Bra förslag om rådrum och debatt

Postat den 13 juni, 2024 av Karin

Idag har avtalet om militärt samarbete med USA, DCA-avtalet, behandlats i riksdagens utrikesutskott och den 18 juni ska riksdagen ta ställning till det. Sex av åtta partier är för avtalet. Vänsterpartiet och Miljöpartiet är emot. Vänsterpartiet föreslår ett uppskov med beslutet, genom en vilandeförklaring. Det innebär att en sjättedel av riksdagens ledamöter kan begära att ett beslut skjuts upp, om det är viktigt (förenklat uttryckt).

Minns ni debatterna, uppropen, kampanjerna, rubrikerna, artiklarna och TV-programmen när det gällde om 16-åringar ska få besluta om vilket juridiskt kön de vill ha.

Den uppmärksamheten har DCA-frågan inte fått.

Jan Guillou skrev en artikel i februari, som just ingen brydde sig om och en uppföljande debatt som han hoppades på uteblev. Tidigare krigsmateriel-inspektören, ambassadören, mm, Sven Hirdman försökte få in en artikel i Svenska Dagbladet, utan framgång. Han intervjuades i Swebb-TV, som nästan ingen tittar på.

I den mån DCA-avtalet nämns, presenteras det fortfarande i radio och TV som ett avtal som handlar om USA:s militära stöd till Sverige eller en följd av Nato. Det är det inte. Avtalet tillgodoser i första hand USA:s behov av baser i norra Europa och har inget med Nato att göra.

Den 7 juni skrev Hans Blix (tidigare folkrätts-sakkunnig, utrikesråd, utrikesminister och generaldirektör för  IAEA) en artikel i Svenska Dagbladet. Han har ju lång erfarenhet av att handskas med USA och han är orolig.

Han pläderar för bordläggning av beslutet: Avtalet ”bör inte godkännas av riksdagen förrän tillfälle givits för en grundlig offentlig diskussion”. Han ställer frågor som: ”Kan stationering av tungt amerikanskt bombflyg ske till exempel vid Luleås flygbas utan föregående svenskt godkännande? Ger avtalet USA rätt att utan särskilt och uttryckligt godkännande av Sveriges regering upprätta missil­batterier i anslutning till basen vid Visby på Gotland?” Om man läser avtalet verkar det som om svaret på dessa frågor skulle kunna vara ”Javisst!”, eller åtminstone att det är mycket oklart vad som gäller.

Om Vänsterpartiet och Miljöpartiet röstar för ett uppskov krävs, om jag förstått rätt, ytterligare 22 ledamöter för att det ska gå igenom. Det handlar alltså inte om att rösta ner förslaget, bara att vänta med godkännande tills det diskuterats mer ingående och tills Hans Blix frågor fått svar. Man kanske skulle ta och ringa en riksdagsledamot, eller två?

 

Publicerat i Att tolka, DCA, Debatt, Politik | Etiketter , , , | 7 kommentarer

Vallokalerna är öppna till klockan nio i kväll

Postat den 9 juni, 2024 av Karin

Om EU-valet har jag inte så mycket att tillägga. Det finns många informativa program i Sveriges radios P1, väl värda att lyssna på. De TV-debatter som bedömare menar varit ”ovanligt bra” tycker jag är svårare att gilla. Men TV:s satirprogram ”Herr talman” är alltid njutbart, om än lite skrämmande ibland.

EU-parlamentet, som en gång i tiden hade ungefär lika mycket makt som Nordiska rådet, har numera levlat till beslutanderätt över både lagar och budget, tillsammans med ministerrådet. Det är alltså en bra idé att gå och rösta, om man inte redan har gjort det.

I övrigt ägnar jag mig så gott det går åt det försenade vårbruket. Sporrad av framgångarna med mina basilikaodlingar tänkte jag att det kunde vara en bra idé att odla tomater också, eftersom de passar bra ihop med basilika.

