Jag klistrar…

Innanfönsterkunskaperna är glädjande goda bland bloggare och kommentatörer. Gårdagens inlägg fick flera sakkunniga kommentarer om hur man handskas med fönstervadd och klisterremsor, men också några frågor, så här kommer tidigare utlovad instruktion om insättning av innanfönster.

vädrinslucka

Förolyckad vädringslucka (i mitten) som just reparerats.

Först själva konstruktionen. Förr var det alltså det vanligaste att man hade två uppsättningar fönster till varje fönster, så att säga. Dels de permanenta ytterfönstren och så innanfönstren som sattes in i början av oktober och togs ut kring valborgsmäss. Ytterfönstren är öppningsbara och sitter fast med gångjärn och fönsterhakar. Innanfönstren trycks på plats och fixeras ofta med någon liten spik i kanten eller ibland med en skruv in i fönstrets mittstolpe. Sedan klistras de igen med fönsterremsor, runt kanten, så att det blir alldeles tätt. Det blir en riktigt bra luftspalt mellan de två fönstren och när innanfönstren väl är på plats kan de vara en effektivare isolering än många moderna fönster.

Det blir tätt när man klistrat. Därför finns ett lyxutföranden både av yttre och inre fönster med vädringslucka. Ett fönster i fönstret. Ett fantastiskt finsnickeri där ytterligare en smal fönsterbåge skärs ut i spröjsarna till en av rutorna. Innanfönstrets vädringslucka måste vara några millimeter mindre än ytterfönstrets så att den kan öppnas utåt, genom ytterfönstrets vädringslucka.

Mellan fönstren lägger man något som absorberar fukt, eftersom det lätt bildas lite kondens. Olika lavar fungerar bra, liksom fönstervadd, eller både och. Detta behövs:

tillbehör

Tidning, rulle med fönstervadd, rulle med fönsterremsor, tejp. en djup tallrik med vatten och (ej med på bilden) sax.

rulleMan börjar med att rulla ihop tidningen på den ledd som passar fönstrets bredd bäst och tejpar den. Om den blir några centimeter för kort gör det inte så mycket.

rullens längd

Sedan klipper man till fönstervadden i samma bredd som fönstret, eller kanske någon millimeter extra som man kan puffa in i den ihåliga rullen. Man vänder den klippta vadden med vaddsidan mot bordet och skyddspappret uppåt och lägger på tidningsrullen och rullar in tidningsrullen i vaddlagret. Så här.

rullen klar

Sedan lägger man rullen försiktigt i fönstret med skarvsidan neråt, som en rulltårta. Och om man vill, kan man lägga på renlav, eterneller, legogubbar, kottomtar eller något annat som piggar upp. Men tänk på att det kommer att ligga där till nästa vår; barnbarnens favoritpryttlar ska man kanske inte lägga dit, hur gulliga de än är att titta på.

remsa m vattenSå var det klistrandet då. De tunna fönsterremsorna som heter ”fönsterremsor” är bäst. Mina försök med olika former av tejp brukar sluta med att färgen lossnar från fönsterbågen.

Man tar en djup tallrik med vatten och blöter remsorna vartefter. Det finns de som hävdar att det ska vara mjölk, men jag tycker det fungerar bra med vatten. OM man tar mjölk måste det nog vara skummjölk i så fall. Ja, det var väl allt, eller har jag glömt något? Så här blev det förra året. innanfönstervadd

Publicerat i Livet | Etiketter , , | 28 kommentarer

Dags för innanfönster, förlovning och nytt jobb!

fröställningOch hur har ni firat Mickelsmäss då? Bytt jobb? Flyttat? Satt in innanfönster? Förlovat er? Tagit hem korna från fäboden? Firat med en rejäl skördefest-måltid?

Det var ingen hejd på vad man skulle hinna med kring Mickelsmäss, som förr i tiden en av de viktigaste helgerna. Jobbet på åkrarna var klart. Djuren som varit på bete på annat håll var tillbaka. Man kunde bedöma hur många djur man skulle klara över vintern. Dags att sälja, slakta eller köpa så att tillgången på foder matchade antalet djur. Dags för kreatursmarknader.

