Jag läser någonstans att…

Jag läser någonstans att det är lättare att skaffa ett automatvapen i USA än att få ett banklån, ett körkort eller en lägenhet. Jag läser att av de 12 000 personer som dödas med vapen varje år i USA, är det bara 25 som dödas genom självförsvar i hemmet. Idén med den tillåtande vapenlagstiftningen i USA var ju från början att varje man skulle ha rätt och möjlighet att försvara sin familj och sitt hem. Tjugofem fall av tolv tusen… Och i hälften av de tjugofem fallen är det dessutom oklart vad som hände eftersom det är familjemedlemmar inblandade, både som offer och förövare.

Jag läser också någonstans att National Rifles Association och Gun Owners of America ger ofattbara summor som bidrag till de politiska organisationer som de anser gynna deras intressen. De grupper som vill ha striktare lagar och begränsningar av privatpersoners rätt att skaffa automatvapen är svagare och fattigare. För varje dollar de kan samla in för att motverka vapenspridningen har vapenlobbyn tjugo dollar för att stödja sina kandidater.

Jag läser vad Bodil Malmsten skriver på sin blogg:

”Det måste vara en galning”, säger vi.
Vad ska vi säga?
”Klart det är en galning.”
Med tillgång till vapen.
”Shot multiple times.”
Barn shot multiple times
Outhärdligt.
Skotten ekar över jorden.

Det är bara ett kort utdrag. Och ja, hon skriver om barn som skjuts på andra håll i världen också. Läs hela här:

Det här inlägget postades i Debatt, Livet. Bokmärk permalänken.

19 svar på Jag läser någonstans att…

  1. Skogsgurra skriver:

    Det behöver inte vara en galning. Det kan räcka med att någon blir mobbad, nedlåtande behandlad eller bara är allmänt förbannad och obalanserad.
    Om det då finns vapen lätt tillgängliga så sker det just det som skett i Sandy Hook.

    Utan lättillgängliga vapen hade det inte hänt – galning eller inte. NRA är ett mycket otäckt gäng. Utan någon annan tanke än – tja, vad?

    I Sverige och Norge händer också detta. Men då är det extrema personer som agerar. Kalla dem gärna galningar.

    • Karin skriver:

      Utan annan tanke än att vapentillverkarna ska få kränga så mycket vapen som möjligt, är jag rädd.

      Och om medierapporteringen stämmer hade just denna massmördares mamma flera vapen hemma hos sig, ”för att kunna försvara sig”. Det var henne han sköt först.

      • Skogsgurra skriver:

        Alldeles för enkelspårigt. NRA har mycket litet med kommersialism att göra. Du har ju för sjutton bott i USA. Du måste väl ha märkt hur snacket går.

        • Karin skriver:

          Jag tänkte mest på finansieringen. NRA får en hel del av pengarna från vapentillverkarna.

          Men den där romantiseringen av rätten att äga och bära vapen är svår. Går väl delvis tillbaka till tiden då man fortfarande erövrade landet (andra tillägget till konstitutionen, om förbud mot att inskränka rätten att bära vapen tillkom på 1790-talet) Och alla heroiska historier om hur männen försvarade sina familjer mot ondsinta indianer har säker spätt på vapenfetischismen. Svårbegripligt att det inte går att ingripa åtminstone mot vapen som är avsedda för anfall i en krigssituation.

          • Skogsgurra skriver:

            Discovery har några program som heter saker som ”Sköna vapen”, ”Du och bössan din” eller ”Top ten personal weapons”
            OK, har inte kollat de exakta titlarna. Men ungefär i den stilen.
            Tycker att de programmen säger en massa om problemets omfattning.

            • Karin skriver:

              Verkligen! DN har en artikel av Nikolas Kristof idag med en genomgång av både attityder och siffror. Finns inte på nätet ännu, men troligen i morgon.

  2. Pysseliten skriver:

    Vapentillgång är en sak, men visst borde det finnas fler filter som fångar en ensam, utstött människa i samhället? En potentiell mötdare. Alla blir ju inte det, det är de extrema fallen, men många mår så pissigt dåligt! Det är vanligare att dom dör ensamma för egen hand. Blä! Jag kan känna dåligt samvete för det!

    • Karin skriver:

      Det också, förstås. Men ju färre vapen desto färre döda, där är statistiken tydlig. Och Australien som införde striktare vapenlagar för 14 år sedan har dödsskjutningarna minskat med 40% och självmorden med 50%.