Men jag hade liksom glömt bort hur det brukar bli. Det där med tomatodling är nog inte min starkaste gren. Plantorna fick tillbringa första delen av sitt liv på min balkong, som är inglasad och därmed har lite ont om pollinerare. Jag vet inte riktigt hur just dessa tomater vill ha det, men jag tänkte att det är bäst att jag gör en insats. Så jag tog finaste akvarellpenseln och borstade försiktigt först i en blomma på ena plantan sedan på den andra, sen på den första plantan igen osv. Med lite tur kanske jag kan få fyra tomater som belöning.

Och glöm inte att rösta, vallokalerna är öppna till klockan nio i kväll!

Publicerat i Att odla, Blommor och bin, Politik | Etiketter , , | 12 kommentarer

Vad kan det här vara, då?

Postat den 3 juni, 2024 av Karin

I ett hörn i boden låg en hög med järnskrot. Jag plockade fram bit för bit och då kunde jag ana ett samband mellan bitarna. Här är själva skelettet, eller stommen.

Plus bottengaller, asklucka och ”golv”.

Med ”tak” och skorsten på, blev det en fin liten spis. Klart för proveldning, som gick riktigt bra, trots att jag använde för färsk ved, i form av småpinnar från träden omkring.

Frågan är då vad det är för slags spis. Lite lyxig som leksaksspis för barn, tycker jag. Även om Carl Larsson-målningen antyder att det kan vara ett användningsområde.

På spisluckan står det: Husqvarna Patent nr 3. Så jag ringde och frågade Patent och registrerings-verket, som dock gick bet. Användningen av patentbegreppet var lite svajig förr i tiden berättade PRV och patentet kan ha handlat om någon detalj i spisen.

Då vände jag mig till en av de kunniga grupperna på Facebook med min fråga om vad det är för slags spis. Där fick jag några intressanta förslag.

Kan det vara en spis för skogsarbetare eller för andra mobila behov? Handtagen tyder ju på att den är tänkt att kunna flyttas på. Så kan det vara och skogshuggare är ju starka. Själv klarar klarar jag inte att flytta den utan att plocka sönder den i sina beståndsdelar. Bara askluckan väger som ett mjölkpaket. Eller är det kanske en limhällsspis till ett snickeri?

Eller mera troligt en strykjärnsspis till en skräddare. Man tröttnade väl på de relativt ineffektiva lodstrykjärnen och ville ha hetare sula på strykjärnet. Då var det bättre att kunna ställa strykjärnet direkt på spisen, än att värma en järnklump i elden, som man sedan stoppade in i ett ihåligt lodstrykjärn (järnklumpen, inte elden).

Jag skrev till Husqvarna museum och frågade och fick snabbt svar från dem: ”Detta är en strykugn. Alltså en slät häll ovanpå där man placerade strykjärn för att värma upp dem. Plats för sex strykjärn. Finns med i Husqvarnas Prislista från 1902. Vet inte exakt när de började tillverkas dock. Priset var 11,50 1902.”

Nu funderar jag på om det kanske går att använda den som en liten grill. Men det kanske är för vanvördigt?

Uppdatering 4 juni:

Brorsdottern och Hyttis berättar att spisen på Carl Larsson-målningen faktiskt är en leksaksspis och att Hyttis mamma hade en sån i lekstugan.

Numera finns den hos Brorsdottern som bidrar med bilder och hon lovar att damma spisen ibland.

Alla tillbehör som man kan önska sig finns också. Ett litet våffeljärn som får direktkontakt med elden om man tar av spisringarnas mittplatta. Så fint!

Publicerat i Återvinning, Att tolka, historia | Etiketter , , , , | 20 kommentarer

Mycket pesto blir det …

Postat den 26 maj, 2024 av Karin

Här kommer, helt oväntat, lite odlingstips. Jag är ju verkligen ingen odlingsexpert och har till exempel inte alls lyckats hålla min farbrors fina trädgård i det skick han lämnade den när jag sedan tog över. Desto mer glädjande då, när ett och annat fungerar.

