Karin Englund

Förlorat kulturarv?

Postat den 9 maj, 2014 av Karin

Varför bollas det inte nu för tiden? Jag frågar runt bland släkt och vänner i olika åldrar, men ingen bollar.

Jo, fotboll, basket, brännboll förstås, allehanda bollsporter och lekar. Men inte det rena bollandet, tvåboll, treboll, fyrboll mot en slät vägg. Nej, ingenstans.

Och så försöker vi dra oss till minnes en klassiker som ”Tolvan”. Först det lättaste tolv gånger. Då kastar man ”som vanligt”. Sedan med handflatan framåt elva gånger, på tian klappar man händer mellan kasten, på nian kastar man bakom ryggen, på åttan fångar man med händerna i kors, sjuan kastar man under benet, sexan kastar man med en hand. Femman? Ingen minns. Fyran klappar man händerna bakom ryggen, trean klappar man med armarna i kors på bröstet, tvåan klappar man under benet och på ettan snurrar man runt ett varv. Hoppas det stämmer någorlunda, men jag vill gärna ha kompletteringar om någon har andra uppfattningar om den korrekta Tolvan. Och så undrar jag förstås hur femman var. Den har ingen lyckats komma på.

Men som sagt, varför bollas det inte? Kan det vara för att husväggarna inte passar för det? Jag har sett fåniga små skivor på några kvadratmeter på skolgårdarna som det är tänkt att man ska kunna bolla mot, men det fungerar ju inte. Tänk er en verklig virtuos, som klarar Tolvan med fyrboll. Oj, oj, oj, då behövs det en hög, bred och fönsterfri vägg. Som till exempel den här:

Publicerat i historia | Etiketter Att bolla, Tolvan, treboll | 19 kommentarer

Logistik i kubik

Postat den 8 maj, 2014 av Karin

Hallå högskoleprovmakare. Här är en bra fråga: Fyra barn ska hämtas på tre olika platser. Barn A på dagis, barn B och C sex hundra meter därifrån, på sexårsverksamhet inom samma skola men i olika grupper, barn D i en annan skola. Barn A hämtas senast klockan halv fem, men inte före tre på grund av utflykt, barn B ska på dans mellan fyra och fem, barn C har flöjt till klockan fyra och barn D vill ha med sig en kompis (E) hem.

Bilen har fyra passagerarplatser.

Rita upp ett optimalt hämtschema i stället för detta som inte skulle fungera särskilt bra.

Observera att frågan knappast innehåller all information som är nödvändig för att lösa problemet.

Publicerat i Livet | Etiketter dagishämtning, fritidsaktiviteter, Logistik | 7 kommentarer

Skönhetsvård

Postat den 7 maj, 2014 av Karin

Efter eldandet och sopröjandet den senaste tiden, kändes en seriös självsanering som en bra idé. I duschen famlade jag därför halvblind efter en något rengöringsjox med skurpulver för att skrubba bort lortlagren. Jag skymtade en flaska där jag kunde urskilja S, U och B. Verkade rätt: Scrub-nånting. Men borde det inte vara en blå flaska? Äsch, jag minns säkert fel, tänkte jag och tog en handfull av joxet och smetade in i ansiktet.

Mycket dålig skrubbeffekt, faktiskt, så jag tog en handfull till. Kändes inte alls som skrubb-klet. Måste vara en ansiktsmask eller nåt, tänkte jag, för den geleaktiga massan lade sig som en film över huden, svår att skölja bort. OK, en ansiktsmask skadar väl inte. Måste vara någon gäst som glömt den kvar, för jag kan inte minnas att jag köpt något sådant.

Och så tvättade jag håret och duschade vidare i godan ro, med min ansiktsmask, som inte lät sig påverkas av det rinnande vattnet. När jag väl ville skölja bort den var det nästan omöjligt, så jag torkade med hushållspapper i stället. Och så läste jag på flaskan vad den innehåller. OJ! Brun-utan-sol-olja – Sublime, till och med. Hur hamnade den här?

Bakom sololjeflaskan hittade jag min skrubbflaska och kunde konstatera att det inte alls kallas ”scrub” utan heter ”Dual Action Exfoliating Cream with double action micro-pearls and Arctic Blackcurrant (GLA)”. Men flaskan är blå precis som jag trodde.

