Idag borde det vara grammofonens eller ljudåtergivningens dag. Den 21 november 1877 meddelade Thomas Edison att han hade uppfunnit en maskin som kunde spela in och återge ljud, ett stift registrerade ljudvågorna på en cylinder med metallfolie. Hans första ljudinspelning var hans egen uppläsning av barnramsan ”Mary hade ett litet lamm”. Lite svårlyssnad, men det lär ska vara originalinspelningen.
Sousa, inte lika läskig som en barnramsa
I början tyckte folk att det var otäckt med ljudinspelningarna, spökaktigt, på något sätt. Så i stället för barnramsor beslöt ett bolag som försökte marknadsföra inspelningar, Columbia Phonograph Company, att testa med marschmusik i stället. Inte kunde väl folk vara rädda för patriotiska marscher? Mycket riktigt. En inspelning med John Philip Sousas mässingsorkester blev den första kommersiellt framgångsrika ljudinspelningen.
Fonografen var bara ett av många patent som som Edison lät registrera. Glödlampan är som bekant ett annat, fast det tog ju lite tid och ett par tusen misslyckade försök innan det funkade.
– Misslyckade? sade Edison. Ingalunda. Jag har upptäckt två tusen sätt att inte göra en glödlampa!
Det är intressant, tycker jag, att Edison hade sådana svårigheter i skolan att han inte fick fortsätta där. Han var för frågvis helt enkelt och efter bara tre månaders skolgång fick han gå hem och hans mamma fick undervisa honom i stället. Och det måste man väl säga att hon lyckades rätt bra med.
I boken Margot av Bengt Ohlsson berättar Margot Wallström om ett misslyckat tal på Göteborgs filmfestival. Hon tog upp den då alldeles nya Walt Disney-filmen Lejonkungen och analyserade dess budskap. Det togs inte väl emot av branschen. ”Där stod de där svartklädda människorna och stirrade på mig.”