Det går åt rätt mycket basilika i en familj med sju barnbarn som, i likhet med sina föräldrar, alla gillar pesto. En kruka från matbutiken går snabbt åt. Så nu odlar jag i stället min egen basilika, med framgång! Plus lite annat grönt och gott. Här är delar av odlingarna som fått flytta in från solgasset på balkongen.

 

Det började med att ett av barnbarnen ville plantera några basilikafrön som han fått i skolan. Så det gjorde vi.

När plantorna väl kom upp var de ganska rangliga, så jag klippte av dem, satte ranglet i vatten och efter någon vecka hade de fått rötter.

Vi planterade ranglet, i bra jord och när de växt till sig var de lite frodigare än moderplantan, med kraftigare stjälkar.

Efter ett tag kunde jag toppa även de nya plantorna och på så sätt har det blivit en basilikaskog.

Det fiffiga är att man kan använda bladen från stjälkarna som man planterar om.

Man klipper av stjälken på ett strategiskt ställe där det finns en bladrosett. Sedan plockar man av de flesta bladen på den avklippta biten – det räcker att ha kvar de fyra toppbladen för att den nya plantan ska klara sig.

Eller också låter man bladen sitta kvar till man behöver dem, det verkar gå bra det också.

Sporrad av basilikaframgångarna har jag testat på lite andra plantor. Funkar det till exempel att toppa myntan på samma sätt? Jajamen, det går utmärkt. (Nu kommer kanske någon att invända att det är svårare att hejda mynta än att föröka den, men det gäller inte mina tynande myntaodlingar.)

Och tomatplantorna som måste tjuvas, alltså de där små extrakvistarna som växer ut i bladvecken och tar näring från plantan i onödan, kan man plantera dem? Det känns alltid konstigt att ta bort de fina små kvistarna och slänga dem.

Vi får se hur det går. Jag har satt dem i vatten och de börjar få små rötter.

Om de så småningom också får tomater får vi veta längre fram i sommar.

 

Publicerat i Återvinning, Att odla, Natur, Planering, Trädgård | Etiketter , , , , | 18 kommentarer

Den gamla damen kämpar på

Postat den 21 maj, 2024 av Karin

Jag har berättat tidigare om den gamla alen, nere vid stranden vid farfarsstugan. Hur den hälsade min farfar med familj välkomna när de flyttade dit 1905. Min farbror brukade kärleksfullt kalla alen för ”den gamla damen”.

I vintras knäcktes hennes kraftiga arm, som hon sträckt in över land. Snötyngderna blev henne till sist övermäktiga.

Vi såg till att såga bort den sönderbrutna grenen så att det skulle bli ett så lättläkt sår som möjligt. Jag har egentligen dåliga kunskaper om sånt, men det kändes som en bra idé att göra det när det var riktigt kallt i vintras och inte vänta till våren. Kanske skulle hon förblöda om vi började såga i henne när saven stiger?

Det verkar ha funkat. Ett torrt och fint snitt och det blöder inte alls. På marken ligger den avsågade grenen som har fått gröna löv!

Hon ger inte upp så lätt, den gamla damen!

Här har jag kvistat av den kraftiga grenen. Om någon är pigg på att göra träskedar eller träskor finns det virke att hämta. Just al lär vara extra bra till det. Den där kraftiga grenen är tjock som en ordinär trädstam och den del som ligger längst bort i bild, med mossa på, ser ut som en krokodil på väg ner i sjön.

Publicerat i Förebild, Livet, Natur, Trädgård | Etiketter , | 9 kommentarer

Största möjliga tystnad?

