Karin Englund

Jag tvekade innan jag installerade besöksräknare för bloggen, eftersom jag tänkte att det finns en risk att man blir för fixerad vid statistiken. Det visade sig snart att det inte var så spännande. Antalet besökare är rätt konstant. Färre besökare de dagar jag inte skriver något inlägg, fler besökare när jag skriver. Inte mycket att kolla, faktiskt.

Men en rolig sak med statistiken är att man kan se VAR läsarna finns. I mitt fall finns de, föga överraskande, i Sverige. Dessutom några trogna läsare i olika världsdelar. Trognast av alla är en person i en by som är så liten att jag inte kan avslöja byns namn, utan att kränka någons integritet. Jag kollar då och då på den där lilla orten, på andra sidan Atlanten och hoppas att den inte ska försvinna från statistiken.

Idag var det dags för koll och min första tanke när jag fick se kurvan över den senaste månadens besök var (fånigt nog): Oj, dog jag där, eller? Så kan det gå när man spelar TV-spel med barnbarnen och tittar på läkarserier i TV!

Så här brukar kurvorna över besöksstatistiken se ut i vanliga fall.

Idag såg kurvan alldeles platt ut och den där toppen till höger låg utanför skärmen så den upptäckte jag inte vid första titten. Klart man blir orolig!

Men så såg jag att siffrorna var oförändrade; tillplattningen beror på att den där mystiska toppen den 2 mars också måste få plats och då plattas resten av diagrammet ihop.

Det förklarar varför det ser ut som det gör, men det förklarar inte tillströmningen den 2 mars. Så nu har jag lärt mig lite mer om statistikrapporterna. Det går att se vilket inlägg som fått extra mycket besök. Det visar sig att det inte är inlägget den 2 mars som fått besöksstatistiken att ta ett skutt utan Musik ska byggas utav glädje från 22 september förra året. En melodifestivaleffekt? Jag såg inte lördagens Mello, så jag har ingen aning om hur den kopplingen i så fall skulle se ut. Någon som har en teori, eller rentav en förklaring?