Karin Englund

En fin funkismöbel

Postat den 20 januari, 2013 av Karin

Slussen invigdes 1935, med mycket pompa och ståt, kungen var närvarande, folkmassorna hurrade, KF bjöd på champagne och tidningarna gillade vad de såg.

Det var modernt, spännande och funktionellt. Den 16 oktober 1935 fanns den här teckningen i Svenska Dagbladet, med texten:

”Mälardrottningen har fått en fin funkismöbel”.

Allt var genomtänkt ner till minsta skylt, räcke och fönsterdetalj. Svenska Dagbladets konstkritiker Gotthard Johansson berömde särskilt Blå gången och Blå bodarna med ”den av ett ovanligt vackert glasbetongtak övertäckta butiksrundan”. Här låg Aftonbladets och Stockholmstidningens depeschebyrå, med stora fönster ut mot de förbipasserande.

Foto från Stockholms Stadsmuseum

Bild från Blomsterutställning i Rotundan, foto Carl Gustav Rosenberg.

Här låg också en mängd småbutiker som blomsterbutik, fruktaffär, handskaffär, café och biljettkontor för teatrarna. Åhlén och Holm hade en filial vid kupolen, Hamnstyrelsen hade sina kontor i närheten och kring slussrännan fanns verkstäder och garage.

Vid Gula gången planerades en biograf och restaurang. Stockholms-Tidningens konstkritiker, Gustav Näsström berömde detta ”fantasieggande koncentrat av storstadens tekniska funktioner – ett strålande motiv för en modern Zola”.

Varför fick allt detta bara förfalla? När började förslumningen och varför har det fått gå så långt?

Nu finns några spännande Slussen-utställningar på Konstakademien i Stockholm, Fredsgatan 12, nära Tegelbacken. Bilderna är hämtade ur katalogen med Slussenmiljöer.

Gruppen bakom det alternativa Slussenförslagat – Plan B – ställer också ut sina förslag till en varsammare och billigare ombyggnad av Slussen, samtidigt som Slussenbacken presenterar sitt.

Dessutom ställs många fina konstverk från Slussen ut i tre salar. ALLA är där: Gideon Börje, D Carlberg, Svenolov Ehrén, Sven X-et Erixson, Randi Fischer, Edith Fischerström, Einar Forseth, Isaac Grünewald, Eric Hallström, John Hedberg, Lars Hillersberg, Sigrid Hjertén, Tor Hörlin, Einar Jolin, Kurt Jungstedt, Bo Larsson, Carl Larsson, Hans Lindroth, Hilding Linnqvist, Johan Mauritzson, Inga Möllerberg, Axel Nilsson, Vera Nilsson, Gunnar Pers, Olof Thunström, Tore Wideryd och min personliga favorit: Götrik Örtenholm. Jösses, vilken utställning!

Götrik Örtenholm, Södermalmstorg, 1942

Inga Möllerberg, Slussen, 1947

snöskottare på katarinahissens gångbro, Holger Almqvist

Holger Almqvist, Snöskottare på Katarinahissens gångbro, kring 1960?

Uppdatering Januari 2025. Här har jag hittat en (odaterad) film om slussenprojektet.

Publicerat i Debatt, konst | Etiketter Blå bodarna, Plan B, Slussen, Slusseninvigning 1935, Slussenkonstnärer | 33 kommentarer

Lördagstema: Världens nav

Postat den 19 januari, 2013 av Karin

Karin på Pettas föreslår Världens nav som dagens lördagstema. Och då måste man ju kolla vad det heter eller har hetat i olika delar av världen. Om man läser de kryptiska beskrivningarna i Hellquists etymologiska ordbok hamnar man snart i både fornhögtyska (naba) och sanskrit (nabhi). Och eftersom man kan spåra ord för både nav och vagnsaxel till de riktigt gamla indoeuropeiska språken måste man ha använt hjul och vagnar i språkens dimmigaste forntid, menar Hellquist. Intressant. Vilket kom först, hjulet eller språket?

Nej då, jag skojade bara. Människans språk anses ha minst 150 000 år på nacken och hjulet kanske ~~3 500~~ 5 500 år. (Förklaring: Det gick lite fort där. De första bevisen på att hjulet uppfunnits är från 3 500 år före vår tideräkning.) Men ändå, rätt spännande att tänka sig de där första personerna som kom på att fixa till ett hjul, en hjulaxel och ett fäste. De måste ju kalla det för något och så uppstår en diskussion om vad uppfinningarna ska heta. Och eftersom man kanske inte har så värst många ord att välja på blir det samma ord för navel, nav och sköldbuckla… företäller jag mig. Jodå, ”navle m. fl. är att betrakta som en avledning av nav med grundbetydelsen ’det nav- el. bucklelika’”.

