Nya tider, nya seder – och gammal ceder

Är det OK om jag har en hejdåträff hemma hos er? Undrade lilltjejen, den dansande ingenjören, som hunnit bli trettio och ska jobba utomlands några år. Jag borde ju vara van att hon far iväg till olika utländer, men den här gången är det värre. Hennes lägenhet är uthyrd, bohaget skeppat till Sao Paolo och nu återstår tårfyllda farväl.

Självklart skulle hon ha hejdåträffen här, för då fick vi ju också en chans att träffa hennes trevliga kompisar. OK, hur många blir vi, på ett ungefär, undrade jag. Dottern höjde budet lite försiktigt vartefter. Det var utöver syskon, syskonbarn och övriga släktingar även dagiskompisarna som sedan blev skolkamrater och fotbollsgäng och som hängt med hela tiden. Och så KTH-kompisar, tangovänner… Vi tror att det var sextiotre personer som vimlade och kramades. Jag tappade räkningen strax efter femtio.

salladVännerna är festfixarvana personer, som det är en ren fröjd förbereda tillsammans med.

Det är lite svårt att beräkna mat och dryck för så många, men det funkade fint. Det som blev över var bredskapshinken med sallad. Om allt annat skulle ta slut hade vi en beredskapsplan med sköljd och skuren grönsallad, några burkar oliver, tomater och fetaost, som vid eventuellt behov snabbt skulle kunna omvandlas till grekisk sallad.Och så några rejäla bröd, som åkt in i frysen. Någon som behöver lite extra sallad idag?

På bordet med olika drycker fanns också en elegant bjudlåda med festcigarretter. Idag på morgonen kom jag på att jag måste tömma askfatet på balkongen och då insåg jag att det hänt en hel del på senaste tio åren eller så. I askfatet låg en enda fimp!

bjudcigaskfatUppdatering: Det undras i kommentarsbåset vad det kan vara för material i den där cigarettlådan. Kompletterar med tydligare bild, så går det kanske att identifiera. Jag vet inte riktigt vad det kan vara. Men jag upptäcker en intressant detalj på locket. Diaries, står det skrivet med blyerts uppe till höger. Någon har använt asken för sina dagböcker och sedan har någon annan fått tag i den och köpt färgglada cigaretter och lagt dem i asken (som nog var avsedd för cigarrer från första början) och gett den till dottern i present. Tänk om den innehållit Fidel Castros tonårsdagböcker en gång i tiden? Och tillgänglig expertis anser att detta är cederträ. Nya tider nya seder, men gammal ceder, får man väl säga då.lådan

Det här inlägget postades i Att resa, Livet. Bokmärk permalänken.

17 svar på Nya tider, nya seder – och gammal ceder

  1. margaretha skriver:

    Så utomförträffligt att bara behöva ta hand om en endaste fimp!
    Och kanske ännu bättre att festen avlopp så bra – inte som för Lisa, som bjöd 80 personer och räknade med att bara hälften skulle komma. Alla kom. Dessutom lyckades Lisa matförgifta hela gänget med sin hemmagjorda majonäs.
    Margaretha
    som inte var
    med på festen

    • Karin skriver:

      Hjälp! Tänk om jag/vi matförgiftat gästerna! De som hört av sig hittills verkar må bra, men det kan vara ett långsamt verkande… Nä, så är det nog inte. Men stackars, stackars Lisa!

  2. Skogsgurra skriver:

    Studerar fascinerad förpackningen och undrar:
    1. Hur ska du få slut på alla cigaretterna?
    2. Är lådan faktiskt gjord av wellpapp? Tycker mig se ett vågningsskikt till höger.
    3. Kommer den, om den inte är gjord av wellpapp utan av cederträ, som i den gamla tiden, att ”förädlas” på känt manér?

    • Karin skriver:

      Uppdaterar med tydligare bild på träslaget, som jag inte lyckas identifiera. Inget som pappa använde i snickarverkstan, vad jag kan se. Men wellpapp är det definitivt inte. Och min allmänbildning måtte vara lite skral för jag är nog inte så haj på det där med cederträförädling.

      • Skogsgurra skriver:

        Ja, jo, du kallar det ju för prokrastinering numera. Men det är samma sak.

        • Karin skriver:

          Ja visst ja. Det var du, eller hur, som satte igång att renovera en cederträask, med mycken möda och stort besvär. KOlla bilden som jag just lagt ut. Vad tror du om träslaget?

