Lördagstema: Min barndoms jular

Postat den 22 december, 2012 av Karin

Olgakatt står för decemberlördagsteman och i dag är det Min barndoms jular. Och jag som har varit på ett annorlunda 40-årskalas i en squash-hall och inte hunnit tackla temat förrän nu. Hittar dock en bild som väcker lite barndomsjulminnen och undringar.

barndomsjul

Undring nummer ett: Varför ser jag ut som Stig Järrel? Undring nummer två: Hur kommer det sig att jag minns både min och brorsans tröja mycket väl, men inte min klänning? Och undring nummer tre: Använde pappa blixt eller fotolampa? Troligen fotolampa av skuggorna att döma och lång exponeringstid av de tålmodiga minerna att döma. Ack ja. Men nu i efterhand är jag glad åt varje bild och tycker det är synd att detta är den enda julrelaterade bild jag hittar.

De skenheliga minerna väcker ett slumrande barndomsjulminne till liv. Godis var en sällsynthet i vårt hem. Men på julgranen hängde små prydnader av kristyr i vitt och olika bleka karamellfärger, ofta med någon liten bokmärkesängel i mitten. Väldigt frestande att gnaga aldrig så lite på det där söta. Så brorsan och jag kröp in under granen och gnagde lite, lite grann från baksidan. Mamma noterade de små gnagmärkena och sade något roat om att det tydligen varit små sockerråttor i farten.

När jag googlar på ”kristyr” och ”julgransprydnader” hittar jag olika recept och tips. Till exempel att de bör monteras på en pappskiva och lackas med hobbylack… Urk!

Lördagstemabloggarna är: Byfånen Gnuttan Helena Karin på Pettas Livsrummet musikanta Olgakatt men jag tror att en och annan tagit lite julledigt.

Publicerat i Lördagstema | Etiketter , , , | 15 kommentarer

Galleri Fredag: Julstök

Postat den 21 december, 2012 av Karin

Julstök innebär framförallt att en massa fina färger får komma fram ur sina gömställen. Silkespapper, glanspapper, tygtrycksfärger och alla julgransprydnader.

pysserOch lilla adventsgranen behöver en helt egen uppsättning av julgransprydnader i miniatyr. Pillrigt. Stökigt blir det och roligt har vi. Dessutom har jag förstått att man nog inte behöver oroa sig så mycket för det där med jordens undergång, som enligt medierapporteringen skulle inträffa lite senare i dag.stor o liten

julstök3

julstök21 dec 12

Eftersom det var enligt Maya- kalendern som det skulle ta slut i dag, tiden, jorden, allting, borde det alltså ske någon gång före deras midnatt, vilket är UCT-6, dvs åtta timmar efter oss.

Men så blir det alltså inte, så det är bara att julstöka på.

julstök6Västmanländskan står för decemberteman. Alla fredagsbloggare finns i sidhuvudet under rubriken Galleri Fredag.

Uppdatering/korrigering: Det var i går Mayakalendern tog slut, så idag skulle det egentligen vara finito. Men det gäller ju bara den almanacka som tog slut i går, i dag börjar nästa, precis som när vi skaffar en ny kalender varje år. Mayakalendern räcker dock längre, ungefär 63 120 000 år. Vi börjar idag på den fjortonde Mayakalendern.

Publicerat i fredagstema | 24 kommentarer

Att göra en blåsippa

Postat den 19 december, 2012 av Karin

Ni har väl inte missat Lottens julkalender? Varje dag finns en listigt utformad lucka där man med hjälp av ledtrådar ska försöka gissa vem som avses. Eftersom det är gissandet som är det roliga ska man inte ropa ut svaret när man kommit på det utan lämna en finurlig kommentar så att Lotten och alla som fattat vem det är fattar att man fattat.