Här har vi ett hjul med nav, en sköld (eller bucklare som den här modellen heter) med mittbuckla, framifrån och bakifrån, samt en samtida navkapsel.

~~Vattenhjul~~ Uppfordringsverk i Indien, fotograferat på 1970-talet

Vattenhjul i troligen Horndal, fotograferat i början av 1900-talet.

De övriga lördagstemabloggarna är Byfånen Gnuttan Helena Karin på Pettas Livsrummet musikanta Olgakatt. Nästa lördag skriver vi om Konsumtion.

Publicerat i Lördagstema | Etiketter lördagstema, världens nav | 14 kommentarer

Galleri Fredag. Tema: accessoarer

Postat den 18 januari, 2013 av Karin

Penny (Myhrans) ger oss fredagsteman och den här veckan vill hon att vi ska associera till accessoarer. I brist på egna sådana – om man inte räknar yllevantar, dubbkängor och andra vintertillbehör – visar jag några berömda personers mest berömda accessoarer.

Just precis. Monas väska och Fredriks klocka. Svenska Dagbladet hade kommit på att det vore käckt med en gruppbild av alla partiledare. Eftersom det var 2010 hette partiledarna Ohly, Eriksson, Wetterstrand, Sahlin, Reinfeldt, Olofsson, Björklund och Hägglund.

Fotografen, Yvonne Åsell (bilden har återgivits på en mängd hemsidor och bloggar och jag hoppas det är OK att jag använder den här!), tyckte att det behövdes en färgklick på den gråmelerade vänsterkanten och föreslog att Mona Sahlin skulle ställa fram sin klatschiga, hallonröda väska så att den syntes.

bengt m plastkasse2

Och oj vilket liv det blev. Det är inte vilken bärkasse som helst, utan en Louis Vuitton-väska för 6000, som Sahlin fått i 50-årspresent.

En väskdebatt utbröt, som sedan utvidgades till en klockdebatt: men Reinfeldts Longines-klocka kostar ju över 60 000 kronor! Ja, jo, men… Ja, och så har vi ju Bengt Göranssons ABF-kasse också, som han troligen fick gratis. Hmmm. Muta?

Eftersom jag är lite nyfiken på vilka accessoarer som gäller idag har jag gjort en liten utredning om saken (alltså googlat lite). Och ser man på. Yacht och golf är sååå 1990-tal. En egen herrgård var nytt och fräscht på 00-talet, men känns lite gubbigt idag.

Men det nya svarta, eller rättare sagt de accessoarer som man bara måste ha till den lilla svarta, är muskler. Gärna så att man kan delta i någon extremsport. Att springa New York City Marathon är ett minimikrav.

Ser man på. Jag som trimmat och gymmat sedan oktober, kanske kan skaffa mig de rätta accessoarerna framåt vårkanten om jag sköter mina träningspass. Det är bara att hålla tummarna för att trenden ska hålla i sig tillräckligt länge för att jag ska hinna bli muskulös innan det är något helt annat som gäller.

Publicerat i Att tolka, fredagstema | 31 kommentarer

… och etsad!

Postat den 17 januari, 2013 av Karin

Sydd i går och etsad i dag; undrar vad det ska bli i morgon. Man skulle kunna tro att jag behandlades på sjukhus i går och var föremål för konstnärlig behandling idag, men det är precis tvärtom. Etsning är, fick jag lära mig idag, den korrekta termen för att ”bränna av” ett blödande blodkärl som inte låter sig hejdas på annat sätt. Så efter fyra dygn av ganska rikligt näsblod frågade jag min husläkare vad hon tyckte jag borde göra. ”Stoppa det”, var hennes bestämda order och så fixade hon omedelbart en tid på Rosenlunds sjukhus.

Och om jag nu vore gjord av bättre bloggvirke än jag är, skulle ni naturligtvis få se lite bilder av den blodiga hanteringen. Ni får försöka föreställa er den i stället. För att hjälpa er fantasi på traven kan jag nämna att det hela började med att läkaren drog på sig ett heltäckande plastskynke och så gav han mig ett likadant. Tänk plastburka.

skoskydd

Här kommer i stället en väntrumsbild. Om mottagningen tillhandahåller fräscha skoskydd precis vid ingången, hur svårt är det då att ta på sig ett par? Det gör folk alltid snällt på lägenhetsvisningar, men på läkarmottagningen klafsar man in med joxiga skor vilket innebär att småbarn kryper omkring i hundbajsblandad geggamoja på golven. Jag torkade upp det värsta med pappershanddukar.

