Handen på hjärtat uppmanar Pysseliten, som står för denna månads lördagsteman. Läge för lite självrannsakan, kanske? Och det ligger nära till hands att koppla det temat till vad som hände för 75 år sedan i dag, den så kallade Kristallnatten*, upprinnelsen till judeförföljelser i stor skala i Tyskland.
Det är kusligt att läsa om hur det hela planlades och genomfördes så att det skulle se ut som folkligt missnöje mot judarna och hur Hitler medvetet använde mordet på en tysk ambassadtjänsteman i Paris som anledning att piska upp hatiska stämningar. I Huvudstadsbladet finns en intressant artikel om detta.
Ännu kusligare är det att läsa om hur det var tänkt som ett test på vilka reaktioner det skulle ge hos allmänheten. Hur långt kan man gå? Kommer det kraftfulla protester? Det gjorde det, som vi vet, inte.
Och tidningarna i Sverige låg lågt, eller verkade inte tycka att det var så farligt. Inte alla, verkligen inte, med Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning som främsta undantag. Men i en genomgång som gjorts på uppdrag av Forum för levande historia finns exempel på märkliga rapporter från Tyskland. Som i Stockholmstidningen den 11 november
”Bland de utanför synagogan, ett mäktigt moskéartat kupolkomplex, församlade folkmassorna hade man hjärtligt roligt åt brandkåren. Man skrattade och sade: Se, de sprutar ju noggrant förbi.”
Måttligt lustigt tycker vi kanske idag när vi vet att brandkårerna hade order om att rädda de ”ariska” byggnaderna men låta de judiska brinna.
”Alla Berlins 12 synagogor lades i aska. Detta gick nu för långt ! Tyckte även antisemiter.”
Man undrar hur många förstörda synagogor som skulle ha ansetts vara lagom. Den 15 november kommenterade Stockholms-Tidningen skadeståndet på 1 miljard som krävdes av judarna för förstörelsen (ja, av judarna, för det var ju deras ”fel”). Inte så mycket att bråka om tycker S-T:
”Härvid bör emellertid bemärkas, att det i Stortyskland finns omkring 700 000 judar i Nürnberglagarnas mening, vartill komma omkring 1,5 milj. personer, vilka icke äro heljudar. Om man uppskattar dessa judars förmögenhet till cirka 8 miljarder mark, är denna siffra icke överdriven”
Handen på hjärtat, tänker jag, hur hade jag reagerat om jag varit tidningsläsare då? Hade jag slängt tidningen i väggen och sagt att detta är ju alldeles för jävligt! Kanske. Och hur hade jag reagerat om jag varit på plats i Tyskland? Hade jag bara skrivit putslustiga rapporter hem? Förhoppningsvis inte.
Men hur ofta ingriper jag idag, hur uppmärksam är jag på missförhållanden och övergrepp, där jag kanske skulle kunna göra något? Hur ofta orkar jag säga emot när någon drar ett halvt ”oskyldigt” rasistiskt skämt? Svaret är nog tyvärr: Inte tillräckligt ofta. Men det går nog att träna upp sig, att bli lite bättre på att säga ifrån, engagera sig.
En bra början är att läsa den artikel som publiceras i Göteborgs-Posten idag, med rubriken: ”75 år sedan Kristallnatten och Europa blundar igen”.
Övriga lördagstemabloggare finns här: Gnuttan Helena Karin på Pettas Livsrummet musikanta Olgakatt, Pysseliten
____________________________________________
* Det där begreppet ”Kristallnatten” myntades av Goebbels. Allt fler kräver att vi ska sluta använda det och jag håller med. ”Glaskrossarnatten” är ett förslag, men det flyttar också fokus från förföljelser, mord och brända synagogor till sönderslagna skyltfönster. ”Novemberpogromerna” används numera av en del historiker och det är kanske det bästa alternativet.