Julkalendertraditionen har många år på nacken och som i alla traditionsfyllda sammanhang har det bildats sedvänjor och en alldeles egen julkalenderlingo.

blåsippa besk_2Ett vanligt fenomen är ”att göra en blåsippa”. Uttrycket uppstod när en av kommentatorerna var helt övertygad om att rätt svar på dagens gåta var ”Blåsippan uti backarna står”. Allt stämde, tyckte hon, så det var bara att kliva in i kommentarsbåset med en kryptisk antydan om kallt om fötterna. (Man kan gärna gå in flera gånger och kommentera, för att hjälpa andra deltagare på traven.) En riktigt praktfull blåsippa består av flera gissningsledtrådar som alla är fel. Gissning och svar bör ligga så långt från varandra som möjligt. Just i detta ursprungsfall var det rätta svaret inte en barnvisa utan Einstein.

I går verkade luckan ovanligt lätt. Ledtrådarna var ett antal filmtitlar och så en bild på pianospelande händer. Den första filmen var ”Örnen har landat” som handlar om en planerad kidnappning av Churchill. Om man då vet att Frank Churchill var pianist, så är ju saken klar. I lagom inlindade termer lät jag kommentarsbåset förstå att jag hade gåtans lösning. När någon följde upp med att det handlade om motsatsen till midvinterblot, log jag nöjd. Just det: blod och svett.

tussilagoJag var så säker på min sak att jag lovade uppträda som blåsippa hela dagen idag, om det var så att jag mot förmodan hade fel. Det hade jag. Rätt svar var ungdomsförfattaren Anthony Horowitz!

Jag gjorde med andra ord en klassisk blåsippa i går, så jag började leta efter ett foto på mig själv iförd blåsippemundering. Visste ju precis hur det såg ut. Men när jag hittade det visade det sig vara ett tussilagokort. Jag var aldrig utklädd till blåsippa, som jag trodde.

Undrar vad en sådan miss kan heta i julkalendersammanhang?

Denna fantastiska tävling är så underbart utformad att man kan vinna hur fel man än har. Och just idag är jag lycklig vinnare av den fina Julkalender-T-shirt som Lotten lottar ut varje dag. Man kan hoppa in när som helst. Testa! Dagen lucka är förresten löjligt enkel!

Och kolla gärna hur ett lucksvar kan vara utformat. Inte nog med att man får fyllig information om i detta fall en ungdomsförfattare, man får också en pinfärsk intervju som Lotten genomfört med hans svenska översättare. Folkbildning the fun way!

Publicerat i Tävling | Etiketter , | 29 kommentarer

Jag läser någonstans att…

Postat den 17 december, 2012 av Karin

Jag läser någonstans att det är lättare att skaffa ett automatvapen i USA än att få ett banklån, ett körkort eller en lägenhet. Jag läser att av de 12 000 personer som dödas med vapen varje år i USA, är det bara 25 som dödas genom självförsvar i hemmet. Idén med den tillåtande vapenlagstiftningen i USA var ju från början att varje man skulle ha rätt och möjlighet att försvara sin familj och sitt hem. Tjugofem fall av tolv tusen… Och i hälften av de tjugofem fallen är det dessutom oklart vad som hände eftersom det är familjemedlemmar inblandade, både som offer och förövare.

Jag läser också någonstans att National Rifles Association och Gun Owners of America ger ofattbara summor som bidrag till de politiska organisationer som de anser gynna deras intressen. De grupper som vill ha striktare lagar och begränsningar av privatpersoners rätt att skaffa automatvapen är svagare och fattigare. För varje dollar de kan samla in för att motverka vapenspridningen har vapenlobbyn tjugo dollar för att stödja sina kandidater.

Jag läser vad Bodil Malmsten skriver på sin blogg:

”Det måste vara en galning”, säger vi.
Vad ska vi säga?
”Klart det är en galning.”
Med tillgång till vapen.
”Shot multiple times.”
Barn shot multiple times
Outhärdligt.
Skotten ekar över jorden.

Det är bara ett kort utdrag. Och ja, hon skriver om barn som skjuts på andra håll i världen också. Läs hela här:

Publicerat i Debatt, Livet | 19 kommentarer

Lördagstema: Rädslor

Postat den 15 december, 2012 av Karin

Denna lördag är temat Rädslor och det är Olgakatt som är temavärd för december.

