Att överleva Tele2, magnetröntgen och elchock

För ett par år sedan ville jag uppgradera min Tele2-e-post, eftersom inkorgen ständigt blev full och alla meddelanden som inte fick plats bara försvann. Mer lagringsutrymme vore bra. Jag ringde Tele2:s kundtjänst för att få hjälp.

”Vi har ingen service på den tjänsten” sa Tele2. ”Vi väntar på att abonnenterna ska dö undan, så att vi kan stänga ner den. Om några år finns inga abonnenter kvar.” Well, tänkte jag, vi får väl se! Nu har jag fått ett meddelande om att e-posten stängs av.  HA, Tele2:s e-post dör före mig! Jag känner mig som en överlevare.

Sannolikt inte livsfarliga

Men inte nog med det. Jag överlevde även magnetröntgen i fredags, trots att jag glömde att ta bort ett par hårspännen, som jag använder för att hålla coronakalufsen på plats. Metallhårspännen! Efter alla blanketter jag fyllde i om att jag inte har minsta metallflisa någonstans i eller på kroppen, glömde jag ändå mina hårspännen! Eftersom jag fortfarande lever, fyra dagar senare, utgår jag från att jag kommer att klara mig även fortsättningsvis.

Men jag kände mig ett tag som ett av barnbarnen måste ha gjort för många år sedan, när vi var på Gotland. Han ville klappa lamm och vi förmanade honom att vara försiktig med elstängslet. ”Bara vid trägrinden. Du får INTE röra trådarna!”

Numera är han lika lång som jag – eller kanske till och med några millimeter längre.

På kvällen bekände han för sin pappa att han hade tagit i elstängslet när ingen såg, för han ville kolla om det var ström i det och det var det. Inte så mycket, det hade bara liksom stuckit till lite grann. Men ändå. ”Kommer jag att dö nu?” undrade han sorgset. Jag tror jag ska berätta för honom om hårspännena.

Ny e-postadress har jag fixat för länge sedan eftersom Tele2-adressen var så kass.

Det här inlägget postades i Döden, Livet, Planering och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

41 svar på Att överleva Tele2, magnetröntgen och elchock

  1. skogsgurra skriver:

    Äntligen ett teknikdigert inlägg!

    Jag har rätt så mycket att säga om detta. Om allt, utom hårnålar. Får inte fast dem på mitt kalfjäll till kranium. Elstängsel – jovars, otrevliga men normerade så att allt ska vara säkert. Och magnetröntgen – inte så stor risk med nånting. Möjligen om man svalt en skiftnyckel.

    Det här tenderar att bli långt. Så jag slutar här. För allas bästa.
    Hoppas att det lindrar oron.

    • Karin skriver:

      Det lindrar oron något. Men du anar inte vad man kan hitta om man googlar på ”magnetröntgen” och ”risk”!

      • skogsgurra skriver:

        Ursäkta att jag inte gripit in och lugnat din oro tidigare. Det har varit en hektisk tid i Pörtet eftersom invånarna i Republiken Jämtland börjat oroa sig för sina elektriska apparater och analys och diskussioner pågått dygnet runt. Men din oro har legat kvar i bakhuvudet. Och nu kan jag avslöja den VERKLIGA RISKEN med magnetkameror, omrörare för stållegeringar och kraftfulla elsvetsapparater: noll, zilch, nada vad gäller djuriska och mänskliga organismer (om man som tidigare sagts, inte brukar äta spikar, svälja skiftnycklar eller andra järn/stålföremål) .

        Kontrastvätskan som sprutas in vid en del undersökningar kan upplevas som otrevlig och den ger ibland en känsla av värme i kroppen. Men det fenomenet kommer innan undersökningen med magnetkameran startar. Har alltså inte med magnetfältet att göra men det kanske inte den undersökta personen förstår eller ens får veta.

        Dåvarande Socialstyrelsen rekommenderade att ”kontinuerlig barnverksamhet” inte skulle bedrivas i lokaler där magnetfältet överskrider 0,2 mikrotesla. Det finns ingen grund för just den siffran, stoppar man in ettor i Biot-Savarts lag så blir resultatet just 0,2 mikrotesla. Så går det till i politiken.

