Anna berättar på sin blogg hur det är att få en ny kamera i familjen, hur man fotograferar allt i sin omgivning: ”Allt ifrån gruset på gården till grannen på andra sidan älven. Sådär som femåringar gör när de får låna en kamera! Alla motiv är spännande bara för att de finns och fastnar!” Precis så är det!
Numera har vi alltså en liten krabat på ungefär 600 gram och den visar sig vara riktigt duktig. Det är bara fotografen som måste bli duktigare, men det kommer väl, hoppas jag, när vi lärt känna varandra lite bättre. Anna berättar också stolt att anknytningsfasen gått bra för dem (Wi-fi anslutningen) men så långt har vi inte kommit än.
Vi har faktiskt inte kommit långt alls, men det beror verkligen inte på kameran. Här kommer mitt första råd till alla som funderar på en ny kamera: Byt inte operativsystem i datorn samtidigt som ni köper ny kamera! Det kan slumpa sig så att operativsystemet (Yosemite) inte accepterar det gamla bildbehandlingssystemet (iPhoto) och då blir det krångligt, åtminstone till man lärt sig använda det nya som heter ”Bilder”. Om man befinner sig på en plats med dålig uppkoppling måste man minska ner bilderna för att kunna lägga upp dem på bloggen. Men det verkar inte Bilder vilja göra. Hjälp! Är det någon som vet hur man minskar bildstorleken i bildbehandlingsprogrammet ”Bilder”?
Eller vänta, jag kan nog överlista systemet och välja ett mindre bildformat i epostprogrammet och skicka dem till mig själv…
Jo, det går tydligen, med vissa kvalitetsförluster. Det här ser ju inte så kul ut. 
Men om jag zoomar in hittar jag den här.
Och här har vi en välbekant vy.
Usch ja, det är lite stökigt därnere på Slussen. Mellan Stadshustornet och Riddarholms-kyrkan, ser man Bonnierhuset sticka upp som en rak lite ljusare byggnad.
Där, långt borta, ungefär mitt i bild. Och när jag zoomar in åt det hållet kan jag faktiskt se vad klockan är på Bonnierhusets fasad. 
Det blev alltså inte den där värstingkameran från Nikon som jag tänkte mig först, den som förstorar 85 gånger. För det första väger den lite mer, nästan som ett mjölkpaket. Det är mycket att bära med i handväskan. Och för det andra är det rätt marigt att hålla fast det motiv man zoomar in på långt håll, om man inte använder stativ. Och då blir det ju ännu mer att knö ner väskan.
Det blev inte heller det mindre syskonet till värsting-Nikonen, utan en Canon som heter Powershot SX60 HS. Det betyder att den förstorar 60 gånger och det är ju inte så illa det heller!
Tanken är att jag ska kunna få lite bättre bilder på storlommen i vår sjö. Lommen är på plats, den kommer så fort isen går upp, nu gäller det bara att jag också är där när den patrullerar strandkanten i gryningen.
Ett mycket varmt tack till alla som bidragit med synpunkter! Eftersom jag är lite otålig av mig hade jag nog rusat ut på stan och köpt första bästa (vilket inte alltid innebär att man får det man verkligen behöver) om det inte varit för kloka råd och värdefull information som fått mig att tänka efter en gång till. Bara det att jag varit i fyra olika fotobutiker innan jag bestämde mig är så otypiskt för mig att omgivningen häpnar!
Uppdatering om att ändra bildstorlek
Eh… det där med att ändra bildstorlek går till så här, berättade redaktörn. Så här ser det ut när man ska exportera från från Bilder. Om man klickar på den där lilla pilen till höger om JPEG-rutan, den ensamma pilen, så dyker det upp nya trevliga rutor. 
Mycket användbara, om man vill ändra storlek på bilderna. Glöm alltså vad jag skrev om den krångliga omvägen att minska bilderna i mejlprogrammet och skicka till sig själv…
Och hjärtligt tack till redaktörn, som är bra på att läsa handböcker!
Kommer ni ihåg när Pippi, Tommy och Annika stannade utanför en godisbutik och Annika frågade förhoppningsfullt:
Redan innan har jag trampat runt en hel del på nätet för att försöka hitta rätt i kameradjungeln, men det är banne mig inte lätt! 
Ett vårdbiträde på äldreboendet förklarar engagerat hur hon fått lära sig att man ska göra för att få skinkskivorna att räcka längre. Men delar dem, förstås. Men så måste man arrangera dem lite tjusigt så att den rundade delen av den halva skinkskivan följer tallrikskanten för då ser det alldeles naturligt ut. Och de redan rätt små gurkbitarna måste också delas i halvor. Eller kanske fjärdedelar…
En måttligt begåvad trubadur och en lättklädd dansös iscensätter Flickan i Havanna, medan publiken med rullstol och rullator generat tittar bort. Utom en av gamlingarna som diskret försöker hänga sig i ett draperisnöre i bakgrunden. Han upptäcks dock och hans frihetsprojekt avbryts.
Själv föredrar jag nog klassiker i bokform och där finns det ju en hel del att välja på. Ofta har små förlag med engagerade förläggare haft klassikerutgivning som en knapp, men någorlunda säker inkomstkälla.
blir allt vanligare med frigående ägg. Säljs numera i var och varannan butik. Man får hålla koll på de små rackarna ordentligt så att de inte smiter. 