Är du inte rädd? Den frågan får jag ofta när jag är ensam i huset på landet. Och liknande frågor fick jag som barn, när jag skulle gå den långa vägen hem i eftermiddagsmörkret efter skolan. Jag valde oftast den kortare, men oupplysta, vägen över rullstensåsen och över den blåsiga vidd som gick under samlingsnamnet Styggängen. Det var nog en effektiv KBT-träning att kunna konstatera, dag efter dag, att de där hotfulla siluetterna av björn och varg, som kantade hemvägen, bara var fredliga buskar i dagsljus. Jag är mycket tacksam över att jag inte är mörkrädd, för det verkar så opraktiskt.

Nej rädd blev jag nog först på allvar när jag fick barn. Allt som kunde hända dem! Alla olyckor som man plötsligt upptäckte i nyhetsflödet. Men man måste ju klara det också, låta dem få pröva på, släppa på tyglarna vartefter. Till priset av mycken oro och vånda, visst, men det ingår i föräldrarollen.

voltadOch efter en kullerbytta med bilen för många, många år sedan sitter en rädsla kvar i kroppen, som jag inte kan göra något åt. Det gick bra den gången; bilen hamnade upp och ner, men jag kunde krypa ut genom bilens sidoruta.

Bilden är inte från min vurpa utan från en nyhetsartikel nyligen. När jag passerar en sådan här scen längs vägen, eller till och med när jag ser en tidningsbild, hugger det till i hjärtat. Än idag, trettio år senare, börjar adrenalinet pumpa vid minsta sladd.  Kroppen minns.

Övriga lördagstemabloggare finns här: Byfånen Gnuttan Helena Karin på Pettas Livsrummet musikanta Olgakatt

Publicerat i Livet, Lördagstema | Etiketter , , | 10 kommentarer

Troll i Luciatåget

Postat den 14 december, 2012 av Karin

Galleri Fredag-temat är Lucia. Jag får nog hoppa över idag, för jag har ingen bra galleribild. Men lite funderingar väcker årets Luciafiranden onekligen, för det har gått troll i Luciatågen. Rektorer på olika skolor excellerar i svårbegripliga förbud. Flicka som vill vara stjärngosse får inte vara det. Kanske tomte möjligen, men inte stjärngosse. Huh? Pojke som vill vara tärna får inte det heller. Eh? Och pepparkaksgubbar är inte längre välkomna i tåget. Meh!

Om man tänker efter vad Lucia egentligen står för blir man ju mörkrädd och alla konstiga pepparkaksförbud och stjärngossebegränsningar ter sig lite fåniga. Lucialegenden är svårfångad i historiens töcken, men handlar om en ung kvinna som inte ville gifta sig med en icke-kristen, eller om det var tvärtom. Hursomhelst gav hon bort hemgiften till de fattiga och det var ju inte bra. Dessutom var det någon som var kär i henne för att hon hade sådana strålande vackra ögon och då stack hon ut ögonen för att han skulle lugna ner sig. Och lite annat. Och så blev hon dömd till döden, men var väldigt svårdödad och man stack till sist ett svärd i midjan på henne så blodet rann och därför har dagens lucia ett rött skärp, med tampar som hänger ner som blodspår. Kloka kommentar till alla konstiga debatter hittar man här, hos Ketchupmamman.

luciatåg

Men jag har ju en bild i alla fall! I går i stallet reds det förstås med Luciaglitter på ridhjälmen. Men på stallets Lucia-affisch ser alla lite bekymrade ut och jag tror att den konstiga debatten har gjort dem nervösa. Hur var det nu, fick man vara Lucia? Är det förbjudet att vara tomte? Pepparkaksgubben har för säkerhets skull beväpnat sig.

Västmanländskan är gallerivärd för december och alla andra Fredagsgallerister finns under rubriken Galleri Fredag i sidhuvudet.