Nu återstår att se vilken effekt den borttorkade brungöraren hunnit få. Möjligen kommer jag att vara lite leopardfläckig eller tigerrandig framöver.

Publicerat i färg | Etiketter Brun utan sol, grovsanering | 12 kommentarer

En övning i ståndaktighet och karaktärsfasthet

Postat den 6 maj, 2014 av Karin

Första veckan varje månad placeras några sopcontainers på det gamla bruksområdet nära oss. Det är bara att åka dit och slänga allt man vill bli av med, inom givna kategorier, dock. Vårt lilla samhälles slängbehov verkar vara oändligt stort och många har haft svårt att hålla isär kategorier som ”Metall”, ”Trä” och ”Plast”. Visst kan det vara knepigt, det medges, men om folk hivar rivna badrum med badkar, tvättställ, varmvattenberedare, kakel med mera i en containern märkt ”Trä”, ja då är det nog bäst att se till att slängstället kompletteras med någon sorteringskunnig person, vilket man gjort.

Nu är det så sopat och fint när man kommer dit, att man vågar köra ända fram utan att riskera punktering på bilen. Dessutom kan man få lite plock- och slänghjälp om det inte är för många som slänger samtidigt. Så här tomt var det när jag kom dit i går. Nästan så att man blir lite förlägen och knappt vill visa sina sopiga sopor.

Men vad är det där? Det där som skymtar till höger om containern!

Jo där dyker denna fina möbel upp. Jag undrar fortfarande vad det är, för jag vågade inte fråga. Om jag hade frågat hade det bara slutat med att jag bett grävskopechauffören att svänga uppför backen till vårt hus. spinnett

Eftersom tanken är att vi ska göra oss av med saker, inte dra på oss fler så avstod jag. Men vad i allsindar kan det vara? En jättebyrå? Ett biljardbord?

Tur i alla fall att det hör hemma i en annan container än mitt sortiment, för det skulle inte kännas bra om den måste samsas med mitt skräp. Det är nämligen innehållet från den ståltrådsbehållare där mina föräldrar slängde allt som inte passar i hushållssoporna. Från 1974 och framåt fyllde de den med ansjovisburkar, trasiga kastruller, murkna musfällor och ett stort antal oidentifierbara föremål. Allt har stått undangömt bakom ett plank, men när nu planket givit upp för gott var det bara att ta itu med det. Vill ni se? Känsliga personer varnas och här är ändå bara en bråkdel av innehållet.

Publicerat i Livet | Etiketter slängdisciplin, Sopsortering | 17 kommentarer

Må kraften vara med dig!

Postat den 5 maj, 2014 av Karin

Jag missade ju 4 maj igår, internationella Star Wars-dagen. Det är lite outrett hur man kom på att den fjärde maj skulle vara Star Wars-dagen. Det finns olika förklaringar, men egentligen tycker jag inte att det behövs någon förklaring alls: fjärde maj – May the fourth. ”May the force be with you.” Vilket är en återkommande replik i alla Star Wars-filmerna. Om man läspar lite låter det ju precis likadant.

Men jag tycker ändå att en av förklaringarna är lite kul. När George Lucas, som skapade Star Wars, intervjuades i tysk TV kunde han naturligtvis inte låta bli att säga:

”May the force be with you”

Det översattes till tyska med ”Am 4 Mai sind wir bei Ihnen”, vilket betyder ungefär att den fjärde maj kommer vi att vara med er.

Men om jag nu missade den fjärde maj måste jag väl ändå uppmärksamma Cinco de Mayo, den femte maj, som man skulle kunna tro är Mexikos självständighetsdag. Dagen firas gärna av Mexikaner i förskingringen och är officiell helgdag i delstaten Puebla.

Vad som hände var i mycket brant sammanfattning att Mexiko fick ont om pengar på 1860-talet och slutade betala räntor på lån från Europa. Då vädrade Frankrike morgonluft och bestämde sig för att ockupera Mexiko. Det gick ganska bra, tills man kom till Puebla. I ett berömt slag den 5 maj 1862 kämpade en fåtalig, illa utrustad mexikansk arme under ledning av general Ignacio Zaragoza mot en mycket större och bättre beväpnad fransk arme – och vann!