  3. Karin – jag läste också Bodil Malmstens inlägg – om det otänkbara, barn skjutna med flera skott. Tack för att du skriver om detta, tack för din faktainformation. Fast jag begriper inte riktigt vad Skogsgurra pratar om eller var han står/sitter? Kram på dig

    • Karin skriver:

      Tack, Margareta. Skogsgurra menar, om jag tolkat honom rätt, att min avsky för vapenlobbyn kunde vara ännu starkare och tydligare uttryckt. Och jag håller med. Det finns en närmast sjuklig fixering och förtjusning i vapen hos en del amerikaner som ser det både som en konstitutionell rättighet att bära vapen (vilket det är) och som deras enda räddning när imaginära fiender ger sig på dem, indianer, japaner, kommunister, islamister, marsinnevånare, aliens. Det är bara det att när den amerikanska konstitutionens paragraf om rätt att bära vapen skrevs 1791 var det ingen som kunde drömma om de dödsbringande automatvapen som vi ser i bruk idag. Men på grund av den enormt starka vapenlobbyn är det till och med svårt att begränsa dessa.

      • Skogsgurra skriver:

        Rätt tolkat. Men därutöver menar jag att oreflekterat hat mot olyckliga individer, som lockas av tillgången på vapen och de exempel som redan satts i verkligheten och löpande sätts i dataspel och i program som de jag nämnde, kan behöva modereras och hanteras.
        Det är alldeles för många som jagar i flock och ylar utan eftertanke. Politisk korrekthet kallas det.
        Det betyder INTE att jag försvarar Breivik. Det måste man också försöka förstå.

  4. Musikanta skriver:

    Jag tycker att amerikanska filmer säger allt om inställningen till vapen i USA. Här skjuts det utan uppehåll eller så slåss man eller sparkar på folk. Eller far runt i vansinniga biljakter med uppenbar fara för andras liv. Däremot censureras nästan allt som har med sex att göra – man visar i alla fall inte gärna bilder på det. (Prata om sex gör man dock till leda…)
    Det var väl för inte så länge sen en ung man blev inspirerad av en film att skjuta vilt omkring sig på en biograf?
    För mig är det ofattbart att man bara kan gå in i en vapenhandel och köpa sig att livsfarligt vapen i ”självförsvarssyfte”. När ska amerikanerna vakna? Intressant att höra resultatet av att australiensarna har skärpt sina vapenlagar.
    Ingrid

    • Karin skriver:

      Jag har ofta hört argumentet att våldsfilmer och dataspel inte alls påverkar ungdomar – eller vuxna – för filmpubliken och dataspelsanvändarna vet att det är fiktion och kan hantera det. ”Balanserade, ansvarsfulla personer tar helt enkelt inte intryck av våldsorgierna.” Det är nog bland det mest korkade argument jag vet. För det första är det väl klart att våldstillvänjningen gör något med oss alla. För det andra är det vanligtvis inte de balanserade och ansvarskännande personerna som blir massmördare.

      Men nu är det tydligen på väg att hända lite grann i USA i alla fall. Kanske, kanske en viss liten begränsning i rätten att köpa automatvapen. Alltid något.

  5. Kicki skriver:

    Om man inte blir påverkad av vad man ser och hör så undrar jag varför man lägger ner så stora summor på reklam.
    Och så var det ansvaret, man måste ju på något sett förklara varför en människa skjuter ihjäl andra människor, jo det är en galning säger man. Men en galning kan inte vara ansvarig för sina handlingar. Men den som ställer diagnosen har väl ett ansvar att se att galningen får hjälp och vård. Framför allt se till att medmänniskorna inte blir galna. Ett problem är var gränsen ska dras, vad är normalt och vad är galet.

  6. Kulturchefen skriver:

    Ni tänker så klokt allihopa! Håller med om allt, allra mest Kickis säjning om reklam … självklart påverkas vi av vad vi ser och hör. Och visst, de allra flesta av oss blir inte våldsverkare för att vi sett på film eller spelat spel. Men en enda människa med ett vapen kan orsaka så enormt mycket skada att majoriteten kanske borde avstå?

    I mitt huvud hänger det ihop med Disney och klippet, eller VitJul. Om några far illa så är det liksom inga problem för mig att avstå eller anpassa mig. Nu tänker jag snurra in mig rejält här;

    En kär vän jobbar som lärarhandledare och hjälper pedagoger att anpassa sin undervisning för elever med bla Aspergers. Nio gånger av tio kommer lärarna underfund med att anpassningen som var nödvändig för en elev i rummet faktiskt gjorde undervisningen bättre för många av de normalstörda eleverna. Nödvändigt för några är rätt ofta bra och behagligt för många. Nu snurrar jag ut mig igen.

    • Karin skriver:

      Minns min reaktion på första Bond-filmen: ”Så här borde man inte få skildra våld…” Lite lustfyllt och kul. Den filmen framstår troligen som rätt harmlös idag, efter alla splatterfilmer och värre. Så det är en stor och tung oceanångare detta, som det ska starka krafter till för att vända.

Kommentarer är stängda.