Postat den 16 maj, 2024 av Karin

Under de senaste månaderna har ett samtalsämne dykt upp i mitt liv i alla sammanhang där man pratar med varandra. I familjen, på kompisträffar, i bokcirkeln, på syjuntan, i akvarellgruppen, i bostadsrättsföreningen, på byalagsmöten, kort sagt på det så kallade civila samhällets olika arenor. En intensiv diskussion under radarn. Det har handlat om Sveriges avtal med USA om amerikanske närvaro i landet, DCA-avtalet.

”Konstigt” har vi sagt ”att det inte pågår en intensiv mediedebatt om detta”. Var är nyhetsinslagen? Var är Agenda? Var är de utförliga analyserna? Var är kommentarerna till remissinstansernas alla invändningar? När den ena remissinstansen efter den andra uttrycker oro borde i alla fall P1, eller någon tidning se möjligheten till ett intressant inslag. Eller när remissinstanserna säger att ”detta är så oklart att det inte går att ta ställning till”.

Avtalet ser ut att ha hastats fram. Remissinstanserna har haft många invändningar. Motsvarande avtal i Danmark och Finland har fått lite annorlunda utformning och kommer inte att behandlas förrän tidigast i höst. Varför har Sverige så bråttom? Avtalet ger USA tillgång till 17 militära baser i Sverige, med egna regler om skattefrihet, tullfrihet, tillgång till radiofrekvenser, avgiftsfrihet i hamnar och på flygplatser. Amerikansk militär, deras familjer, anställda och leverantörer kommer att lyda under amerikansk lag. Det är långtgående förändringar. Ändå har det hittills varit mycket tyst om detta.

Propositionen om avtalet skickades till riksdagen förra veckan, före långhelgen. Ingen presskonferens, trots att regeringen annars är väldigt pigg på presskonferenser om minsta förslag. På eftermiddagen den 8 maj skickades ett pressmeddelande ut. Regeringen verkar inte vilja ha någon debatt alls. Och mycket riktigt, sedan handlade det om Eurovision song contest hela helgen. TV4 tog i alla fall upp frågan i måndags men då ville inte försvarsminister Pål Jonson vara med.

Pål Jonson må se ut som att han just har tagit studenten, men han har faktiskt hunnit en hel del.

Han har gått på på Georgetown University i Washington DC, doktorerat vid Kings College i London på avdelningen War Studies. Han har också studerat på Natos Defence College i Rom. Han har haft anställningar inom Moderaterna, och varit kommunikationsdirektör för SOFF, Säkerhets- och försvarsföretagen

I den här DN-artikeln i tisdags går Gun-Britt Sundström och jag igenom några av problemen med avtalet. Det minsta man kan hoppas är väl att beslutet skjuts upp så att vi hinner med en mer omfattade debatt om denna viktiga fråga. Kanske vänta till efter presidentvalet i USA? Kanske rentav en folkomröstning?

Riksdagsledamöterna har till den 25 maj på sig att skriva motioner. Sedan tas beslut om godkännande (eller inte) av avtalet den 18 juni, dvs i midsommarveckan.

Publicerat i Att tolka, Debatt, Politik | Etiketter , | 12 kommentarer

Självscanning nästa?

Postat den 8 maj, 2024 av Karin

Om man åker rulltrappa och inte märker att ett skosnöre gått upp kan det gå illa. Det gjorde det för mig för tre veckor sedan. Skosnöret kilade in sig och fastnade när jag kommit högst upp i rulltrappan. Vilket innebar att jag kastades framåt och landade på stengolvet i ingången till tunnelbanan. Min första tanke var förstås ”Hoppas ingen såg mig!”  Sedan tänkte jag att det vore trevligt om någon hjälpte mig upp.

Men eftersom det var sent på kvällen var det tomt i lokalen och jag kravlade mig upp på egen hand. Höger höft hade tagit den värsta smällen och jag kände efter om höger ben bar. Jag tänkte att om jag kan gå på benet kan ju inget vara brutet. Det gick bra och jag kunde knalla hem.