Det var såpass anmärkningsvärt att det blivit en anledning att fira än idag. Fransmännen fortsatte dock sitt kolonialkrig och inte slängdes ur landet förrän fem år senare.

Så: May the force be with you och heja Ingacio Zaragoza för en bra kamp.

Här är han på en barnboks-affisch från Mexiko. För en krigshjälte kan man kanske tycka att hela upplägget är lite udda. Men han var också upplysnings-ivrare och kämpade för att stat och kyrka skulle hållas åtskilda till skillnad från de konservativa krafter som ville ha starka band mellan kyrka och stat.

Borgen i Puebla skymtar på bilden. Kanske är det fransmän som stryker med i sluttningen nedanför. Men vem den där figuren till vänster är – med solstrålar omkring – har jag inte lyckats lista ut.

Publicerat i historia | Etiketter Puebla, Star Wars, Zaragoza | Kommentarer inaktiverade

Hur korkad får man vara om man kallar sig smart?

Postat den 4 maj, 2014 av Karin

Vi har en skanner som gör sig dummare än lovligt, särskilt med det namnet. Photosmart heter den. Jag kallar den numera för Photostupid. Det är negativskanningen som krånglar.

Negativet till den här bilden är fyrkantig, 6×6 cm. Skannern vägrar för det mesta att befatta sig med sådana. Den vill helst bara skanna 35 mm på höjden. Just i detta fall är det väl OK, men ofta försvinner några personer eller andra viktiga delar ur bilden.

Varje vecka – eller varannan? – kom fiskbilen från Gävle med pinfärsk fisk. Strömming var favoriten. Här tror jag att mamma köpslår om priset. Fiskhandlarn med de märkligt vita ögonbrynen muttrar lite, men ser inte missbelåten ut, när han letar fram någon tjugofemöring till. Grannfrun, Tekla Berglund, ser roat på. (Bilden går att klicka större.)

Så här ska negativskanning fungera enligt instruktionen.

1. ta bort täckskivan för ljusfältet i locket

2. lägg remsan med 35 mm negativ i hållaren

3. passa in hållaren på glaset i skannern under ljusfältet

4. tryck på knappen.

Om man i stället har negativ som är 6×6 cm, vänder man hållaren åt andra hållet och lägger negativen i de fyrkantiga ramarna, som än anpassade till just den storleken. Märkena visar precis var den ska ligga. Plättlätt.

Men så enkelt tycker inte min skanner att det ska vara. Den accepterar en och annan 6×6-bild efter lite trugande: ”Byta från ruta tre till ruta fyra?” försöker jag. ”Eller ska vi lägga dit ett negativ till, kanske?” ”Ta bort ett?” Det är så inkonsekvent att jag blir galen! Det enda som fungerar utan trixande är att lägga 35-mm-ramen ovanpå 6×6-negativen. Då skannar den snällt den lilla delen av negativen.

”Jag slänger ut dig genom fönstret!” hotar jag. ”Jag kommer att ro ut på sjön där den är som djupast och sänka ner dig om du inte skannar!!” Då svarar skannern mestadels något i stil med: ”Adaptern för transparenta material kunde inte detektera det angivna mediet.”

Publicerat i Att tolka, film | Etiketter Fiskbil, HP Photosmart, negativskanning 6x6 cm | 24 kommentarer

Trädgårdsdrömmar

Postat den 3 maj, 2014 av Karin

Olgakatt föreslår påpassligt Drömmen om trädgård som lördagstema första majlördagen. Som ung förundrades jag över äldre släktingar som lade så mycket tid och energi på trädgården. Blåklockor och prästkragar är fint nog och växer överallt, tänkte jag, varför jobba ihjäl sig på det där sättet? Men så sitter man där en dag och studerar frökataloger, kollar odlingsprogram på TV och läser trädgårdstidningar. Fixar kryddodlingar. Planterar ett litet körsbärsträd i ett hörn av balkongen.

Och så blir man slutligen med trädgård, och inte vilken som helst. När vi tog över farfars stuga medföljde den trädgård som min farbror hade skapat.

