Mera Frost

Postat den 8 mars, 2014 av Karin

Lördagstemat Kvinna skulle jag ha skrivit om i dag, den 8 mars, men det råkade bli i går, med ett inlägg om den kvinnliga regissören till filmen Frost, Jennifer Lee, som bidrar på ett bra sätt till att skapa mer varierade förebilder för flickor i sina filmer.

Då, apropå Frost, fick jag tips om en dikt av författaren Robert Frost, som publicerades första gången just den 7 mars (1923): ”Stopping by Woods on a Snowy Evening”. Frost sade själv om den dikten att den var hans bästa chans att bli ihågkommen och det har han nog fått rätt i. Han har också sagt att dikter brukar uppstå som en klump i halsen, en känsla av att något är fel, en hemlängtan, en ensamhetskänsla … ”En dikt börjar aldrig med en tanke.”

Och just den dikten är ju ett bra exempel på det där med klump i halsen. Han hade försökt sig på jordbruk under en period. Det gick inget vidare. Strax före jul insåg han ett år att det inte fanns några pengar till julklappar åt barnen. Han plockade ihop vad som fanns av jordbruksprodukter, spände hästen för kärran och åkte till staden för att sälja. Det gick inte alls och på kvällen när det började snöa och han var tvungen att återvända hem utan pengar. På hemvägen var det som om hästen kände på sig att han var ledsen. Den stannade och Frost grät som ett barn. Efter ett tag ruskade hästen på sig så att bjällrorna plingade; Frost samlade sig och fortsatte hem.

stopping by woods

Hans dotter har sedan berättat om episoden och att hennes pappa sade till henne att ”Män har precis lika mycket rätt att få gråta ut ordentligt som kvinnor. Snön gav mig skydd, hästen förstod och gav mig den tid jag behövde.” Här är diktens sista två strofer och hela dikten hittar man här.

He gives his harness bells a shake
To ask if there is some mistake.
The only other sound’s the sweep
Of easy wind and downy flake.

The woods are lovely, dark and deep.
But I have promises to keep,
And miles to go before I sleep,
And miles to go before I sleep.

Publicerat i #blogg100, Att skriva, Att tolka, Böcker | Etiketter | 19 kommentarer

Vilken kvinna! Man smälter.

Postat den 7 mars, 2014 av Karin

elsaNär man ser sig om i biosalongen på den populära barnfilmen Frost upptäcker man att det är fler vuxna än barn i publiken. (Utom möjligen en söndagsmatiné under sportlovet.)

Hur jag vet det? För att jag har sett den ett par gånger, förstås, och för att andra vuxna som jag frågar säger samma sak.

Så när ytterligare något barnbarn undrar om vi kan gå och se den tillsammans, gör jag det gärna. I denna detaljrika, välgjorda film finns hela tiden något nytt att upptäcka. Det är en berättelse om prinsar och prinsessor och den rådiga pojken av folket. Men det är prinsessorna som har superkrafter (Elsa), eller mod och envishet (Anna) att reda upp en rätt trasslig situation.

annaVad har hänt med Disney? Det har ju kommit en del riktigt bra filmer på sistone. Kan det vara uppköpet av den påhittiga och duktiga Pixar Animation Studios som höjt kvalitén hos Disney?

Var det möjligen de som gjorde den fina filmen Röjar-Ralf också, vars tuffa och roliga kvinnliga huvudperson, Vanilja påminner en hel del om Frost-filmens lillasyster, prinsessan Anne.

snögubbe

Snögubben Olof drömmer om våren.

Nej, Frost och Röjar-Ralf är inte gjorda av Pixar. Den gemensamma nämnaren visar sig i stället vara Jennifer Lee. Hon skrev manus till Röjar-Ralf och hon har skrivit manus till och regisserat Frost. Första kvinnliga regissören för en animerad långfilm hos Walt Disney!

Heja Jennifer! Hoppas du får fortsätta förnya filmbranschen med godhjärtade varelser av alla de slag. Som snögubben Olof, som tänder en värmande brasa åt den genomfrusna Anna.

Här finns övriga lördagsbloggare, som idag skriver på temat Pettas-Karins lördagstema Kvinna: Gnuttan Helena Karin på Pettas Livsrummet musikanta Malin Olgakatt, Pysseliten och Tove.

