I Johan-Olovs noveller (mer om J-O under rubriken i sidhuvudet) hittar man ofta användbara ordbildningar, ibland dialektala och ibland – troligen – hans egna konstruktioner.
Masors-far som fått en reträttpost som brukets vaktmästare och allt-i-allo beslutar att herrgårdstrappan behöver tjäras. Då kommer guvernanten ”med parasoll och all den tidens damtillbehör, fram till första trappsteget, fick se de tjärade trappstegen, drog åt sej kjolarna och gav till ett verkligt illtjut.” Masors-far undrar lugnt vad hon råmar för och lyfter helt enkelt ner damen på grusgången. Det gillar hon inte och då lyfter Masors-far henne tillbaka. Patron tillkallas och Masors-far får förklara sig: ”Jag ville hjälpa henne och lyfta ner he
nne mamsella, men hon skrek. Hon var nog inte karlvan, stackarn.”
För karlar som inte har något kvinnfolk finns också en behändig term: engångare.
Herrgården där scenen utspelade sig brann ner år 1900. Skissen är gjord av Lars-Olov Lindmark, från en tidigare ritning som nu gått förlorad. Lindmark har också kartlagt lancashiresmidets terminologi i en uppsats 1956. Jag återkommer till den.
