En bra artikel på DN debatt visar hur motigt det är för barn med dyslexi och hur svårt det är att få hjälpmedel, eller i alla fall hur ojämnt fördelade de är. Framförallt i grundskolan. Som att säga till en rullstolsburen: ”Kryp uppför trappan! Du får en rullstol när du kommer upp” skriver Helena Bross och Ulla Föhrer (8 jan).
Men många vittnar om att det nog tyvärr blir att krypa hela vägen. Även på gymnasiet är det si och så med hjälpmedel och stöd. Och om man skulle klara av att skaffa sig behörighet för att kunna söka till högskolan måste man först krångla sig över en onödigt hög barriär – högskoleprovet – innan man kan börja studera.
Varför kan man inte göra högskoleprovet med talsyntes? Varför ska en dyslektiker behöva lägga dyrbar tid på att läsa textmassor som det skulle gå snabbt att skumma igenom med talsyntes?
Såhär svarar högskoleverket när man frågar:
”Detta låter kanske märkligt till en början, men högskoleprovet är ju till stora delar ett prov som testar förmågan att arbeta (och framförallt läsa) under tidspress. Högskoleprovet är inget vanligt kunskapsprov som testar ett antal inhämtade kunskaper, det är ett förmågeprov.”
Men! Ser de inte själva vad de skriver. Provet handlar om att kunna läsa under tidspress. En dyslektiker med en läshastighet på 50 – 70 ord i minuten har inte en chans. Men med talsyntes går det bra att komma upp i 300 ord i minuten. Tekniken finns och fungerar. Bilder och figurer är inget problem, dyslektiker har inte svårt att se, de har problem med att avkoda text. Provet handlar om att tillgodogöra sig texternas innebörd och då spelar det ingen roll om det sker genom talsyntes i stället för traditionell läsmetod. När studenten väl börjat på högskolan är det ingen som har något emot att han eller hon använder talsyntes till all kurslitteratur. Det är som om högskoleprovet är konstruerat för att spärra ute dyslektiker.
”Men ni kan ju få förlängd tid för provet” invänder Högskoleverket.
”Den tiden är inget värd” säger dyslektikerna. ”Eftersom själva avkodningen av text är extremt ansträngande orkar man inte hålla på så länge. Normal provtid och talsyntes är vad många skulle föredra.”
VARFÖR kan man inte låta de dyslektiker som vill göra högskoleprovet med talsyntes?