Uppdatering den 8 mars. Är inte prinsessorna lite för Barbieaktiga? Är inte den där Anna alldeles för förtjusande, egentligen? Finns det inga mindre sockersöta bilder, undras det i kommentarsbåset.

bad hair2

Nu är det ju så med Disney-produktioner att man håller hårt i bilder och allt presentationsmaterial.

Men jag har i alla fall letat upp ett par bilder till på Anna. Hon är en blandning av Anne på Grönkulla och Pippi Långstrump. Här har vi henne i en skiss som kallas ”bad hair day”. Hela berättelsen baseras på HC Andersens Snödrottningen, men med många avsteg från ursprungsberättelsen.

smockan dallrar

Anna tar ju ingen skit. Inte av någon och allra minst av Prins Hans av de Södra Öarna, som verkligen har burit sig mycket illa åt.

Så illa att man kan frångå alla barnfilmskonventioner och låta Anna ge honom en rejäl smocka så att han hamnar först i en isvak och sedan – nej, det ska jag nog inte avslöja. Se filmen i stället!

Publicerat i #blogg100, film, Lördagstema | Etiketter | 27 kommentarer

Ett slags klarläggande

Postat den 6 mars, 2014 av Karin

Förra veckan diskuterade vi kaffefilters nummerbeteckningar, eventuell släktskap mellan Melitta Bentz och Mercedes. Med mera.

Eftersom det var svårt att komma till klarhet om alla dessa mystiska nummer på kaffefiltren skrev jag till sist till det dominerande kaffefilterföretaget och frågade vad som är vad. Och här är svaret:

”När kaffefiltret såg dagens ljus fanns det inte några kaffebryggare, utan man bryggde kaffet för hand. Man valde därför storlek på filter och filterpapper – 100, 102® osv. – beroende på hur många koppar man ville göra, och hällde sedan hett vatten över kaffefiltret flera gånger. Man fick helt enkelt gissa hur mycket färdigt kaffe det redan fanns i kannan. Melitta® uppfann ”1x-kaffefiltersystemet” på 1960-talet. Med de nya kaffefiltren  kunde man bara välja storlek och sedan hälla på vatten och kaffe (dvs. 1 omgång vatten på 1×2 kaffefilter gav 2 koppar kaffe, 1 omgång vatten på 1×4® kaffefilter gav 4 koppar kaffe osv.). Under lång tid fanns det ett system med 100-storlekar parallellt med 1x-storlekar, eftersom det fortfarande fanns filterhållare till båda varianterna i hushållen. Nu för tiden är nästan alla kaffebryggare försedda med ”1×4®”-kaffefilter eftersom de är lagom stora till den vatten- och kaffemängd som behövs i huvudsegmentet 8-10 koppar.

Vi har inte 103 filter eller bryggtrattar till 103 modeller på den nordiska marknaden. Eventuellt om du kan beställa den på nätet från någon sida i USA.”

guldfilter

Så då vet vi det. Och jag efterlyser fortfarande och återigen en filterhållare i storlek 103.

Samtidigt vill jag varna för detta rätt dyra filter som inte fungerar. Alldeles för glest, det släpper igenom massor med grums.

Finns  i modell 1×4 – alltså för huvudsegmentet, remember –  och ska vara gjort av guldtråd. Men vad hjälper det om det inte funkar.

Publicerat i Livet | Etiketter , , , | 10 kommentarer

Den 5 mars

Postat den 5 mars, 2014 av Karin

Den 5 mars 1933 fick nazisterna 44 procent i riksdagsvalet i Tyskland och genom koalition med det tysknationella partiet skaffade Hitler sig en knapp majoritet på 52% av riksdagsmandaten. Och inom ett par veckor hade riksdagen antagit en lag som gav Hitler diktatorisk makt.

RiksdagsbrandBara sådär? Ja, Hitler visste att utnyttja de möjligheter som kom i hans väg. Den 27 februari brann riksdagshuset i Berlin. Marinus van der Lubbe, som anklagades för att ha tänt på, var medlem i  det nederländska kommunistiska partiet. Detta var förstås lägligt för Hitler som fick vatten på sin kvarn om att Tyskland hotades av en kommunistisk konspiration. Huruvida Lubbe var skyldig eller ej diskuteras fortfarande.