Ungdomar som arbetat på annat håll återvände och träffades på nytt efter sommaruppehållet. Lantarbetarna hade rätt till en veckas ledigt och även rätt att byta jobb och flytta under första oktoberveckan. Det firades, festades och förlovades. Eller inte. Som i den sorgliga dikten om Per och Kerstin på Värnamo marknad.

Och det rustades för vintern. I England lär boktryckare (eller papperstillverkarna – jag är lite osäker på exakta tillvägagångssättet; någon som vet?) gjort papper för att täcka fönstren mot höstkylan. Och så inleddes en säsong när man inte längre kunde arbeta i dagsljus utan behövde komplettera med fotogenlampor eller stearinljus.

Och Mikael då, vad har han då med allt detta att göra? Inte mycket alls, men det var ju vanligt att man lagrade över med kristna symboler över befintliga högtider, som jul och påsk. (Midsommar har dock inte riktigt slagit igenom i Sverige som Johannesafton och under Mickelsmäss verkar ärkeängeln Mikael hålla sig lite i bakgrunden.)

fönstervaddHär hemma har vi i alla fall tagit dagen på största allvar och köpt LED-lampor för våra samlade besparingar. Nu ska här bli lågenergiljus i vårt hus, strömbesparande, långlivade och med helt OK ljus.

Och så ska vi sätta in de sista innanfönstren på landet också, men det får vänta någon vecka. Jag har utlovat en instruktion om hur man gör för att få det att fungera med fönstervadden mellan ytter- och innanfönster. Kommer inom kort på denna blogg!

mickelsmäss varberg

Varbergs museum skyltade sin Mickelsmässa förra året med frukt och grönsaker

Publicerat i Att odla, Att tolka, historia, Livet | Etiketter , , | 14 kommentarer

Generationsklyftor

Generationsklyftor är det lördagstema vi fått av Karin på Pettas.  Och jag frests att citera Mahatma Gandhi när han fick frågan vad han anser om västerlandets civilisation:

”Det”, svarade Gandhi ”det skulle ju vara en mycket bra idé!”

Lite generationsklyftor kanske vore en bra idé, tänkte jag i går när jag såg en tjej på sju år på tunnelbanan, som kräver att få sitta medan hennes mamma stod, som avvisade mammans förslag att hon kunde sitta i hennes knä, som lassade av sig ryggsäck och jacka på mamman, som grävde i mammans väska efter hennes iPhone för spela spel.

Jodå, jag vet att äldre i alla tider klagat på barn och unga. Men jag undrar ändå om det någonsin funnits en barngeneration som haft så nära tillgång till vuxenlivets alla aspekter. Inte till bara föräldrarnas mobiltelefoner och datorer, utan också deras problem och glädjeämnen och dessutom till ett ständigt nyhetsflöde om vad som händer i världen. Visst ska barn vara delaktiga, men jag undrar om det inte kan bli lite mycket för de små ibland. Och för de vuxna.

g gap N

”MAD vidgar generationsklyftan” står det på omslaget från 1969

Begreppet generationsklyfta myntades på sextiotalet i USA, när den äldre generationen konfronterades med ett nytt folkslag, babyboom-generationen, som var van vid ett gott liv från första början, med mycket uppmärksamhet och frihet. Tidningen MAD bidrog på sitt speciella sätt till att öka generationsklyftan. Här är en grånad Alfred E Neuman en patriotisk knapp där det står ”MY COUNTRY –RIGHT OR WRONG”.

Den unge långhårige Alfred, däremot, har en knapp där det står ”Make love not war”.

En chockerande tanke för den ”veterangeneration” som fått sin världsbild präglad av minst ett, kanske två världskrig. Och så nu dessa snorvalpar som tycker att krig är fel! Klart att det uppstår en generationsklyfta och kanske en rätt hälsosam sådan.

Den generationsklyfta som jag efterlyser är snarare att en del vuxna möjligen skulle försöka orka vara vuxna i lite större utsträckning och låta barn vara barn. Tror jag. Vad tror ni?

De övriga lördagsbloggarna är:

Gnuttan Helena Karin på Pettas Livsrummet musikanta Olgakatt, Pysseliten.

