Först fick jag ett meddelande att eftersom jag sagt upp ett telefonabonnemang som tillhört redaktörn när han levde, fanns det ett tillgodohavande som skulle kvittas mot sluträkningen. Det skulle gå ungefär jämnt upp, med några kronor tillgodo. Sedan kom ändå en räkning, men jag tänkte att det där behöver jag ju inte bry mig om. Efter ett tag kom en påminnelse, med extra påminnelseavgift och allt sånt.
Jag ringde upp telefonbolaget och frågade vad som hade hänt. Jo, det hade inte gått att kvitta tillgodohavandet mot räkningen så nu måste räkningen betalas. Systemet klarade inte kvittningen (artificiell ointelligens). Men tillgodohavandet då? Det hade skickats till ett konto som tillhört redaktörn, som jag inte utan vidare har tillgång till. Jag undrade förstås vad som händer om jag inte betalar räkningen. ”Då blir det inkasso.” Och om jag ändå inte betalar? ”Då blir det kronofogden och utmätning.” Utmätning av vad? ”Ja det får ju Kronofogden ta ställning till.” Men snälla människa, försökte jag en sista gång, den person som hade abonnemanget är död och äger alltså ingenting. ”Ja, men det påverkar ju inte något.”
Jag är osäker på om jag sa, eller bara tänkte, att det faktiskt påverkar en hel del. Men jag insåg att jag hade att göra med oartificiell ointelligens och avslutade samtalet. Sen skrev jag till Kronofogden och frågade vad det är som gäller. Hoppas på lite mer intelligens från det hållet. Klart jag kan betala räkningen. Och med viss administrativ möda kan jag nog till och med få den betalad från redaktörns konto. Men någon på telefonbolaget skulle behöva gå en charmkurs, tror jag.