Publicerat i Livet, Ord | Etiketter bränna av blodkärl, etsa, Näsblod | 4 kommentarer

Jaha, nu är jag sydd!

Postat den 16 januari, 2013 av Karin

Jag har blivit sydd. Helt utan bedövning och många stygn är det. Tusentals, troligen. Jag fick ett e-postmeddelande från sykunniga systerdottern om att jag är stygnsatt, (alla syintresserade – nej, alla – bör titta in på hennes kunskapsfyllda vackra hemsida). Det är inte hon som har gjort det, för hon ägnar sig åt mer traditionell sömnad, men hon hittade mig på en sysajt.

Stygnsättning betyder ungefär maskinbroderi och det tycks gå att få en symaskin att förstå hur den ska tolka ett foto och omvandlade det till broderi. Jag har letat lite på nätet, men hittar bara olika tips och råd om hur man kan fixa en bättre stygnsättning, ingenting om grunderna. Så är det ofta när man ska göra något textilt, har jag märkt. Grunderna ska man bara kunna.

Här är i alla fall ett litet utsnitt från Sysidan där en stolt stygnsätterska visar upp sitt broderi som hon kallat ”Tös med kid”.

Någon som känner igen bilden? Det är ju min älgkalv Miranda som jag skrev om för länge sedan. Och tösen är alltså jag. Originalbilden finns här.

Jag skulle väldigt gärna vilja se en lite tydligare bild på broderiet. Men jag misslyckas med att logga in mig på sysidan. Förr eller senare kanske den dyker upp i mitt liv i alla fall, tänker jag.

Publicerat i Att tolka, konst | Etiketter stygnsättning, sydd | 23 kommentarer

Kränkt

Postat den 15 januari, 2013 av Karin

Jag försöker att inte ta det som en personlig förolämpning och jag inser att det är naturligt att det snöar i mitten av januari. Det är faktiskt nu det verkligen borde vara högsäsong för snö. Men när vintern tjuvstartar redan i november och slår köldrekord (hoppas jag!) två månader för tidigt och dessutom har sammansvurit sig med snöröjningen för att göra gatorna ofarbara och trottoarerna oanvändbara, då kan det inte hjälpas att jag får lust att plocka fram den här Berglinteckningen igen. Senast jag fick lust att göra det var i april, förra året.

Publicerat i Livet | Etiketter Berglin, snö | 23 kommentarer

Några veckor kvar!

Postat den 13 januari, 2013 av Karin

På 1930-talet bodde Helene Schjerfbeck i Stockholm och äntligen började hennes konst uppskattas efter förtjänst. Konstkritikern Gotthard Johansson skrev om en utställning 1937: ”Inför Helene Schjerfbecks konst tystnar av sig själv frågan om gammalt och nytt, ja, till och med gott eller dåligt. Här står man inför den stora konsten, här är heligt rum.”

Lena Holger har skrivit ett par böcker om henne och citerar ur hennes brev till olika vänner: ”Min väg har varit mörk och… först när hoppet var borta gav livet något. Detta liv var inspiration och arbetsglädje. När man målar är nästan allt omedvetet”. Till vännen Einar Reuter skriver hon: ”Intet tänka när man målar är bäst, bara det som för stunden vill fram, vill utan ens vilja.”

På Waldemarsudde finns nu en fin utställning med många av hennes mest kända verk. Men har hängt målningar med samma motiv bredvid varandra, motiv som Schjerfbeck återvänt till med många års mellanrum. På så sätt ser man hur hon arbetar med att förenkla, samtidigt som ytorna, färgens struktur, blir allt tydligare. Och grunden, målarduken, verkar bli en allt viktigare del av verkligheten.

Skuggan på muren åren 1883 och 1927.

Självporträtt 1885, 1915 och 1944

Utställningen visas på Waldemarsudde fram till den 24 februari.

Dubbskor är förbjudna, även sådana med ”smarta” dubbar som drar in klorna inomhus. Ta med egna inneskor om du har dubbkängor, för det går inte att se utställningen med bibehållen värdighet i de tofflor som museet tillhandahåller.

