Tradition och förnyelse

Solen sken, majstången ramlade inte omkull, folkdansarna dansade, hembakta bullar och saft till alla barn och ett trevligt mingel med gamla bekanta som passar på att ses vid majstångsresningen här i Horndal.

Version 2Men ankracet missade jag när jag sprang upp till huset med ett av barnbarnen. Till tröst fick vi se ett alldeles eget ankrace: en myskanka med sina fem ungar sprang snabbt över vägen och ner i ankrace-ån. ”Vi ska också vara med!” såg de ut att tänka. Men jag var för långsam med kameran.

Här någonstans gömmer de sig i den å som en gång var viktig för smedjan vid bruket.

Nytt för i år var att saxarna som man reser stången med inte bestod av gamla hässjestänger utan var gjorda av metall, av en lokal firma. Det gick ju bra det med, men de blänkte lite ovant i solen (jo, solen sken faktiskt här!). Och eftersom de är mycket glattare än saxar av trä hade man infört ytterligare en innovation: blå diskhandskar på majstångsresarna. Om hundra år kommer man nog att anse att det är en viktig detalj i den lokala folkdräkten, i klass med härskle och hätta. majstång 2015

Det tar ju en stund att få upp majstången, för det ska det göra. Några ungdomar i gruppen bredvid mig tyckte att det var dåligt planerat det hela. ”Det där borde man väl fixa innan, så att vi slipper stå här och vänta!”

Vi äldre smålog åt detta ungdomliga oförstånd, men det finns faktiskt byar som resonerar precis så: stången ska vara rest tidigt på morgonen. I alla fall om man får tro Kersti Björklöf som skrivit om Leksandsbygden.

Nästan varje by i Leksand hade sin speciella tradition som följdes när stången restes. En uppteckning berättar om hur det gick till i byn Kilen. Sedan kreaturen utfodrats och andra sysslor utförts, samlades man för att smycka och resa stången. Den var huggen av gran och var 20-25 meter hög. Den skulle resas vid soluppgången och stå klar långt innan folk från andra byar kom förbi på väg till kyrkan i Noret.

Det var Skogsgurra som tipsade om detta, när jag skrev om majstångsresandet för ett par år sedan. I kommentarerna till det inlägget finns en hel del majstångskunskap samlad: ska det vara gran eller björk, till exempel.

Det här inlägget postades i historia och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

12 svar på Tradition och förnyelse

  1. Myskanka hos dig också!

    • Karin skriver:

      Jag tror det i alla fall. Synd att jag inte hann fotografera. Men grannen lär ha myskanka för sniglarnas skull. Eller kanske sniglar för ankornas skull…

  2. kicki skriver:

    Det året det var fotbollsVM gick det fort att få upp majstången här i byn.

  3. Anna/notonmusic skriver:

    Nejmen blå plasthandskar!!! Hahaha :-) Kan man inte få nån lokal tillverkare att virka vantar med sämskskinn på insidan! Horndal kanske blir först. Horndalshandsken. Jag visste faktiskt inte att det är lite olika med majstångsresningen, trodde att den alltid skulle resas traditionsenligt (som i Horndal) på eftermiddagen. Men ganska fint måste det ha varit att komma resande med häst och vagn förbi Kilen och få se den färdiga midsommarstången. Spännande med traditioner :-)

    • Karin skriver:

      Blå plast ska det vara! Jag är övertygad om att framtida folkdräktsexperter kommer att vara förtvivlade över att det är så jämrans svårt att hitta fina blå plasthandskar av god kvalitet. Sådana som man hade på det glada 2010-talet.

  4. Musikanta skriver:

    Vore inte gula plasthandskar mer dallikt? Jag tyckte först det var en konstig stång som var helt avklädd, men sen såg jag ju att det fanns kransar upptill. De smälte nästan in i bakgrunden. Här nere klär vi ju hela stången. Den brukar väl vara ungefär hälften så hög som den på bilden. Lyckostar (sa vi när jag var liten) som hade sol på midsommaraftonen. Jag var inte utom dörren den dagen på grund av ett envist regnande.
    Ingrid

    • Karin skriver:

      Fast jag tyckte det såg rätt piffigt ut med de dalablå handskarna! ”Som smurfarna” sa ett av barnen.

      ”Vår” stång är en ungbjörk, med toppen kvar (syns dåligt på bilden) och med blommor upptill på tvärslån och i kransarna. Svajigt och svårt att resa.

      Idag fick vi desto mera regn. Massor!

  5. Eva Swedenmark skriver:

    Men åh så tjusig resning av midsommarstång! Kan säga att vi på ön är långt ifrån detta. men upp kom den och dansade runt den gjorde vi, inga blomkransar men gummistövlar i leran och regnrockar och roligt var det!

  6. Krönikören skriver:

    Aha. Det är dit man ska åka för att se män i blå diskhandskar. Majstången var väldigt fin oavsett resmetod.

    • Karin skriver:

      Eller män med diskhandskar överhuvudtaget, kanske?
      Blått är väldigt gulligt, på grund av den starka smurf-faktorn!

Kommentarer inaktiverade.