Publicerat i Debatt, fredagstema | Etiketter , | 21 kommentarer

Konsten att kränga en arkitektonisk katastrof

Postat den 13 december, 2012 av Karin

För ett år sedan klubbades ombyggnaden av Slussen igenom i Stadshuset, trots omfattande kritik och osäkerhet när det gäller finansieringen. ”Nya Slussen” har ritats av den internationellt kända engelska arkitekten Norman Foster. Min första tanke när jag såg de tjusiga skisserna var att den mannen kan inte ha varit i närheten av Slussen. Hur kan man rita in en solig parkmiljö mot norr, med höga skymmande hus och Katarinaberget bakom? Där lyser aldrig solen. Många har varit kritiska och det är svårt att välja en länk bland många. Det får bli ”Blåsningen” eller ”Konsten att kränga en arkitektonisk miljökatastrof som ett tropiskt semesterparadis”

I går, precis ett år efter beslutet om Nya Slussen, kom en dom i Mark- och miljödomstolen som slog fast att de planerade kontorshusen framför KF-husen inte får byggas. Stadsbyggnadsborgarrådet Kevius är obekymrad. Staden överklagar förstås och under tiden fortsätter man förberedelserna för Nya Slussen, trots att invändningarna hopar sig och den tänkta finansieringen från olika håll uteblir.

kryssat slussen

Så här har förslaget ändrats, sedan det presenterades. Nu bör man troligen kryssa över ett hus till (som jag kryssat med blått på kartan). Det innebär att det ursprungliga förslaget, som byggde på förtätning och inkomster från kommersiella byggnader, nu är helt avlövat och då finns andra bättre lösningar att ta fram i stället.

Till exempel Plan B, med bättre ekonomi, snyggare lösningar, bättre bussterminal och kortare byggtid.

Publicerat i Debatt | Etiketter , | 23 kommentarer

Rustad för vintern

Postat den 12 december, 2012 av Karin

Man ska inte använda bilen i onödan, särskilt inte i rådande väderlek, men när allmänna kommunikationer sviker, måste man. Det gäller att allt funkar, så jag körde in på närmsta OK-mack för påfyllning av spolarvätska för bilen och kaffe för mig.

När jag betalade en liter spolarvätska och en kopp kaffe fick jag en liten pappbit av kassörskan. Tänkte att det var något nytt sorts polettsystem, eller så, så jag frågade hur jag skulle göra med den.

– Det är bara att hälla i, sade hon.

– Hälla i hurdå? undrade jag och vände och vred på den alldeles platta pappersbiten och funderade på om det kunde finnas något samband med stringteorier, eller så

– Jo det är färdigblandat så du behöver bara hälla i.

Då gick det upp inte bara en, utan två, talgdankar för mig. Pappbiten är en slags rabattkupong och när man kommit ihåg att visa upp den varje gång man dricker kaffe på OK, får man den femte koppen gratis. Det kvinnan bakom disken förklarade var dock inte hur rabattkupongen fungerade, utan hur jag skulle använda spolarvätskan!

När jag sedan kom hem efter min utflykt så hittade jag ett trevligt paket på hallgolvet. Handskriven adress, mjukt och lovande. Och i detta paket låg ett par alldeles förtjusande damasker. Just sådana som jag efterlyste i ett inlägg häromdagen. Tillräckligt långa, med skydd mot snön både över foten och ner om hälen. Och med vackra röda band att fästa dem med. Tack, tack, sykunniga syrran i Livsrummet!

Så nu så, come what may! Nu är både bilen och jag rustade för vintern.

Fast det där OK-kaffet lär jag gå miste om. När jag läser det finstilta upptäcker jag att erbjudandet bara gäller till den sista december. I år. Det bli nog inte aktuellt att tanka bilen fyra gånger till innan årets slut. Men tack för det hypotetiska kaffet, i alla fall.

