Slut på sommarlovet och dags för lördagstema igen. När Tove presenterade teman i början på sommaren var det ju oceaner av tid tills det skulle bli aktuellt. Ja, sedan vet ni ju hur det gick med den saken (oceanerna blev en liten, liten pöl) och idag ska lördagstemabloggkompisarna skriva om ”kartong”. Och jag med. Oj, redan!
Det är alltid lika kul att börja från ingenting. Kartong? Jag har väl ingen relation till kartonger? Tänker jag, tills jag åker förbi grannbyn Fors, med sin kartongfabrik. Det luktar lite prutt där ibland och vid det här laget har jag lärt mig att det är sulfat (alltså inte sulfit) som luktar skit. Det bolmar från de höga skorstenarna, men fabriken försäkrar att det är ånga och inte skadliga utsläpp. Rätt imponerande anläggning och många jobb. Femhundra? Kanske mer.
Fabriken ritades först av den kände arkitekten Ralf Erskine. Den är omskriven i många verk om samtidsarkitektur, en riktigt kändis i fabriksbyggnadsvärlden, faktiskt. Medan jag letar efter ett bra sätt att fotografera fabriksbygganden och försöker hitta spår av den ursprungliga arkitekturen bakom alla tillbyggnader, träffar jag på centerpolitikern och ordföranden i Mellanskog, Karin Perers, som bor i närheten och är engagerad i traktens utveckling. Jag fångar henne framför några av de bostäder som Erskin också ritade. Trevliga hus av olika slag, fristående hus, radhus, kedjehus och en gemensam lekyta för barnen från de olika områdena. Och mitt i allt både bibliotek, samlingssal och sjukstuga.
Karin Perers berättar om fabriksbyggnaden och hur de stora pappersrullarna inspirerat Erskin vid utformningen av fasaden, både för att det var snyggt, men också för att det passade med funktionerna inuti huset. Erskins typiska funktionalism, snyggt och finurligt.
Här åkte jag dagligen till gymnasiet i Avesta en gång i tiden, utan att ha den blekaste aning om byggnadens arkitektoniska värden! Idag är den fina gula tegelfasaden förbyggd och svårfotograferad. Så jag har lånat en bild av Sune Sundahl, ur Statens centrum för arkitektur och designs samlingar, som visar hur den såg ut när den var ny.
Utanför ett annat Erskinhus träffar jag på en av husets invånare och passar på att fråga henne om det fortfarande fungerar, drygt 60 år efter att det byggdes. Det gör det, intygade hon. Superbra planlösning och väldigt trivsamt.
Den omtänksamt planerade miljön känns rätt långt från de utskällda ”små kartonger” – little boxes – som först Malvina Reynolds och sedan Pete Seeger sjöng om på sextiotalet. Kom jag att tänka på, apropå kartonger, alltså. Och nu ska jag se vad övriga lördagsbloggare har för relation till kartonger. Här finns de:
m borde det se ut som ett försvarskrig för Tysklands del, så att inte några andra länder fick för sig att börja kriga. Därför genomfördes några fejkattacker på tyska mål, av tyskar utklädda till polska soldater den 31 augusti. Den mest kända är attacken på den tyska radiostationen Gleiwitz i Schlesien, som var en rätt klantig historia. Man hade missat att sändarstudion fanns på annan plats, så när meddelandet gick ut från radiostationen om den ”polska” attacken, nådde den inte långt. Men eftersom det var tyskarna själva som genomfört attacken dröjde det inte länge innan de tyska nationella sändningarna kunde sända ut informationen över hela landet. Därmed var saken klar, och Hitler anföll Polen nästa dag. Planen fungerade ganska bra, i alla fall ett tag. Visserligen förklarade Frankrike och England krig mot Tyskland redan den tredje september, men sedan gjorde de ingenting på flera månader.
Nej nu byter jag ut den där dystra bilden i sidhuvudet. Men den kändes rätt i går, med sina hotfulla moln när Svenskarnas Parti höll sin manifestation där borta vid Gustav Adolfs Torg. Problemen är förvisso inte borta, men molnen ligger i alla fall inte lika tunga över stan i dag.
Och att de gärna överraskar en med att dyka upp på de mest oväntade ställen. Och så har han mejlat över ett exempel på det. Ett par magnetiseringskurvor (nej jag vet inte heller riktigt vad det är) som dök upp i en mätmojäng som han byggt.
Detta konstverk var dock inte till salu, eftersom det ingår i ett större verk. Konstkännare och framtida konsthistoriker bör lägga på minnet var de såg den jämförande analysen av dessa två verk första gången! För jag tror att konstnärerna kommer att låta tala om sig om några år.