Men det gav Hitler en dramatisk händelse och en berättelse om vilka faror han måste få fullt mandat att skydda nationen mot.

För att få igenom den lag som gav honom all makt, ”Lagen om avhjälpande av folkets och rikets nöd”,  behövde Hitler dock kvalificerad majoritet (2/3 av rösterna) i riksdagen, vilket var lättare att uppnå tack vare riksdagshus-branden. De kommunistiska ledamöterna fängslades, de socialdemokratiska ledamöterna hotades, eller släpptes inte in vid omröstningen och Centerpartiet övertalades att rösta för lagförslaget.

Så pass lätt var det att avskaffa demokratin på 1930-talet.

Publicerat i Debatt, historia | Etiketter , , | 6 kommentarer

Någon ser dig

Postat den 4 mars, 2014 av Karin

Brittisk säkerhetstjänst har spionerat via Yahoo och kollat webbkameror runt om i världen.  Övervakningsprogrammet heter ”Optic Nerve” och övervakningen har skett liksom i klump. De som har kollats har inte nödvändigtvis varit misstänkta för något utan man har bara samlat in lite av varje. Mycket naket, tydligen, men jag vägrar att tro att det var syftet. Om brittiska säkerhetstjänsten vill ha lite porr kan de säkert ordna det på något smidigare sätt.  Yahoo säger att de inte vet något om spionaget: ”Det är en helt ny nivå på kränkning av våra användares integritet.” Det kan man nog hålla med om.plåsterlapp

För mig känns det trots allt som en liten, liten upprättelse. När jag köpte denna dator klistrade jag för kameraögat i skärmens överkant med en bit plåster (som nog bör bytas ut, ser jag nu).

Det blev jag mycket hånad för. ”Tror du att någon kan kika in där, eller?” Jag vet inte, men det kändes som om det eventuellt kunde vara en möjlighet. Jag vet fortfarande inte, men nu blir det i alla fall en ny fräsch lapp för kameraögat.

Publicerat i Att tolka | Etiketter , , , | 34 kommentarer

Välkommen till Wendela!

Postat den 3 mars, 2014 av Karin
SAMSUNG CAMERA PICTURES

Lite gråmulet när jag tog bilden, men huset är  charmigt även en senvinterdag. På sommaren kan man sitta på terrassen, mot kanalen.

Sveriges första kvinnliga journalist, brukar man säga om Wendela Hebbe, eftersom hon var den första kvinnan som hade ett fast avlönat jobb som journalist. Hon arbetade på Aftonbladet i många år, som framstående journalist, med socialreportage som specialitet. 

Här är Wendela Hebbes hus i Södertälje, som hon fick som sommarstuga av Aftonbladets grundare, Lars Johan Hierta. 

Huset låg på ett område som med tiden blev industritomt och så glömdes det bort. Det skulle ha rivits om inte stadsbibliotekarien i Södertälje, Inger Mattson, hade läst en biografi om Wendela Hebbe på 1970-talet. Hon blev nyfiken på det där huset som Wendela Hebbe och hennes barn och vänner hade tillbringat 25 somrar i. Hon hittade det, drev en kampanj för att det skulle rustas och bevaras och startade föreningen Wendelas vänner för att rädda huset.

SAMSUNG CAMERA PICTURES

Visst bor hon fint, Wendela! I ett av rummen på övervåningen står hon själv och tar emot.

Tjugofyra år senare, 1998, återinvigdes huset på en ny plats i centrala Södertälje, nära kanalen. Då hade det först monterats ner, magasinerats i femton år i väntan på mer pengar till projektet, byggts upp med hjälp av insamlade pengar, bidrag från Boverket och AMS-medel för bevarande av gamla byggmetoder. Imponerande envishet och målmedvetenhet!

Wendela delar huset med sin dotter Signe Hebbe, som var en av Sveriges mest framstående operasångerskor och med konstnären Mollie Faustman, som var Wendela Hebbes och Lars Johan Hiertas sondotter.

Signe Hebbe, Wendela Hebbe och Mollie Faustman

I Hebbevillan har de tre kvinnorna fått var sitt rum, med porträtt, målningar, böcker och dokument som speglar deras liv. Här håller Wendelas vänner sina möten och här ordnas litterära och musikaliska salonger och teaterföreställningar.

