Från mörker stiga vi mot ljuset …

När man tillbringat en mörk och dyster decembermånad med att sakna adventspysslet med barnbarnen, då blir man VÄLDIGT glad när femtonåriga barnbarnet överraskar med ett egentillverkat pepparkakshus!

Fina dekorationer runt om, med hjärtan och girlanger, så gulligt!

Jag kommer att njuta av en lugn och fridfull (om än rätt osocial) jul. Det finns bra musik på P2, en hel del filmer på TV. Och så böcker förstås. Det känns på något sätt lite lättare att slå sig ner i en fåtölj och ta det lugnt och avvakta bättre tider nu när det finns ett vaccin i sikte.

GOD 2020-JUL (trots allt) till alla!

Det här inlägget postades i Jul, Livet och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

25 svar på Från mörker stiga vi mot ljuset …

  1. Kicki Englund Frost skriver:

    God och fridfull jul till dig också.
    På något sätt känns det som om vi sitter här i skogsbrynet och ser med stigande förundran hur besvärligt det är i städerna. Här märker vi inte stor skillnad, det är som vanligt ungefär. Eller som en bekants bekant från storstan sa när vi satt och fikade i trädgården i somras ”Såhär kan man ju bo i karanteen”. Och visst kan man det. Vi är bara oroliga för alla fjällturister, jag har redan hört ambulanshelikoptern köra till Mora Lasarett flera gånger.

    • Karin skriver:

      Ja, ni bor ju (på ett av de ställen) där tomten bor, så ni har liksom julen fixad automatiskt.

      Men nog är det ett jäkla sätt att använda sjukhusresurserna för skidbacksskador när de behövs så innerligt väl till covid-patienterna!

      Ser fram mot att ses, vaccinerade och utvilade framåt senvintern! Hälsa alla du träffar!

      • skogsgurra skriver:

        Instämmer med lillasyster. Exakt samma här i Bergslagens famn.

        Men här har vi ingen Tomte heller. Så den stressfaktorn slipper vi. Ett och annat bergslagstroll ser vi förstås i grannskapet men vi vet av mångårig erfarenhet att dom inte är farliga eller krävande. Mera som måleriska (min nypåkomna försiktighet med språket gör att jag inte gärna använder ”p*ttoreska”) inslag.

        Hjulefrid känner vi också. Speciellt efter att ha ställt av stora skåpbilen (inga flyttningsuppdrag på ett tag) och vi har både korngryn och lite andra näringsmedel. Den fortfarande ofungerande mailen bidrar förstås också till lugnet.

        ”Gärna karantän – men först ett rejält korngrynsförråd” om någon minns en valaffisch från långt tillbaka i tiden.

        God Jul till alla som så hava kan!

      • Karin skriver:

        Ja, det så kallade kosackvalet 1928, då hemska tider väntade och det var bäst att bereda sig på det värsta, med fyllda korngrynsförråd.

        Här är en annan affisch från samma val.
        kosack

        • skogsgurra skriver:

          Den där affischen var kanske inte så lyckad.

          Det första intrycket var uppror, röda skyar och en uppviglare som nog kunde ha hetat Branting.
          I texten nämns Arbetarpartiet – så då var saken klar.

          Det var först vid andra genomläsningen som jag insåg att det inte var så det var tänkt.

        • Karin skriver:

          Och detta är änså en av de ”snällare” affischerna. Det finns affischer med skräckscener där kosackerna (=arbetarepartiet) skildras som vildsinta våldsmän som sliter barnen ur famnen på mödrarna och bränner ner byar. På ett ungefär i alla fall …

  2. Karin Eklund skriver:

    God Jul önskar vi dig vi båda här i vår stenlåda! Vi tänker göra som du, tar det lugnt och väntar på bättre tider.

  3. Brorsdottern skriver:

    Jag kommer att sitta och vänta framför tvn för att titta på den blaffiga rosetten!
    God Jul!