För honom var drömmen om en trädgård att kunna anlägga blomrabatter i stället för potatisland. Att få skapa med färg och form i stället för att vara tvungen att tänka på hur man skulle klara vintern. Så här kunde det se ut när perennrabatten var som grannast.

Och vid trappan ner till källaren rann en liten bäck av – ja vad kan det vara? Snyggt är det i alla fall och eftersom mina lavendelförsök bara misslyckas ska jag leta efter något i den här stilen i stället. De där blålila blommorna är praktbinka och de finns fortfarande kvar.

Men varför är inte grindarna på plats? Full sommar och inga grindar. Konstigt!

Här fikas det under farmors äppelträd. Faster Valborg med ryggen åt kameran, pappa och mamma till vänster, bror Gunnar med hustru Karin till höger och så en tjej som verkar ha lånat mina glasögon vid kortändan. Farbror Erland tog samtliga bilder här ovanför.

Och här har vi trädgårdsmästaren själv. Han var precis så vänlig som han ser ut. Här är han nästan nittio, kortet togs strax innan han dog. Jag råkade vara hemma hos honom och Valborg en eftermiddag när han utvecklade sin filosofi om trädgårdar. Då visste han att han hade cancer och inte hade så långt kvar att leva:

”Ni förstår att det är med trädgårdar som med människor. De har sitt liv. De utvecklas lite olika, har sina glansperioder, är mindre lyckade ibland, tröttnar. Och de måste också få dö. Och så kommer det något nytt i stället.”

Jag tänkte då att det var ju ett väldigt omtänksamt sätt att säga till Valborg att hon inte skulle bli för stressad när hon blev ensam med trädgården. Inte anade jag att hans ord en dag skulle fungera som tröst och uppmuntran för mig! Så, samtidigt som jag känner att jag har rätt fria händer, har jag en dröm om att bevara lite av det som han skapade. Hur det går? Nja, jag har ju bara precis börjat förstå hur han tänkte. Det tar ett par årtionden.

Här finns övriga lördagstemabloggare: Gnuttan Helena Karin på Pettas Livsrummet musikanta Malin Olgakatt, Pysseliten och Tove.

Publicerat i Att odla, färg, Livet, Lördagstema | Etiketter perennrabatt, stenparti, Trädgård | 16 kommentarer

Förebilder… och efter

Postat den 2 maj, 2014 av Karin

Detta är en efterbild. Och i vanlig ordning fattas förebilden. Eller före-bilden, ska det kanske heta. Jag är usel på det där med att dokumentera innan jag tar itu med något. Renoveringar, till exempel. Sedan står man där och funderar. Hur såg det ut innan?

Nej, jag hittar ingen bild alls på hur det såg ut tidigare i detta ointressanta hörn av tomten.

Vid askens fot låg en jättehög med grenar, samlade under rätt många år. En av dem, en tung och kraftig sak, kände jag igen som en del av kronan på farmors äppelträd, som amputerades genom en olyckshändelse för tre år sedan. Nu ligger den inte där längre. Och inte heller det där fallfärdiga staketet.

Efter snöfallet på Valborgsmässoafton bedömde vi faran för gräsbrand som måttlig eller mycket liten och då är det ju bara att sätta igång och elda.

Av med presenningen från högen med småkvistar och räfs från rabatten. Snustorrt inunder. Det gick fint att tända med en enda tändsticka.

När det väl hunnit bli ordentligt hett kan man hiva på allt man vill bli av med och det är alltid en lika skön känsla. Sura gamla grenar, trasiga staket, kartonger och bråte i största allmänhet.

Svedjenävan kan bara blomma om fröet hettas upp

En hel dag vid elden piggar upp en gammal pyrofil. Jo, det finns mänskliga pyrofiler också, inte bara växter och insekter som är:

”brandälskande och kräver eller starkt gynnas av brand under någon del av sin livscykel”.

I växtriket är det till exempel Svedjenävan som blommar upp vid en rejäl brasa och bland insekterna finns rökdansfluga, sotsvart (lämpligt nog) praktbagge och plattnosbagge.

