Karin Englund

Ja, det är det där med dottern igen, hon som ska flytta till Brasilien på tre år. Visst har hon flyttat förr, med halvårslånga utlandsvistelser eller mer, men nu blir det ju ännu längre. ”Du menar att jag kanske får barn i Brasilien”, säger hon, när jag tjatar om att det är alldeles för lång tid och att det kan hinna hända mycket på tre år. Ja, till exempel. Och då lägger hon huvudet på sned, ler milt och frågar: ”And who’s talking?”

Och här på bilden ser vi det BB i Dar es Salaam där jag födde hennes storasyster, en minnesvärd kväll då cikadorna sirrade och grodorna var ovanligt pigga, eftersom de kände på sig att det äntligen skulle börja regna. Och allt gick hur bra som helst.

Och ett och ett halvt år senare födde jag hennes bror i USA. Så hon har kanske en poäng när hon påminner mig om att det går ju bra det med. Om det nu skulle bli på det viset…

Själv är hon född i Stockholm, för övrigt.

Är det OK om jag har en hejdåträff hemma hos er? Undrade lilltjejen, den dansande ingenjören, som hunnit bli trettio och ska jobba utomlands några år. Jag borde ju vara van att hon far iväg till olika utländer, men den här gången är det värre. Hennes lägenhet är uthyrd, bohaget skeppat till Sao Paolo och nu återstår tårfyllda farväl.

Självklart skulle hon ha hejdåträffen här, för då fick vi ju också en chans att träffa hennes trevliga kompisar. OK, hur många blir vi, på ett ungefär, undrade jag. Dottern höjde budet lite försiktigt vartefter. Det var utöver syskon, syskonbarn och övriga släktingar även dagiskompisarna som sedan blev skolkamrater och fotbollsgäng och som hängt med hela tiden. Och så KTH-kompisar, tangovänner… Vi tror att det var sextiotre personer som vimlade och kramades. Jag tappade räkningen strax efter femtio.

Vännerna är festfixarvana personer, som det är en ren fröjd förbereda tillsammans med.

Det är lite svårt att beräkna mat och dryck för så många, men det funkade fint. Det som blev över var bredskapshinken med sallad. Om allt annat skulle ta slut hade vi en beredskapsplan med sköljd och skuren grönsallad, några burkar oliver, tomater och fetaost, som vid eventuellt behov snabbt skulle kunna omvandlas till grekisk sallad.Och så några rejäla bröd, som åkt in i frysen. Någon som behöver lite extra sallad idag?

På bordet med olika drycker fanns också en elegant bjudlåda med festcigarretter. Idag på morgonen kom jag på att jag måste tömma askfatet på balkongen och då insåg jag att det hänt en hel del på senaste tio åren eller så. I askfatet låg en enda fimp!

Uppdatering: Det undras i kommentarsbåset vad det kan vara för material i den där cigarettlådan. Kompletterar med tydligare bild, så går det kanske att identifiera. Jag vet inte riktigt vad det kan vara. Men jag upptäcker en intressant detalj på locket. Diaries, står det skrivet med blyerts uppe till höger. Någon har använt asken för sina dagböcker och sedan har någon annan fått tag i den och köpt färgglada cigaretter och lagt dem i asken (som nog var avsedd för cigarrer från första början) och gett den till dottern i present. Tänk om den innehållit Fidel Castros tonårsdagböcker en gång i tiden? Och tillgänglig expertis anser att detta är cederträ. Nya tider nya seder, men gammal ceder, får man väl säga då.