På Katarina kyrkogårds södra del ligger ett litet gult hus. Det är benhuset som byggdes i början på 1700-talet och fungerade som benhus när gravar grävdes upp och ben påträffades som skulle förvaras innan de begravdes igen.
Benhuset stod oanvänt från 1870 till en bit in på 1900-talet då det blev redskapsbod för kyrkogårdsarbetarna. Sedan några år är det ett spännande litet kulturhus med teater och utställningar. Det är alltid värt att kolla vad som är på gång.
Det gjorde jag för ett tag sedan – bilden från kyrkogården är tagen innan vintern överföll oss. Inne i Benhuset och möttes jag av en färgexplosion. Det var ganska mörkt och svårfotograferat därinne, men jag lyckades i alla fall fånga några blomsterfång.
Först trodde jag det var färska levande blommor. Sedan tänkte jag att de måste ju ha konserverat dem på något sätt. Kanske doppat i sockerlag? Gelatin? Sprayat med fernissa?
Sedan läste jag katalogen och insåg att alla dessa blommor är skapade av små, små pärlor!
Utställaren är samlaren Ragnar Levi, som samlat pärlblommor från olika delar av Europa.
Om man vill veta mer finns den vackra boken Blomma för alltid.
De användes förr som utsmyckning av gravar, men kom i onåd under något mer puritanskt skede. Jag vet inte så mycket om det, mer än att kyrkogårdarna rensades från detta ”krimskrams” och att pärlblommorna nu är ett ganska exklusivt och sällsynt hantverk. Synd. Jag skulle mycket väl kunna tänka mig sådana här blommor på gravarna där mina närmaste finns.