        Omrörare för stållegeringar jobbar med mycket mycket högre fätstyrkor 300 millitesla och uppåt (ett par tusen gånger Socialstyrelsens gräns) och där har jag sett ljusfenomen som inte fanns utanför mig utan troligen var en följd av det höga växelfältet. Men efter den exponeringen var jag varken mera eller mindre konstig än jag brukar vara.

        Den VERKLIGA risken är att man tappar sin identitet. Magnetremsor, som numera ersatts av ”chips”, var vanliga på alla typer av bankkort och ID-kort. I Västerås byggs riktigt rejäla omrörare med kraftfulla magnetfält som sträcker sig en bra bit utanför omrörarspolen. Jag var där för att reda ut ett fenomen och när jag skulle åka hem fungerade inte pumpen på macken.

        Kassörskan kollade kortet och tittade storögt: ”VAAD HAR DU GJORT??” Ingenting, svarade jag. Hon sa nåt om att det där kortet inte var skadat, det var alldeles blankt!
        Jag tänkte att hon kanske hade samma fel på sin läsare och tog mig in till centrum där bankens hade bättre resurser. Där konstaterades samma sak. Med tillägget att till och med klockspåret var blankt. Dom hade varit med om det förr: Har du varit på Finnslätten nyligen”. Jo. Jag fick snabbt ett nytt kort. Och en varning att aldrig gå nära en omrörare med det.

        Sammanfattningsvis gäller vid magnetkamera undersökning och umgänge med omrörare för stållegeringar:
        1. Ät inte spik eller verktyg av stål
        2. Ta inte med bankkort av äldre slag
        3. Samma sak gäller olika slags magnetiska lagringsmedia (hårddiskar, magnettejp, äldre voice recorders etcetera)
        4. Don’t Panic! (Doug Adams)

      • Karin skriver:

        Puh! Som jag undrat och oroat mig! Sonen – far till till det nyfikna elstängselbarnbarnen – försökte lugna mig med att mina hårspännen kanske inte är magnetiska. Så jag testade. Det är de. (Jag har en liten film som visar hur väldigt magnetiska de är.)

        Not panicking.

        • skogsgurra skriver:

          Men, du ÄTER väl inte hårnålarna?
          Arne Ljunggren, en höjdare på Siemens, brukade gå in till underhuggarna och dra ut deras skrivordslåda. Rotade lite tills han hittade ett gem (pappersklämma) som han stoppade i sig under samtalets gång. Vet inte om han svalde dem.

        • Karin skriver:

          Om någon överhuggare kommit in på mitt rum och rotat runt i mina skrivbordslådor efter gem (på den tiden jag hade sådana, alltså överhuggare, skrivbordslådor och gem) då hade hen nog fått smäll på fingrarna. Jäkla sätt!

  2. Brorsdottern skriver:

    Vilken trevlig kommentar från kundtjänst, det var ju ärligt i alla fall…

    Det finns nog många som funderat på det här med att kissa på elstängsel, skulle vara roligt att höra av nån hur det blev.

    • Karin skriver:

      Väldigt rakt på sak, den där kundtjänstkillen. Han hade väl hört hur snacket gick på Tele2. Fast PR-avdelningen hade nog inte riktigt tänkt sig att det skulle uttryckas på det sättet.

      Ja, elstängselrapport vore intressant …

      • Brorsdottern skriver:

        Släpvagnshandlarns kusin kissade på elstängsel när han var yngre fick jag veta nu och det hände inte så mycket. Jag undrar jag…. Har alltid tyckt att han varit lite lustig! Jag tror det kan ha hänt nåt!

      • Karin skriver:

        Aj då – så det kan vara lite riskabelt alltså …

  3. Margareta Börjesson skriver:

    Molly, hund, testade också elstängslet runt hjortskogen, hon hoppade högt. Och magnetröntgen är ibland obehagligt avslöjande, mitt ”bifynd” (skämtande doktor) var ett aneurysm på ett blodkärl till ena njuren. Det ska nu kollas igen – hoppas du slipper fynd du inte vill ha! Kram

    • Karin skriver:

      Ajdå. Binjurefynd … (Förlåt, det låg för nära till hands!) Det låter ju rätt oroande det där, men vilken himla tur att det upptäcktes! Det är ju inget man känner av, utan vidare och om man skulle känna något lite vagt, gissar jag att det kan ta tid innan någon läkare bestämmer sig för att det är en magnetröntgen som behövs. Så rätt turligt ändå, väl, att de kollade ordentligt.