  4. Staffan skriver:

    Vi ute i bushen kan väl inte smittas! Trodde jag. Helt plötsligt verkar halva byn ligga och covida sig. Dock inga dödsfall.

    Fick för mig att endast kufar kan trivas på ö där det blåser som fan 360 dagar om året, de övriga stormar det. Men jag hade fel. Även virus gillar tydligen turbulens.

    God jul och hälsa arkitekten till pepparkakshuset att en karriär ligger öppen – om hen bara vill…

    • Karin skriver:

      Men oj! Var försiktig (sa hon ängsligt utan att egentligen veta hur …)! Just coronaviruset verkar gilla allt. Tropisk och subtropiskt klimat som i Brasilien, vinterkyla som i norra Sverige och allt däremellan, inklusive vindpinade öar.

      Jag hälsar pepparkakshusmakerskan! Det är dags för gymnasieval nästa termin (herregud hur gick det till – den lilla tjejen, som nyss lärde sig cykla) och jag kampanjar för naturvetenskap, för det ger flest valmöjligheter.

  5. Brorsdottern skriver:

    Jag har ägnat mig åt något mycket tålamodsprövande! Ska jag vara hemma i år så ska jag ha en gran(tror jag).

    Började redan igår när jag skulle trassla ut två ljusslingor som nån idiot kastat in i ett skåp för några år sedan (enligt tonåringen kan jag inte skylla ifrån mig). Trassla isär slingor med hjälp av en hankatt som har ADHD går sådär…

    Nu blir det som ett litet julspel :

    Katten (Teodor, heter ofta Den lilla jäveln), ropar på hunden och andra katten :-Cooooolt, matte har släpat in ett träääd!
    Hunden, som är döv, fattar inget. Andra katten kommer in på scenen :
    -Mums! Grenar och kåda! (Tugga tugga tugga.)
    Den lilla jäveln :
    -Åh vilka roliga slingor, vi river ner dom!
    Matte:
    -Teodor, låt bli!
    Andra katten :
    -Gulp Gulp Gulp!( Kräks kåda och barr på mattan)
    Matte:
    -Men vad fan! TEODOR! NU ÅKER DU UT!
    Den lilla jäveln gömmer sig under granen och pekar tass, den andra katten kräks även på badrumsmattan.
    Hunden fattar fortfarande inget, sitter som klistrad framför ugnen där det står en julskinka och doftar.
    Den lilla jäveln (ropar igen på hunden) :
    -Kom igen, det är skitroligt! Matte jagar mig!!
    Hunden sliter sig från spisen :
    -Nämen ett träd! (lyfter på benet)
    Matte :
    -Gaaaaah!!

  6. En tant skriver:

    Önskar God Jul, återkommer om papiren efter helgerna. Kusinen vandrar just nu på Valencias gator där apelsinträden dignar under frukterna, låter som ett paradis/Eva

  7. skogsgurra skriver:

    Distansundervisning får vi inte heller åtnjuta. Men vi tar igen det genom att gå in för autodiktatur inom Pörtets väggar. Learn by burning hette det på den tiden det handlade om elprylar.
    Men nu är det mekprylar som gäller. Det är märkvärdigt vad mekanik kan hitta på. Hur som helst har jag numera titeln Andre Biträdande Maskinistlärlingsaspirant. Jag jobbar och sliter och det blir sena kvällar. Hoppas kunna stryka Andre och bli Biträdande Maskinistlärlingsaspirant någon gång nästa år. Kanske rent av ta klivet upp till Maskinistlärlingsaspirant? Det vore maffe och är det ljus jag hoppas på i mörkret och isoleringen.

    • Karin skriver:

      Jamen grattis och lycka till!

      Learning by burning låter bekant. Minns du min kompis Ginni från Amerikat. Hennes motto kanske borde vara ”Not learning by burning”, för hennes barn brukade fråga henne ”Mom, what are you burning for dinner today?”

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.