Jag råkade hamna på Gotland på en av sommarens hittills somrigaste dagar och det blev både bad och drakflygning och en stilla kväll med goda grillade gotländska hamburgare.
Mycket njutbart, till skillnad från vägen hit.
Som den insjömänniska jag är fick jag hjälp att hitta en perfekt liten badsjö på Gotlands inland. Klippor och sand i en harmonisk mix. (Nej, det är inte jag på hopptornet.)
Och inte långt därifrån, vid havet, fanns den perfekta platsen för drakflygning. Det finns en drakshop, där man också kan sätta ihop och dekorera sin egen drake under sakkunnig ledning av Drak-Ulla. Sedan är det bara att ge sig ut till en lagom blåsig strandremsa och se hur drakarna strävar upp i rymden. 
Men som sagt, vägen hit är kantad av den där sortens irritationsmoment som är resultatet av dålig planering och bristande servicekänsla. Jag har ingen lösning på vad man ska göra för att få ordning på Gotlandsbåtarna, jag kan bara konstatera att de som klagar har alldeles rätt och att de som inte klagar troligen bara är uppgivna. Eller kanske de är så rutinerade att de har sina egna överlevnadsknep. Matsäck, till att börja med.
Och för Flygbussarna, som också kör till Gotlandsbåtarna, är det uppenbarligen inte ett högprioriterat område. När jag köper biljett på City-terminalen frågar jag vilken utgång bussen går från och får en axelryckning till svar: ”Du kan väl kolla på någon monitor.”
Det visade sig vara utgång sju, som verkligen skulle behöva en uppfräschning. Jag såg mig om efter en sopborste, men hittade ingen. Makade undan det värsta med foten.
Självaste Gotland är i alla fall väldigt trevligt; här är det verkligen målet som meningen med vår färd och målet som är mödan värd.