Att det gör ont ett par veckor efter en sån smäll är naturligt, men när det blev sämre efter tre veckor tyckte jag att det ändå borde kollas upp. Vårdcentralen tog emot mig i går och jag fick remiss till röntgen idag.

Där möttes jag av en ny värld. Det var tomt i receptionen. Det enda tecknet på mänsklig närvaro var en handskriven lapp att kölappsautomaten var trasig.

Men det gick att anmäla sin ankomst med hjälp av bank-id. Bara att logga in sig och svara på några närgångna frågor om längd och vikt. Det var inte mycket att välja på så jag lydde automatinstruktionerna. Automaten var inte särskilt meddelsam när den väl fått veta vad jag väger, så jag letade upp ett väntrum på egen hand.

Där slog jag mig ner bredvid några akvariefiskar, som verkade glada att se mig. Neontetrorna kom fram och nosade, men svängde snabbt av och drog bort, på neontetrors vis. En lite större sort, som inte presenterade sig, stannade kvar och pratade med mig en stund.

Så blev jag inropad av en trevlig men stressad röntgenoperatör. Högst fem minuter tog det. Sedan sa jag hej då till fiskarna och åkte hem. Visst är det bra med effektivitet, och visst är det trevligt med fiskkompisar, men jag gillar inte att olika samhällsfunktioner avfolkas alltmer. Nästa gång det blir aktuellt för mig att röntgas kommer det nog att vara självskanning hela vägen. Man lägger sig på en brits bara, och trycker på en knapp.

Publicerat i Hälsa, När det skiter sig, otur, vikten | Etiketter , , , | 22 kommentarer

Valborgsmässobrasa i förbudstider

Postat den 30 april, 2024 av Karin

Om man lägger på akvarellfärg mellan ett par blanka fotopapper och trycker till kan man få spännande resultat. Som det här lilla sagolandskapet.

I går när jag gjorde ett nytt försök dök den här bilden upp, lämpligt till Valborg. Så även om EU och Naturvårdsverket vill hindra oss från att elda risbrasor hemmavid, kan de inte stoppa akvarellfärgerna från att fixa en liten brasa.

Länge leve den fria konsten – heja akvarellfärgerna! Glad Valborg!

Publicerat i Att måla, färg, kaoskordinator, Miljö | Etiketter , , | 5 kommentarer

Problemet löst?

Postat den 26 april, 2024 av Karin

Jag jobbar vidare mot den organiserad brottsligheten. I mitt fall gäller det Stockholms Lokaltrafik, som jag skrev om i förra inlägget. De stjäl pengar pengar från sina resenärer genom att i smyg dra betalning för extra biljetter, lite då och då, från resenärer som redan har köpt månadsbiljett eller andra biljetter. Metoden kallas skimming och innebär att deras kortläsare inte bara registrerar ditt SL-kort, utan i förbifarten också snor 42 kronor från ditt vanliga betalkort. I mitt fall Visakortet.

Det finns också kriminella som försett sig med kraftfulla scanners som kan läsa av ett betalkort på en halvmeters håll, men hittills är det bara SL som agerat digital ficktjuv mot mig.

Motmedlet är ett kortfodral som sägs stoppa möjligheterna att fjärravläsa bankkortet.

RFID blocking, står det på förpackningen, dvs blockering av radiofrekvensidentifiering. Systemet för snabbavläsning av bankkort, SL-kort och liknande bygger på att korten sänder ut en svag radiosignal, vilket brottslingar kan använda sig av. I SL:s fall är det väl inte medveten stöld, men de låter det ske och rycker på axlarna när man påpekar det.

Nu har jag köpt ett blockerings-fodral och ska ge mig ut på stan för att kolla om det funkar.

Jag undrar hur det går om jag lägger på fodralet med bankkortet i, på SL:s kortläsare.

Det måste jag pröva. Återkommer med rapport efter min utflykt med lokaltrafiken!