 

Publicerat i Debatt, Livet, Lördagstema | Etiketter , , | 19 kommentarer

Slussendjur efterlyses

Är det någon som sett en liten grupp ledsna Slussendjur? De bor egentligen på Slussen, bredvid Stadsmuseet och ser ut så här. (Ja, lite förvirrade och förvånade, kanske, men är det så konstigt med tanke på vad som händer med deras naturliga miljö?)

slussendjur

Så här års börjar de skifta färg. De kan ha tagit på sig höstpälsen och då ser de ut så här.

slussendjur oktober

Idag är det en stökig byggarbetsplats där de bor, så de flesta har försvunnit. Kvar finns bara två vilsna varelser som mer liknar misslyckade planteringar. Deras ögon är borta och jag misstänker starkt att det är någon sadistisk Slussenmarodör som varit framme. Trots att hela Slussenprojektet ännu inte är beslutat pågår en frenetisk verksamhet enligt den plan som allt fler underkänner.

Och i dag ska frågan om den så kallade ”Nya Slussen” upp i Mark- och miljööverdomstolen. Svenska Dagbladet har en bra genomgång av fallet och de olika tänkbara fortsättningarna på dramat. Jag hittar den inte på nätet ännu (bara denna bakgrundsartikel). Några av de kontroversiella delarna i projektet sammanfattas så här:

Kostnaderna – 8 miljarder enligt beslutet 2010, men många bedömare menar att det blir mer eftersom man inte räknat in den stora bussterminal som ska sprängas in i Katarinaberget.

Terminalen –  är i sig ett stort problem, svårlöst brandsäkerhet, längre gångavstånd och dessutom blir den obsolet när tunnelbanan till Nacka byggs ut.

Skymmande kontorshus – utsikten byggs för och det blir en mer sluten plats

Brant stigning – större höjdskillnad mellan Gamla Stan och Södermalm

Åtta år av trafikstörningar – vilket är lågt räknat för detta jätteprojekt

Problem med broöppning – med den nya lösningen måste cyklister och fotgängare vänta på broöppningar om de rör sig i kajnivån.

Själv skulle jag nog lägga till att det verkar vara en sämre trafiklösning. Idag tar dig Slussen från vilket håll som helst till vilken riktning du vill, med hjälp av det fiffiga klöverbladers tre rondeller. I framtiden blir det en klumpig T-korsning, med begränsade valmöjligheter. Yrkeschaufförer (taxi och buss) som jag pratat med är mycket kritiska. Och de som ska in i den framtida bussterminalen är riktigt oroliga för hur det ska bli.

Trots att att Nya Slussen ännu inte fått klartecken är arbetet i full gång och jag förstår om Slussendjuren vantrivs och ger sig iväg. Men jag saknar dem!

Uppdatering 12.30: Beslutet i Mark- och miljööverdomstolen för en stund sedan innebär att ett hinder är undanröjt för det fortsatta byggandet. I en DN-artikel förklaras läget.

Publicerat i Debatt | Etiketter , , | 14 kommentarer

Kofi Awoonor

Storymoja i Nairobi är en läsfrämjarfest, en bokmässa med fokus på skrivandet, läsandet och läsarna, snarare än på förlagen. Många skolungdomar kommer till de olika uppläsningarna och dramatiseringarna och de brukar ha kul. storymojabarn

Till Storymoja kommer också afrikanska författare från olika länder, som Ben Okri från Nigeria som jag träffade på Storymoja för två år sedan. Han kommer till Sverige senare i höst. Det är lite som bokmässan i Göteborg och precis som där stöter man ofta ihop med olika medverkande på stan, kanske i en hotellbar eller i någon shoppinggalleria och får sig en pratstund. (Eller, kanske inte riktigt. I Göteborg verkar de medverkande författarna inte lika sugna på att fortsätta diskussionerna utanför ramen för sina framträdanden. I Nairobi var det tvärtom. En av mässarrangörerna berättade att diskussionerna fortsatte oavbrutet, till och med på dansgolvet så småningom, på en av de populära nattklubbarna. ”Ni måste LÄSA BÖCKER, kids” hade en av författarna manat.)

awoonorI förra veckan kom poeten Kofi Awoonor från Ghana till Storymoja. Han pratade om poesins kraft på fredagen och skulle hålla ett anförande till på söndagen. På lördagen passade han på att gå till shoppinggallerian Westgate i närheten av sitt hotell för att handla. Där dödades han i terrorattacken. Hans föreläsning omvandlades i stället till en minneshögtid för honom.

