Jag fortsätter lite med färgnörderiet. ”Roggbiv” är ett minnesknep för att komma ihåg regnbågens färger: röd, orange, gul, grön, blå, indigo, violett.
Fast det där ”i”et för indigo har troligen petats dit för att det ska bli ett ord som är lätt att säga. Roggbv är svåruttalat. Egentligen handlar regnbågen ju om en gradvis övergång mellan röd, orange, gul, grön, blågrön, blå och violett. Någon indigo tror jag inte finns där. Här har jag testat hur mina färger klarar av ett regnbågsuppdrag.
Jag har använt två röda: alizarin och scarlet lake, en gul: aeorelin, två blå: Antwerp och ultramarin
För att måla alla regnbågens färger (och alla andra färger också) skulle man egentligen bara behöva tre färger: Röd, gul och blå. Men det är svårt att få till både grönt och violett med samma blå. Eller både orange och violett med samma röda. Lösningen är att välja en kall och en varm röd, en kall och en varm blå. Möjligen kan man hitta en gul som är så pass ”ren” eller så mycket i mitten att den klarar att blandas både till grönt och orange.
Här har vi precis samma färger, men lite annorlunda ihopmixade. Om jag blandar ”fel” färger, till exempel den röda scarlet lake och blå Antwerp får jag en brunaktig färg, eftersom de har en gnutta gult i sig. 
Så, med de där fem färgerna kan man få fram så gott som alla färger man vill ha. Här har jag blandat lite huller och buller. Om man målar med mycket vatten kan de hopblandade färgerna få för sig att smita från varandra och bilda både soluppgångar och snygga skuggor.
PS. Just som jag postat det här inlägget med en undran om vad spamvärlden ska hitta på härnäst, släcks hela sidan ner! Det var väl ändå att ta i, hörni alla spammare!
Sedan krånglade parkeringsappen. Betalningsproceduren för att parkera är numera lika komplicerad som att köpa en bostadsrätt. Och värre blev det när appen ändrades från den 1 oktober till det mest användarovänliga man kan tänka sig.
Idag ville Sofia att man skulle ha ett kvastskaft som träningsredskap och visst har jag väl ett sådant någonstans i lägenheten, men var?
Jag gav mig, mot bättre vetande, på en hortensia. Det är ju ganska stela och svårmålade blommor, men jag tänkte att jag kanske kan lösa upp den lite.
Drakar är ju ett slags orm- eller ödleliknande varelser, med eller utan vingar. Den här figuren passar inte riktigt in i någon drakfamilj. Den utstrålar inte heller ondska, såvitt jag kan se. I stället ser det ut som om den vill säga: ”Hallå där. JAG har inte gjort något. Är du på jakt efter ondska, ska du kanske ta en titt på dig själv!” Och Sankt Göran ser lite fundersam ut.
Jag hittade inget jeanstyg att laga med när det blev lite akut häromveckan, så jag gjorde så här för att stoppa förfallet:
Men nu har i alla fall jeansindustrin insett att konsumenterna är på väg att vakna till och en liten förbättring är på väg. De ohälsosamma slipmetoderna ersätts med laser. Alltid något.
På kyrkogården vid Katarina kyrka – längst ner mot söder – ligger ett litet lågt hus med vackra fönster och fin dörr.
Hon har också gjort en kolteckning av ett flickhuvud i gips, som finns i otaliga kopior och ofta dyker upp på loppmarknader. Flickan blundar och har ett vackert fridfullt leende.
Och här kommer lite mer arkivforskning.