  4. Staffan skriver:

    Som före detta bonde vill jag komma med ett råd: Tag inte i trådarna i moderna högeffektsstängsel! För länge sen kunde man hålla i en tråd och låta den kittla en aning. Men med dagens kraftpaket kan man åka på en riktig karamell – så kraftig att man med visst fog kan fråga sig: ”Kommer jag att dö nu?”

    Och vad värre är: Ju duktigare bonden är på att isolera trådarna från backen, desto kraftigare bli karamellen.

    • Karin skriver:

      Jag tror dig. Tror jag. Men det är Skogsgurra som sitter inne med specialkunskaper, som att fåren klarar att forcera elstängsel en bit in på sommaren, när de ullat till sig.

      • Staffan skriver:

        Ja, självklart. Får i grodmansdräkt kan forcera elstängsel när som helst. Har de dessutom stövlar har de både hängslen och svångrem.

      • Karin skriver:

        Dom klarar sig utmärkt med tjock och lite fluffig ull, det gäller bara att fälla ner öronen ordentligt så går det bra att rymma. Fortfarande enligt Skogsgurra.

  5. Musikanta skriver:

    Hoppas du bara får ett positivt besked från magnetröntgen så du kan ta det lugnt. Nu har det ju snart gått en vecka sedan du gjorde den så det är nog ingen fara längre, i alla fall inte p.g.a. hårnålarna.
    Jag har aldrig vågat testa ett elstängsel. Jag tycker att barnbarnet både var modig med att göra detta och dessutom erkänna det efteråt.
    Ingrid

    • Karin skriver:

      Jag fick besked från min läkare att inget är brutet eller sönder på annat sätt, så nu är det bara att se till att träna och få upp fason på musklerna, även om det tar emot lite eftersom det fortfarande gör ont.

      Han är en undersökande sort, barnbarnet. Som sin far, som alltid sa när jag hade invändningar mot det han tänkte göra: ”Men! Man måste ju pröva!”

      • Cecilia N skriver:

        När jag gick på sjukgymnastik för ont i armen tog jag ipren innan för att ta lite av sjåputrymmet.

      • Karin skriver:

        Bra idé! Nu när jag vet att inget är sönder kan jag knapra smärtstillande och testa att stå på händerna! Eller i alla fall diverse yogaställningar som kräver en del av armar och axlar.

  6. Hur kan de svara så? Man kan inte hjälpa att undra.
    Fin historia om barnbarnet, så förståndigt, nyfiket och tänkvärt. En klok liten kille som funderar över saker och ting.

    • Karin skriver:

      Eller hur? Så säger man väl inte. Jag blev så paff att jag blev mållös. Efteråt kom jag på en massa dräpande repliker, men det var så dags då. Det snällaste man kan säga är väl att det var rakt på sak!

      Mycket klok kille, som numera är förvånansvärt lång, men fortfarande gullig.

  7. Cecilia N skriver:

    Du blir väl som hon Dagny.

  8. Paula skriver:

    Stackars grabb då som trodde hans dagar var över! Vi hade elstängsel när vi hade grisar, de behövde bara få en stöt, de skrek som…bara grisar kan, sen kunde vi stänga av elen för all framtid för de var så smarta att de aldrig gjorde om det.
    Getterna däremot, de sket högaktningsfullt i elstängslet, hoppade mellan trådarna, grävde sig under trådarna, utbrytningskungar helt enkelt.
    Hårspännen i metall har jag också i gömmorna, men nu är håret så långt så jag kan ha det bakom öronen…ler

  9. LupusLupus99 skriver:

    Hej! Jag satt i samma båt (comhem-mejladress i mitt fall) som ju numer är samma företag som Tele 2 och fick skaffa en ny e-postadress.

    Dock har jag märkt att din gamla e-postadress fortfarande står kvar på https://www.karinenglund.com/skriv-hit/.

    • Karin skriver:

      Oj, tack för heads up, vad snällt! Jag inser att jag borde städa lite bättre här på sidan. Jag har bytt ut Tele2-adressen på de flesta ställen, men det där glömde jag ju. Det verkar som om Tele2 ger oss lite tid att ställa om och fixa nya adresser och det behövs sannerligen.

  10. Nilla skriver:

    Vad fint att ha barnbarn att fika med på gravar och vara på Gotland med. <3 Det värmer hjärtat att läsa om det.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.