Kofi Awoonor

Storymoja i Nairobi är en läsfrämjarfest, en bokmässa med fokus på skrivandet, läsandet och läsarna, snarare än på förlagen. Många skolungdomar kommer till de olika uppläsningarna och dramatiseringarna och de brukar ha kul. storymojabarn

Till Storymoja kommer också afrikanska författare från olika länder, som Ben Okri från Nigeria som jag träffade på Storymoja för två år sedan. Han kommer till Sverige senare i höst. Det är lite som bokmässan i Göteborg och precis som där stöter man ofta ihop med olika medverkande på stan, kanske i en hotellbar eller i någon shoppinggalleria och får sig en pratstund. (Eller, kanske inte riktigt. I Göteborg verkar de medverkande författarna inte lika sugna på att fortsätta diskussionerna utanför ramen för sina framträdanden. I Nairobi var det tvärtom. En av mässarrangörerna berättade att diskussionerna fortsatte oavbrutet, till och med på dansgolvet så småningom, på en av de populära nattklubbarna. ”Ni måste LÄSA BÖCKER, kids” hade en av författarna manat.)

awoonorI förra veckan kom poeten Kofi Awoonor från Ghana till Storymoja. Han pratade om poesins kraft på fredagen och skulle hålla ett anförande till på söndagen. På lördagen passade han på att gå till shoppinggallerian Westgate i närheten av sitt hotell för att handla. Där dödades han i terrorattacken. Hans föreläsning omvandlades i stället till en minneshögtid för honom.

I en inspelning för BBC förklarar han hur han ser på sin roll som poet och han läser också en av sina dikter här.

Det här inlägget postades i Att läsa, Att resa och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

14 svar på Kofi Awoonor

  1. Olgakatt skriver:

    Jag kommer aldrig att förstå terrorister, de föder ju bara mera hat.

    Läsfrämjarfester borde vi ha ofta för ungdomar, särskilt pojkar. Skolan är ju inte särskilt framgångsrik och föräldrar kämpar en ojämn kamp mot datorspel. Krafttag krävs!

    • Karin skriver:

      Jag tror det är själva grundkonceptet för terroristernas aktioner: hat. De hatar och de vill ha mer hat i världen för att kunna förgöra… ja vad? Westgategallerian valdes nog med omsorg. Ett trevligt och ganska kosmopolitiskt shoppingcenter med mataffärer, boutiquer, tygaffärer, skräddare, hantverk, sportbutiker och restauranger. Ett ställe dit också många européer åker för att lördagsshoppa.

      Läsfrämjandet skulle behöva mycket mer medvind och stöd. Det finns många bra projektverksamheter som utvärderats och befunnits riktigt lyckade och sedan lagts ner. Önskar att någon kunde göra en sammanställning (historiskt också, tillbaka till 1970-talet åtminstone) på alla metoder och idéer och sedan plocka ut de framgångsrika och tillämpa de metoder som fungerat bra.

  2. Nilla skriver:

    Åh, my god vad sorgligt! :(

  3. Pysseliten skriver:

    Jag vill också ha Storymoja! Har aldrig besökt bokmässan, men tycker ändå att en avslappnad tillställning som slutar med diskussioner och dans verkar trevligare. Meningslös terror är bara – meningslöst!

  4. Britt skriver:

    Det kanske var bra att du inte åkte dit just i år!

  5. Karin skriver:

    Jo, tanken har slagit mig. Jag skulle nog ha bott i Westland, nära Westgate och kanske gått och handlat lite presenter på lördagen…

  6. Musikanta skriver:

    Det är svårt för en vanlig ”normal” människa att förstå att någon kan bli så uppfylld av hat att den kan urskillningslöst döda människor och barn som aldrig gjort något ont. Och även afrikaner som denne poet. Det är så oerhört tragiskt. Men jag antar att de är drogade många av dem.
    När jag var lärare hade vi perioder då barnen bara fick sitta och läsa (nästan) vad de ville utom serier i några timmar varje dag. Det var väldigt uppskattat. Men det var förstås innan datorernas intåg i skolan.
    Ingrid

    • Karin skriver:

      Fullständigt obegripligt och ofattbart tragiskt är det ju. Det pågick en matlagningstävling för barn i köpcentret, på en av terrasserna. Det var där de sköt flest…

      Jag tror mycket på att ge barnen lugn och ro att läsa i skolan och dessutom ska man satsa mycket på att läsa högt för dem. I den struligaste sjuan satt alla som tända ljus när jag läste högt för dem, som vikarierande svensklärare. Tror det betydde mer än om jag försökt följa läroplanen slaviskt!

Kommentarer inaktiverade.