I en inspelning för BBC förklarar han hur han ser på sin roll som poet och han läser också en av sina dikter här.

Publicerat i Att läsa, Att resa | Etiketter | 14 kommentarer

Vem spinner?

I somras testade jag att spinna. Det är enklare än man tror, men samtidigt svårare. Man får ett litet moln (eller fårull, då) i sin hand och en slända och så är det bara att kroka tag i molnet och spinna loss. Man lirkar ut lite montussar vartefter och ser till att hålla snurr på sländan och med tiden blir det tråd, jag lovar. Den här har jag gjort alldeles själv!självspunnet

När man väl börjat kanske man blir lite nördig. Så när vi for tillbaka till storstaden idag lade jag märke till hur någon tagit tag i molntussen ovanför oss och börjat spínna en tråd av den. Undrar vem det kan vara?

spinner?

Taget från bilen under färd, så skärpan är inte den bästa. Men någon spinner. Vem kan det vara?

Publicerat i Att tolka, konst, Livet | Etiketter | 10 kommentarer

Ansvar på spåret

Optimisten ser ljuset i tunneln. Pessimisten ser mörkret. Realisten ser tåget. Lokföraren ser tre idioter på spåret.

Nej, jag har inte kommit på det själv, utan lånat citatet här, hos lokförarn. Han är orolig för den planerade uppstyckningen av tågtrafiken mellan Göteborg och Stockholm. Nu ska fler in på banan och konkurrera med SJ. En av dem är Mattias Söderhielm som startat ett företag, Citytåg, för ändamålet. Han tycker nämligen att det är kul att åka tåg, så även om branschen är ny för honom vill han vara med. Då börjar inte bara lokförarn utan även jag fundera på det där med ansvar.

Namnet verkar ju vagt bekant, Mattias Söderhielm. Han köpte in sig i it-företaget Framfab, var med ett tag och under expansionen, men sålde när han insåg att företaget nog var rejält övervärderat. Han var ju strategichef på företaget och såg lätt vartåt det barkade. Han tjänade totalt 70 miljoner kronor på affären.  Ansvarsfullt?

Problemet med tågtrafiken i Sverige verkar vara att det är för många som vill vara med och leka och risken är stor att ansvaret hela tiden skyfflas över till någon annan. Banverket, Trafikverket, Jernhusen, tågopereatörer som SJ, Upptåget, Pågatåget och allt vad de heter, ska alla maximera sina inkomster.

isunderrede

När isen har hunnit bita sig fast ordentligt tar det en stund av få bort den.

Då kan det lätt bli så att ett tågoperatörerna drar sig för att kosta på sig avisning av tågenpå vintern, eftersom det är dyrt; företaget som sköter avisningen av tågen drar sig för att kosta på sig en kapacitet som klarar alla tåg under riktigt kalla perioder.

Om dessutom de som köper in lok ser mer på priset än funktionen blir det lätt tåg som passar bättre i södra Europa, som kräver isfria spår och växlar. Ja då står vi där utan tåg och ingen har egentligen ansvar för situationen. Alla dessa aktörer och operatörer kan alltid peka på någon annan.

DA-lok

Men vem räddar situationen när det kör ihop sig som värst?

Jo ett gammalt museilok från Gävle. Robust fungerande teknik. Tänk alla entusiaster som jobbat med musiejärnvägar, lok och vagnar genom åren, tänk alla timmar som gått åt för att hålla kunskaper om gamla beprövade metoder och tekniker vid liv. Det är också att ta ansvar.

Karin på Pettas står för lördagsteman under september och lördagsbloggarna är: Byfånen (som dock har tagit långledigt),  Gnuttan Helena Karin på Pettas Livsrummet musikanta (som gör uppehåll?) Olgakatt, Pysseliten

Någon mer som vill vara med?