Mission accomplished! Nu må ni tro har jag varit en sväng till Södermalm, som var regnigt och småtråkigt, så jag köpte bara några akvarellfärger och åkte hem igen. Syftet med resan var ju också att kolla hur mitt nya RFID-skydd funkar. Jag var beredd att offra en slant på försöket.

Om skyddet inte fungerar förlorar jag 42 kronor för resan, i stället för att betala ingenting när jag använder mitt månadskort.

Och HUR gick det? Jotack, det gick utmärkt! Här har jag lagt mitt Visa-kort på SL:s kortavläsare, i sitt nya fodral, och avläsaren kunde bara blinka hjälplöst, utan att öppna spärren.

Jag har för säkerhets skull kollat hur det ser ut på kontot och bortsett från att akvarellfärgerna är svindyra, ser det bra ut.

Publicerat i När det skiter sig, Planering, SL | Etiketter , | 8 kommentarer

Lurad – igen!

Postat den 22 april, 2024 av Karin

För ett år sedan skrev jag om hur SL:s kortläsare passar på att norpa lite extra pengar när jag passerar med månadskort i spärren. Jag fick ett nonchalant svar från SL:

Jag förstår att man som resenär blir frågvis när det dras pengar från ditt konto trots att du har en giltigt 30-dagarsbiljett. Kortläsaren har dragit en enkelbiljett från ditt betalkort trots att du har en giltig biljett på ditt SL kort, eftersom läsaren är väldigt känslig av sig.

Önskar dig en fortsatt trevlig söndag!

När jag nyligen (av en helt annan anledning) gick igenom förra årets utbetalningar från mitt konto upptäckte jag flera sådana där SL-betalningar. Totalt nästan 500 kronor för enstaka fullprisbiljetter, trots att jag 1. använder månadskort, 2. är pensionär och 3. alltid har mitt Visa-kort i tryggt förvar i min handväska. SL-kortet hanterar jag – vis av tidigare erfarenheter – helt separat från Visa-kortet, vanligtvis löst i fickan.

Jag ringde SL och medan jag väntade i telefonkön påminde jag mig själv att jag inte skulle låta min irritation gå ut över den stackare som tog emot samtalet. Jag hann knappt förklara varför jag ringde förrän jag blev uppläxad: ”Du ska inte lägga på plånboken med Visa-kortet på kortläsaren!” Jag invände att det gör jag ju inte … men avbröts av SL-mannen: ”Resenärerna måste lära sig att hantera sina betalkort mer ansvarsfullt!” Jag föreslog att han skulle lyssna på min förklaring och vid det laget var min ton kanske en smula irriterad. Då sa SL-mannen: ”Hej då, ha en bra dag!” och la på.

Tror ni jag har en chans att få tillbaka pengarna? Jag tror att det blir svårt. Först måste jag ange kortnumret på det SL-kort som jag använde när de extra betalningarna drogs från mitt Visa-kort. Det SL-kortet låg löst i min jackficka och stals under en julmarknad den 21 december. Sedan måste jag gå in på SL:s hemsida (vilket är en utmaning även för en hemsidesvan person), logga in och leta upp kvitton för fullprisbiljetterna som dragits felaktigt. Problemet är att sådana kvitton bara sparas i ett år. Sedan raderas de. Mitt bankkontoutdrag gills inte.

De flesta felaktiga betalningarna skedde första kvartalet förra året. Så det är nog lite kört för min del.

Det enda positiva med allt detta är att jag köpte mig en bra cykel i april förra året, för att slippa åka med SL annat än i nödfall.

DN skrev för ett tag sedan om problemet med SL:s kleptomani, men SL svarade även på den artikeln att det är resenärernas ansvar att se till att ”hantera sina betalkort ansvarsfullt”.

För ett år sedan tipsades jag om att det finns ett slags betalkortsskydd som man kan lägga in sitt kort i. Dags att köpa ett sånt, tror jag.

Publicerat i Allmänheten varnas, Att resa, När det skiter sig | Etiketter , , | 10 kommentarer