Här finns också restaurang och café. Värt att hålla koll på om man är i de trakterna. Nej förresten, värt en omväg, som det brukar heta i guideboks-sammanhang!

Publicerat i Att skriva, historia, konst | Etiketter , , , , | 31 kommentarer

Komplicerat på Krim

Postat den 2 mars, 2014 av Karin

Säga vad man vill om internationella konflikter, men allmänbildande är de i alla fall. Krim, vad vet jag om Krim? Det handlar om få och fläckvisa kunskaper. Jalta, förstås. Damen med hunden av Tjechov. Och så gav Chrustjev bort Krim i födelsedagspresent till Ukraina på 1950-talet, ungefär som drottning Victoria gav Kilimanjaro till den tyske kejsaren Vilhelm II.

Så här var det tydligen: 1654 slöts en överenskommelse att Ukraina skulle övergå från Polen till Ryssland. Men Krim ingick inte i den överlåtelsen. I en spontan gest på trehundraårsdagen av fördraget, alltså 1954, beslöt Chrustjev att skänka Krim till Ukraina, ett lika okonventionellt som okonstitutionellt beslut. Förmodligen hade han glömt att ordna med en något mer genomtänkt present.

ukrainakarta

Men nu hänger Krim där, under Ukraina, med en arm utsträckt mot Ryssland.

Publicerat i historia | Etiketter , , , , | 18 kommentarer

Kvarn

Postat den 1 mars, 2014 av Karin

Kvarn föreslår Karin på Pettas som lördagstema idag. Och som vanligt går man och funderar lite. Kvarn? Inte vet väl jag något om kvarnar. Jag borde visserligen veta en del för pappa var fullfjädrad kvarnnörd och tog oss med på lite utflykter. Och var det inte så att farfar skötte en kvarn, där i Engelsfors, i Hoforstrakten? Eller farfarsfar? Bäst att kolla i arkivet.

Och titta här:”Mjölnaredrängen Erik Englund som varit i min tjänst sedan hösten 1852 och under tiden uppfört sig nyktert, ärligt och beskedligt, och är i yrket ganska skicklig och pålitlig och får nu efter egen begäran orlov att sig en annan tjänst söka till nästa flyttningstid den 24 oktober detta år varför han av mig till det bästa rekommenderas.”

mjölnardrängen

Det måste vara farfarsfar det, som tänkte söka nytt jobb på hösten 1853. Farfar föddes sedan, om jag kommer ihåg rätt, 1868. Såhär skriver farfar:

engelsfors

Nej, det är inte Engelsfors som i de populära ungdomsböckerna, Cirkeln, Eld och Nyckeln av Mats Strandberg och Sara Bergmark. De har förlagt handlingen tii en fiktiv ort i Fagerstatrakten, som också heter Engelsfors.

Både i Engelsfors och i Silvhytteå, dit familjen sedan flyttade, fanns kvarnar. Pappas stora kvarnintresse verkar vara en kombination av arv och miljö. Jag vansläktas alltså, för först sent i livet börjar jag fundera på detta ämne. Förlåt pappa, jag borde ha lyssnat bättre.

Nu sitter jag här och försöker ta reda på vad en skvaltkvarn kan vara för något, för så mycket förstod jag att det var extra spännande med skvaltkvarnar.

Det är tydligen en mycket ålderdomlig form av kvarn som fungerar så här.

Skiss av skvaltkvarnen

1. Lätteverk, som man kunde lätta den roterande stenen med
2. Löpare, den övre roterande stenen.
3. Segle, som satt fast i drivhjulet och fick den övre stenen att rotera
4. Liggare, den undre, fasta stenen.

Man hällde säd i tratten ovanför löparen och så maldes den vartefter som kvarnstenen snurrade. Tror jag. Jag håller på och försöker lära mig.

Och så kan jag förstås inte låta bli att fundera på vad det betyder – skvaltkvarn. Det verkar vara rätt enkelt. Det stänker alldeles förskräckligt när vattenstrålen träffar det där drivhjulets blad. Skvalta är en stänkigare form av skvala, ungefär som att skvätta stänker mer än skvalpa.

Här kan vi läsa om övriga lördagsbloggares kvarerfarenheter: Gnuttan Helena Karin på Pettas Livsrummet musikanta Malin Olgakatt, Pysseliten och Tove. Samt här om #blogg100.