 

Publicerat i Debatt, Lördagstema | 14 kommentarer

Till Hösten

En av de mest ”antologiserade” engelska dikter som finns är Keats To Autumn, Till Hösten. Den skrev han igår, alltså den 19 september, 1819, två år innan han dog i TBC. Den 21 september skrev han till en god vän om hur förtjust han var i hösten: ”Jag har aldrig uppskattat stubbåkrar så mycket som nu…”

stubbåker

Med ögon känsliga för nyanser. Keats noterar att stubbåkern får en rosaaktig ton på hösten:
”And touch the stubble plains with rosy hue.”

Jag gillar den verkligen och ska försöka att inte analysera sönder den. Dikten är klart tacksam för en engelsklärare att använda under flera lektioner; jag begränsade mig till en eller max två lektioner när jag använde den vid inhopp som lärarvikarie.

Här är kortversionen: Den är mjuk och fin i rytmen, lätta danssteg, klangfullt språk. Den är full av sinnesintryck, färger och ljud. Och så dramaturgin: Hösten är huvudperson (och bästis med solen) och håller på och fixar så att allt ska bli klart och moget, intill minsta hasselnöt i första strofen. Sedan är hon rätt nöjd i andra strofen, lite trött men tålmodig, medan hon väntar på att ciderpressen ska pressa ut de sista dropparna ur äppelskörden. Till sist den tredje strofen där det är dags för farväl, med svalorna som samlas för avfärd.

Jag hittar ingen översättning – det kanske inte finns någon? Inte så konstigt i så fall för det måste vara väldigt svårt att föra över Keats mjuka, melodiska språk till svenska. Här är en inläsning, och sedan texten.

SEASON of mists and mellow fruitfulness,
Close bosom-friend of the maturing sun;
Conspiring with him how to load and bless
With fruit the vines that round the thatch-eves run;
To bend with apples the moss’d cottage-trees,
And fill all fruit with ripeness to the core;
To swell the gourd, and plump the hazel shells
With a sweet kernel; to set budding more,
And still more, later flowers for the bees,
Until they think warm days will never cease,
For Summer has o’er-brimm’d their clammy cells.
 
Who hath not seen thee oft amid thy store?
Sometimes whoever seeks abroad may find
Thee sitting careless on a granary floor,
Thy hair soft-lifted by the winnowing wind;
Or on a half-reap’d furrow sound asleep,
Drows’d with the fume of poppies, while thy hook
Spares the next swath and all its twined flowers:
And sometimes like a gleaner thou dost keep
Steady thy laden head across a brook;
Or by a cyder-press, with patient look,
Thou watchest the last oozings hours by hours.
 
Where are the songs of Spring? Ay, where are they?
Think not of them, thou hast thy music too,—
While barred clouds bloom the soft-dying day,
And touch the stubble plains with rosy hue;
Then in a wailful choir the small gnats mourn
Among the river sallows, borne aloft
Or sinking as the light wind lives or dies;
And full-grown lambs loud bleat from hilly bourn;
Hedge-crickets sing; and now with treble soft
The red-breast whistles from a garden-croft;
And gathering swallows twitter in the skies.
 
Publicerat i Att läsa, Att tolka | Etiketter , , | 3 kommentarer

It’s complicated

ABF-huset på Sveavägen i Stockholm fylls varje kväll av grupper som kommit dit för att lyssna på föreläsningar och diskutera ämnen som korruption, det brittiska imperiets fall, Afghanistan eller jämlik hälsa, för att ta några av de ämnen som är aktuella i kväll.

stefan jonson

I går var det ett samtal med två av författarna till boken Migrationens och etnicitetens epok, Stefan Jonsson och Magnus Dahlstedt, båda forskare om etnicitet och medborgarskapsfrågor, verksamma vid Linköpings universitet. Det lät tillräckligt spännande för att locka ut mig i duggregnet. Och hur ser mina anteckningar ut från samtalet? Nja, det blev mest teckningar, måste jag erkänna och så den här triangeln, som Stefan Jonsson utvecklade lite tankar kring.

föreställd gemenskap

Den finns i flera versioner och det är kanske ett bra sätt att reda ut begreppen. Att det krävs både någon form av starkt ”vi”-tänkande för att skapa rasism, men att det inte räcker med ”vi-och-dem”. Det måste också till en doktrin om överlägsenhet och så lagar och verkställighet.

