det lärorikt, men av någon anledning otänkbart i dag.

  3. Musikanta skriver:

    Du borde definitivt ha ägnat dig åt konsten på heltid! Men det är ju inte försent än :-)…
    Vilken förståndig fader du hade som inte brände upp skisserna.
    När vi var förlovade, min första man och jag, fick vi inte dela sovrum när han var hemma och hälsade på hos mina föräldrar.
    Ingrid som snarare tycker det är konstigt när brudparen INTE har egna barn som brudnäbbar.

    • Karin skriver:

      Ja, man kanske skulle ta fram skissblocket igen? Det är lustigt, men man minns alltid väldigt väl var och när man ritade av något, hur länge sedan det än är. Det där trista fiket med vissna krukväxter låg på Sankt Eriksgatan. Och skisserna från biblioteket är från Stadsbiblioteket på Sveavägen.

      Och visst har seder och bruk förändrats väldigt mycket!

  4. Britt skriver:

    Jag gillar de arga skisserna bättre än skärgårdsidyllen:-)

    • Karin skriver:

      Jag med! Akvarellen från skärgården borde verkligen ha hamnat i värmepannan, men jag har med åren lärt mig uppskatta misslyckandena också. De är ju mer lärorika. Ta den där horisontlinjen, till exempel, som byter höjd bakom stugorna. Och perspektivet på stugorna…

      • Skogsgurra skriver:

        Den imposanta skuggan från det obefintliga takutsprånget på bastun är också intressant. Men färgerna är härliga. Och om man tänker på hur illa Braque och hans kubistkompisar återgav verkligheten :) så är ju din bild riktigt bra!

        • Karin skriver:

          Bastu? Jag vill minnas att det där var någon slags huvudbyggnad. Pentry med liten spis längst fram (plåtskorsten) och öppen spis inne i ”storstugan”.

          Men visst har du rätt om skuggan och jag tror inte taknockarna var så där skeva i verkligheten, som på bilden. Bland annat.

  5. Olgakatt skriver:

    Visst blev man vuxen fortare av att jobba på somrararna! Och man fixade jobben själv, att kommunerna skulle ordna sommarjobb åt skolelever fanns inte på kartan.
    Men nog är dagens ungdomar också kräsnare. Varför måste odlare importera utländska säsongsarbetare när så många vill ha sommarjobb?

    • Skogsgurra skriver:

      Curlingföräldrar är nog ett problem i sig. Men curlingsamhället är ett större problem. Det passiverar, omöjliggör. Spolar bort mycket av den mylla som förr fanns tillgänglig för alla att växa och utvecklas i och som idag är så sparsamt förekommande att det måste inrättas nationella och internationella kuvöser (med begränsad framgång) för att det överhuvudtaget ska ske något. Undantagen hittar vi ganska ofta bland människor med avvikande bakgrund. Inte sällan invandrare.

      • Karin skriver:

        Som en Chilenare jag pratade med för rätt länge sedan. Han drev en framgångsrik teatergrupp, där många unga var engagerade. ”När jag startade hade jag ingen aning om hur man borde göra, jag bara satte igång. Hade jag vetat, hade jag nog aldrig satt igång med det här.”

  6. Gnuttan skriver:

    Det lät som en mindre rolig sommar, men det kom ju fina teckningar ut av det i alla fall – även om du inte satte pris på dem då. ;-)

    • Karin skriver:

      Den sommaren innebar också att jag upptäckte Stockholm på ett sätt som jag troligen inte gjort om jag hängt med pojkvännen varje ledig stund. Långa promenader, båtturer, bussutflykter. Jag brukade ta bussen lagom långt, hoppa av någonstans där jag inte kände igen mig och sedan leta mig hem, så gott det gick. Också ett sätt att lära känna stan.

      • Gnuttan skriver:

        Det låter ju som ett utmärkt sätt att se sig runt på. Lite så som jag brukar göra när jag är ute på egen hand. och sant; med pojkvännen på släp hade det nog inte blivit så många liknande utflykter. ;-)

Kommentarer inaktiverade.