          • Skogsgurra skriver:

            Moi!? Mais, non!

            Förstår att du inte ville bli påmind. Drar tillbaka.

            Det där kan nog vara ceder. Om den doftar blyertspenna så är det ceder.

            • Karin skriver:

              OK, då, det var väl jag då, som ägnade dyrbar tentamenspluggtid år att försöka fixa en liknande vacker ask. Lite plattare, men med fina bårder runtom, precis som den här. Och samma träslag, vill jag minnas. Eller nej, som sagt, det vill jag nog inte minnas…

  3. Musikanta skriver:

    Finns det hjärterum… Men det måste väl i alla fall ha varit LITE trångt. Den där hinken påminner mig om potatissalladensom vi gjorde själva till Mirrens bröllop. Det var visserligen 130 (?) gäster ungefär – inte hemma hos oss dock – men vi fick i alla fall en sån hink över med potatissallad. Det åt vi många dagar efteråt.

    Helt fantastiskt att det bara var en endaste fimp i askkoppen! Lika inne som det var att röka när jag var ung – lika ute är det tydligen nu. Fast du t.o.m. BJÖD på cigaretter vilket är ganska ovanligt idag.

    • Karin skriver:

      Trångt och trevligt. Trevligt trångt! Jag räknade till tio vuxna och tre barn i en hörnsoffa som det vanligtvis får plats fyra personer i. Ett gäng slog läger på vardagsrumsgolvet. Och så finns ju köket. Och hallen.

  4. Pysseliten skriver:

    Tänk om rökning bara var till fest och alltid så där färgglad, då hade jag kanske varit lite vänligt inställd till otyget! Önskar lycka till till dottern, hon och jag är ju kollegor!

  5. Eva skriver:

    Det var en så trevlig fest och det kändes inte trångt, bara mysigt! Laxsalladen var förträfflig, alla vännerna jättetrevliga …. och så lustigt med cigaretterna – hade de varit av choklad som jag trodde hade de säkert gått åt.

    • Karin skriver:

      Det är något visst med sådana där oöverskådliga vimmel – många spännande möten faktiskt. Och en och annan värdinnemiss, förstås, som när jag slängde mig om halsen på en lång, snygg, ung man som jag trodde vad en av den andra dotterns tidiga pojkvänner. Fast han tog det hela med fattning.

  6. Olgakatt skriver:

    Låter som ett riktigt kalaskalas! Och grupparbete är så trevligt, min svärmor brukade säga så när vi var några som hjälptes åt med något.
    Tänk, vad det är skönt att kunna äta och umgås utan att bli rökförgiftad. Jag tycker egentligen att feströkarna är de värsta marodörerna, eller var. Numera går ju folk i alla fall ut. Förr kunde man ha tackat ja till en middag eftersom man visste att ingen deltagare var rökare och man njöt av maten – tills en feströkare satte igång och så var det bara att snabbt gå hem. Och bli betraktad som värsta tråkmånsen.
    Läste fö härom dagen att lungcancer minskat med 25 % hos ickerökare efter rökförbud på krog och allmänna utrymmen.

    • Karin skriver:

      Visst är det skönt att det är rökfritt numera! (Dottern ställde fram cigarrettlådan mest som en liten latinamerikansk ploj, med tanke på den kommande resan, men nog trodde vi väl att det skulle gå åt mer än en endaste liten cigarrett.) Tänk när det fanns rökkupéer på tågen och alla andra platser var slut och man var tvungen att åka rökkupé, vilket var illa nog. Men till råga på eländet brukade rökarna boka plats i rökfri kupé och så kom de till rökkupén med jämna mellanrum och förpestade luften. En gång blev jag så trött på en rökare som kom och rökte ideligen att jag föreslog att vi skulle byta plats, så att jag fick hans rökfria. Han accepterade det, trots att det fanns gott om lediga platser i övrigt i rökkupén!

  7. Krönikören skriver:

    Den där typen av fester brukar oftast bli så himla trevliga. Inte så uppstyltat utan bara roligt.

    Läste en kommentar här ovan om något som du lite fint kallar ”värdinnemiss”. Att slänga sig om halsen på en lång, ung, snygg man brukar väl kallas för annat? ;)

Kommentarer inaktiverade.