Stefan Jonsson är kontroversiell, eftersom han försöker modifiera och komplicera diskussionen kring etnicitet, inklusive svenskhet. ”Varför är det problematiskt att säga ’negerboll’, men inte finska pinnar?” Ja, varför?

Liten uppdatering, apropå diskussioner i kommentarsfältet om huruvida det där med etnicitet och medborgarskap är komplicerat eller ej. Så här gör man i USA, när man ska fastställa vilken ras någon tillhör.usa census

Det där mer 2+ races är ett genombrott för ett visst nytänkande. Man medger att en person kan ha dubbel rastillhörighet. Som Obama, till exempel.

I folkräkningen 2010 måste man först klargöra om man var ”hispanic” eller ej och – om man var det – definiera vilket slags.

  • Yes, Mexican, Mexican Am., Chicano
  • Yes, Puerto Rican
  • Yes, Cuban
  • Yes, another Hispanic, Latino, or Spanish origin — Print origin, for example, Argentinean, Colombian, Dominican, Nicaraguan, Salvadoran, Spaniard, and so on.

Om man inte var det och alltså svarande ”No, not of Hispanic, Latino, or Spanish origin” kunde man välja på följande raser:

  • White
  • Black or African American
  • American Indian or Alaska Native — Print name of enrolled or principal tribe.
  • Asian Indian
  • Chinese
  • Filipino
  • Other Asian — Print race, for example, Hmong, Laotian, Thai, Pakistani, Cambodian, and so on.
  • Japanese
  • Korean
  • Vietnamese
  • Native Hawaiian
  • Guamanian or Chamorro
  • Samoan
  • Other Pacific Islander — Print race, for example, Fijian, Tongan, and so on.
  • Some other race — Print race.

Jösses, när jag skulle utverka pass till sonen som föddes i USA på sjuttiotalet fanns det såvitt jag minns bara fyra alternativ att välja på: svart, vit, röd (red indian) och gul. Jag försökte hävda att han var lite rosabeigeaktigt, men då hotade man med att inte ge honom något pass.

Jag tycker att det verkar väldigt komplicerat!

Publicerat i Debatt | 23 kommentarer

Avlyssnat

Två män mellan trettio och fyrtio gick framför mig på trottoaren, som var för smal för att släppa förbi mig. De var så upptagna av sitt samtal att de inte märkte mina försök att få dem att maka på sig lite. Jag var just på väg ut i gatan för att gå om dem då jag fångades av en replik och valde att gå bakom dem i stället och tjuvlyssna.

– Man blir ju aldrig helt nöjd. Så är det bara. Man får nog leva med det.

– Jag vet! Man tror att det är bra, men så tar man ett steg tillbaka och ser att det finns mycket mer att göra.

– Ja, och så ger man sig på någon detalj och märker inte att alltihop borde göras om. Står där och putsar och putsar på en fläck, när man borde ta riktigt stora svep i stället.

Konstnärer? Det kan ju vara vilken konstnärlig verksamhet som helst, tänkte jag. Även författare måste ta ett steg tillbaka och kanske till och med göra om allt. Och det där att man aldrig blir helt nöjd kan gälla många verksamheter.

– Fast våra fönster är extra jobbiga eftersom målarfärgen liksom släpper om man kommer åt den med trasan och så blir det som en ljusgrå hinna på rutan om man inte är försiktig.

– Men använder du inte skrapa?

Två killar i vanlig södermundering som  fördjupar sig i ett förtroligt samtal om fönsterputsning. Det känns av någon anledning lite hoppfullt.

19jpg

Och någon gång ska jag räkna ihop hur många fönster det är jag ska tvätta. Jag ligger och räknar fönster (i stället för får) ibland på kvällarna, men jag har hittills inte hunnit runt hus och lägenhet innan jag somnat. Men snart så.

Publicerat i Att tolka, Livet | Etiketter , | 28 kommentarer