Publicerat i Att tolka | Etiketter , , | 27 kommentarer

Nobelfestklänningstips

Postat den 10 december, 2012 av Karin

Jag undrar varje år hur karlarna står ut i sina frackar på Nobel-festen. Så jag fortsätter min lilla kampanj för ett människovänligare Nobel-fest-mode. Rättvisare på alla sätt och tänk vad många samtalsämnen som plötsligt dyker upp alldeles naturligt. Mode, kjollängd, fördelar med kuvertväska kontra andra sorters aftonväskor, skoval, smycken, jag vet inte allt. Ovana klänningsbärare kan konferera med sina bordsdamer och få tips om mycket som de inte ens visste att de behövde veta.

Modetidningarna skulle fördubbla upplagorna och få en helt ny läsekrets och män och kvinnor skulle plötsligt inte befinna sig i skilda världar utan ha en helt naturlig gemensam spelplan. Till nackdelarna hör möjligen en ökad konkurrens om en del favoritkläder, upptaget i badrummet och ofrånkomliga osanktionerade ”lån” av accessoirer, men det jämnar nog ut sig över tid.

Om det inte vore så mycket att stå i nu skulle jag ha ritat några lämpliga kreationer för Nobelfestbruk. Här kommer bara en liten hastig skiss på hur en Nobelfestande pristagare skulle kunna se ut. Jag tycker att just de som fått Nobelpriset kunde föregå med gott exempel. Och jag tror att det vore en bra idé att låta dem behålla sina lite spretiga frisyrer och ibland en smula nördiga glasögon, för det ger en spännande touch åt det hela.

Uppdatering: Såg ni? Såg ni tjejen i frack? Själv missade jag det mesta av Nobelfestrapporteringen, men Örjan tipsar i en kommentar om att en kvinnlig marskalk valde frack till festen. Det hade hon fått Nobelstiftelsens nådiga tillstånd till. Om en manlig marskalk får ha klänning vet vi dock inte än, för ingen har frågat. Gästerna får förhoppningsvis göra hur dom vill.

Publicerat i färg, Förebild, Traditioner | Etiketter , , , | 15 kommentarer

Damerna först. Gäller även i djupsnö…

Postat den 9 december, 2012 av Karin

Det blev lite pulsande i helgen när jag inspekterade lillstugan vid sjön, för att se om vattnet frusit där också. Det hade det tack och lov inte. Det har inte kommit några stora mängder snö, men när den driver in från sjön kan det bli rätt höga vallar i backen och i trappen ner till källaren. Så pass att det inte räcker med stövlar.

Återigen tänkte jag, som jag alltid gör så här års, att nu skulle man ha haft sådana där damasker som förekom i min barndom.

Fast nu fanns det inga sådana att tillgå så i stället fick det bli det ett par plastpåsar kring foten, ordentligt tillknutna kring vristen. Inte så elegant kanske, men är det nödläge så är det. Först hade jag faktiskt en turkos och en lila påse och där gick någon slags gräns, även för mig. Så jag letade upp en lila påse till. Trendsättare blir jag nog ändå inte med denna outfit.

Åter i stan har jag försökt hitta sådana där snöskydd. Jag vet precis vad jag vill ha. Inte så kallade ”gaiters” som man möjligen kan hitta i något extremsportbutik. Klättrare och alpinister använder sådana.

Nej jag är ute efter den där sorten som det kungliga skotska regementsbandet har på sig. Spats. Eller spatterdashes. Damasker sa vi. Man ska kunna dra åt dem ordentligt och de ska inte vara av löst tyg, utan lite stela. Smärting (impregnerad) med läderförstärkning fungerar nog bra. Kraftiga remmar under foten och de ska gå ner över hälen och fram över foten.

I dag har jag finkammat olika sportbutiker. På min fråga om det fanns snöskydd, för att hindra att snö kommer in i skorna svarade tre av fyra att ”Nej, dubbar har vi tyvärr inte”.  Meh!

Så nu är frågan om jag ska nöja mig med gaiters eller om jag ska skriva till kungliga skotska regementet och fråga om de har några uttjänta spats, som jag kan få köpa billigt. Såvida inte någon i den resursrika läsekretsen har överblivna damasker till försäljning, förstås.

Publicerat i Att tolka, Livet, Ord | Etiketter , , , | 26 kommentarer