Publicerat i historia, Lördagstema | Etiketter , , , | 32 kommentarer

Geväret på väggen

Postat den 28 februari, 2014 av Karin

gevär på väggen”Om det hänger ett gevär på väggen i början av berättelsen”, skrev författaren Anton Tjechov ”då måste det avfyras innan berättelsen är slut”. (Ja, det var förr i tiden och han hade nog inte hört talas om att man bör låsa in gevär i säkerhetsskåp.)

Tjechovs gevär är väl det mest kända exemplet på den sorts berättarteknisk planering som kallas plantering. Jag brukar inte tänka på mina blogginlägg i berättartekniska termer, men det borde jag kanske göra. Lotten påpekar lite försynt i en kommentar att jag glömt avfyra geväret i skildringen av mina nya kaffevanor, för någon vecka sedan.

Först berättar jag hur jag hittar ett gott kaffe i de brasilianska bergen och hur de kvinnor som tillagat kaffet tipsar både om kafferosteri och tillagningsmetod: ”Brygg, men använd tygfilter, inte pappersfilter!” Och så berättar jag vidare om hur vi lyckades leta upp det där kafferosteriet med vedeldad rostugn, köpa och hemföra riktigt gott kaffe. Och nu undrar Lotten, med all rätt: ”Men har du tygfilter också? (Jag har läst och letat i hela texten, men kan inte hitta just den meningen som handlar om hur du letar upp ett tygfilter i en skum affär och hur du virkar en ljusblå kant på och förkokar det i lite kaffeblask.)” Ja, Lotten, så gick det nästan till!

filtro

Jag letade upp tygfilter, i en mataffär…

och så kokade jag det i lite kaffeblask. resultatet blev så här.

…sedan kokade jag det i lite  kaffeblask.

 

 

102Men fortsättningen blev inte så lätt som jag trodde. Lite övermodigt lät jag bli att köpa filterhållare. Ha, sååå korkat att släpa Melitta-filterhållare över Atlanten! Tänkte jag. DET har jag ju hemma. Men med Melitta är det så att det finns oräkneliga modeller och just denna tygmodell heter 103 och någon sådan hållare har jag inte. Jag har en 102:a, men det blir inte riktigt bra. Lite för mycket tyg för den modellen, så det tjofsar till sig i botten. Helst ska man hålla upp filtret lite från hållaren när man brygger för att det ska bli lagom genomrinning.

Är det någon som vet var man kan få tag i 103:or?  De affärer jag kollat i har hållare som heter 1:4 och annat konstigt.

Publicerat i Att resa | Etiketter , , | 28 kommentarer

Syjunta

Postat den 25 februari, 2014 av Karin

Jag är lite periodare när det gäller att sticka, sy och brodera och det handlar om perioder som sträcker sig över flera decennier.  Jag levde länge i tron att jag älskade det. Jag stickade tröjor, sydde kappor, klänningar och dräkter, samt broderade dukar och kuddar så det stod härliga till. När jag sedan under en period av mitt liv hade gott om tid att sy var det plötsligt inte lika roligt längre. Det tog ett tag innan jag upptäckte det, så jag satte jag igång många projekt som sedan hamnade halvfärdiga hos min mor eller hos syrran.

halsdukMen sedan inträffade ett sånt där omslag igen, för några år sedan och då drog jag igång en syjunta. Och jösses så ringrostig jag blivit under tiden! Jag ligger lite lågt. Syr i knappar som lossnat. Fållar upp fållar som släppt. Kanske jag tar fram en stickning till juntaträffen i morgon, nämligen den halsduk som ett barnbarn önskade sig förra julen. Hon var finkänslig nog att inte ta upp ämnet igen i julas. Men när jag helt apropå kollar vilken hennes favoritfärg är, visar det sig att färgen är fortfarande rätt. Så till någon kommande jul kanske?

sy-kitOch så kan jag meddela att jag har hittat det perfelta sy-kitet. Undrar om det inte var på den där trevliga sajten ”engrish” (väl värd ett besök!), men de brukar ha sitt namn på bilderna.

Hursomhelst, numera, när mina sykunskaper liksom är back to basic, eller strax därunder, är detta sy-kit – var jag än hittade det – mycket användbart.

Publicerat i färg, Livet | Etiketter , | 39 kommentarer