Publicerat i konst | Etiketter Helene Schjerfbeck | 21 kommentarer

Värsta sortens pekfinger

Postat den 12 januari, 2013 av Karin

Karin på Pettas har givit oss en fingervisning (ursäkta!) om denna veckas tema, nämligen Pekfinger. Lördagsbloggarna finns här ovanför under rubriken Lördagtema.

Pekfinger heter Index på latin. Och det var också det ord som påven valde för sin lista över olämpliga böcker. Man kunde råka riktigt illa ut om man ägde eller förmedlade böcker som fanns på listan över förbjuden läsning.

Index Librorum Prohibitorum utarbetades under 1500-talet och som avskaffades först 1966.

Bacon, Balzac, de Beauvoir, Defoe, Descartes, Diderot, Flaubert, Galilei, Hobbes, Hugo, Hume, Kant, Locke, Machiavelli, Milton, Pascal, Rabelais, Rousseau, Zola, Sartre, Spinoza, Swedenborg, Swift, Voltaire… och många, många andra.

Där finns i stort sett alla större författare som blivit lästa genom århundradena och filosofer och veten-skapsmän (samt någon kvinna) som bidragit till att förändra vår världsbild. Marx, Nietschze, Schopen- hauer och Darwin står dock inte på listan, men var förbjudna ändå, eftersom de var ateister.

Shakespeare klarade sig konstigt nog från påvens klandrande pekfinger, men har råkat illa ut på senare tid. En Midsommarnattsdröm har plockats bort från vissa skolbibliotek i Texas, eftersom det förekommer crossdressing och annat olämpligt beteende, som skulle kunna uppfattas som att man tycker det är OK för män och kvinnor att klä sig tvärtom.

I USA uppmärksammar man problemet med förbjudna böcker under Banned Books Week och mer finns att läsa här, på det tyvärr nedlagda nätantikvariatet Litteretro, som har några inlägg om bokcensur på sin blogg. Och här flimrar det förbi hundra böcker som mött restriktioner av olika slag under 1900-talets USA.

Tintin i Kongo och Lilla hjärtat då? Ja, jo, det förstås, men det känns som om det är rätt genomdiskuterat redan. Men om någon vill ta upp den debatten igen är jag gärna med!

Publicerat i Att läsa, Att tolka, Böcker, Debatt, Lördagstema | Etiketter cencur, Index, pekfinger | 19 kommentarer

Galleri Fredag: Ovanor

Postat den 11 januari, 2013 av Karin

Det klottras. Ibland handlar det om en trist ovana, men ibland får en dyster betongvägg en behövlig uppiffning. Andra gånger är det en vacker vägg som förstörs. Ovana ibland. Konst ibland, eller kanske ett politiskt budskap. Ibland är det vandalisering. Vilket som är vad råder delade meningar i vår stad.

Här och där på stan har herr Gårman kompletterats med fru Gårman. En ruffig sopbil har dekorerats med glada färger och en vacker blå spårvagn har vandaliserats…

Övriga fredagsgallerister finns i sidhuvudet under rubriken Galleri Fredag.

Publicerat i fredagstema | 14 kommentarer

Men, har jag inte redan läst det här?

Postat den 10 januari, 2013 av Karin

I mina morgonrutiner ingår att jag vacklar upp i halvfemtiden, när tidningsbudet väcker mig, dricker en kopp kaffe, läser igenom båda morgontidningarna och sedan somnar jag om. Ibland blir det rätt sömnig läsning och frampå dagen kan jag undra om en och annan absurd nyhet verkligen var en artikel, eller kanske bara något jag drömt.

same same

I morse blev det besynnerligare än vanligt, när jag var en bit inne i tidning nummer två. Jag fick en allt tydligare känsla av att jag läst samma sak alldeles nyss. Rentav samma formuleringar. Och bilder. Det är inte ovanligt att tidningarna använder samma bildmaterial, eller samma TT-nyheter, men det här var värre än det brukar vara. Mycket riktigt, vi har fått två Svenska Dagbladet, men ingen Dagens Nyheter.

”Tja”, sade redaktörn, ”det är ju precis som kulturministern och hennes man. Eller tvärtom. Dom hade två prenumerationer av Svenska Dagbladet, för att slippa slåss om tidningen vid morgonkaffet. Men så blev Ulf Adelsohn arg på något och sade upp sin prenumeration i vredesmod. Då konstaterade man på Svenska Dagbladets redaktion att man nog skulle bli läst ändå i det Adelsohnska hemmet.” Jag protesterade att det där väl ändå var hämtat ur P1:s satirprogram, men han vidhåller att han har andra och trovärdigare källor.

Publicerat i Att läsa | 24 kommentarer