Mänskliga pyrofiler känns lättast igen på sitt beteende i närhet av eld. De går lite för nära ibland. De hoppar liksom till av förtjusning när elden tänds. De missar ogärna en brasa. Men de är noga med att bara elda under ordnade former, de kan mycket om eldens egenskaper och de hemfaller aldrig (OK, sällan) åt okynneseldande och startar aldrig några farliga brasor.

Publicerat i Livet, Ord | Etiketter efterbild, förebild, pyrofil | 12 kommentarer

Åtta timmars arbete, åtta timmars vila, åtta timmars fritid

Postat den 1 maj, 2014 av Karin

I år, eller kanske nästa år, beroende på hur man räknar, fyller första maj 125 år. Eller egentligen 130 år 2016. Det började med demonstrationer i Chicago för kortare arbetsdag, i slutet av april 1886. Den 1 man var det 35 000 som demonstrerade, många genom att lämna sina arbeten och de följande dagarna blev det ännu fler. Den 3 maj sköts två arbetare av polisen och nästa dag blev ännu våldsammare, med många döda i Heymarket-massakern.

På ett möte i Paris, sommaren 1889, beslöts att första maj skulle bli gemensam internationell demonstrationsdag för arbetstidsförkortning. Åtta timmars arbete, åtta timmars vila och åtta timmar för hem, familj och fritid. Krav som står sig än idag. 8 timmars arbete

Sverige hakade snabbt på och redan första maj 1890 deltog 50 000 personer i en stor manifestation på Gärdet.

Första maj är allmän helgdag i Sverige sedan 1938. strike occypy I många andra länder, där det inte är helgdag, är det vanligt med uppmaningar till strejk på första maj. Kanske var det ett av skälen för Gustav Möller att driva på lagstiftningen om första maj som helgdag. Om alla får ledigt kan man undvika konfrontationer, konflikter och vilda strejker på första maj och koncentrera sig på agitation i stället.

Tjugo- och trettiotalen var ju ovanligt strejktäta, något som till sist ledde fram till Saltsjöbadsavtalet 1938. Att göra 1 maj till allmän helgdag verkar vara samma andas barn.

Under 1940 och 1941 handlade första maj främst om demonstrationer för att bevara Sveriges frihet och oberoende, med deltagare från alla demokratiska partier.

Här har vi högerpartiets Gösta Bagge, Gunnar Andersson från LO (lite lik Sträng?), Per Albin Hansson, som då var statsminister och Gustav Andersson, Folkpartiet, i en första-maj-demonstration 1940. Texten på banderollen är första raden i Biskop Thomas frihetssång. Bilden är lånad från Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek.

Walter Cranes Bild från 1895, som tillägnades arbetarna.

Konstnären Walter Crane tillägnade arbetarna sin teckning En girland för första maj, där ett av kraven är produktion för nytta inte för profit. Låter som en lämplig paroll för välfärdsområdet. Kunde kanske vara något att ta upp igen i år?

Publicerat i Debatt, historia, Livet | Etiketter 1 maj, Paris 68, Walter Crane | 30 kommentarer

Får vi använda din bild?

Postat den 30 april, 2014 av Karin

Alla bilder som finns här på bloggen är sökbara och dyker ibland upp i lite oväntade sammanhang. Alltsomoftast får jag frågor om det går bra att använda någon av mina bilder. Visst går det bra, tycker jag, så länge syftet är OK och det har det varit hittills.

Den här bilden till exempel skulle ingå i en utställning om skogsbruk där man saknade vardagsbilder med vanligt folk som jobbar i skogen.

Foto Martin Englund

Min pappa har tagit den och det är hans syster Alice och hennes man Sigurd som tar en fikapaus efter att de fällt en jättetall. Tallstubben får bli fikabord. Fin bild tycker jag och jag vet att pappa skulle ha gillat att ha den med på en utställning.

Och lagom till Valborg kom en fråga om den här bilden som någon ville använda på sin hemsida idag. Självklart! Det är väl inte bästa bildkvalitén, skannad från ett maskinframkallat pappersfoto, men eld är ju ändå alltid eld. eld i k-hem

Den kommer från det här blogginlägget om hemliga laster och idag hoppas jag få bejaka pyromanen inom mig, lite grann. Trevlig Valborgsmässoafton!

Publicerat i Livet | Etiketter bildanvändning, eld, Valborgsmäss | 17 kommentarer