Begreppet ”allmän park” börjar bli missvisande, tänker jag och känner mig som en riktigt arg skattebetalare, när jag återigen måste vända om med en leksugen fyraåring, eftersom parken är ockuperad av Vildvittor.
Vi har haft så otrevliga erfarenheter tidigare att jag inte tar några risker. Vildvittorna är barn från Vittra-koncernens förskolor. Eftersom man tydligen har som affärsidé att spara in på lokaler blir stadens allmänna parker Vittrornas utelekplatser. Och eftersom affärsidén tydligen också är att spara in på personalkostnader kan det hända att det är lite för många barn i gruppen och att personalen är lite oerfaren.
Ett kaxigt gäng killar i fem-sexårsåldern lägger beslag på alla landbandyklubor utom en, som min lilla skyddsling på tvåochetthalvt försöker manövrera.
När en av killarna försöker ta den, protesterar jag.
– Men hon KAN ju inte, blir svaret. Det är ju ingen idé att hon har den!
Jag får en olycklig blick och från tvåochetthalvåringen, som tyst lägger ner klubban på marken och säger att hon vill gå hem.
Det är ingen idé att försöka gunga, för alla gungor är ockuperade av Vildvittror och det är ingen idé att vänta, för så fort en gunga blir ledig, ges den till en annan vittra. ”Vi hade den först.”
En annan av mina unga följeslagare ville leka på lekbåten. Han äntrade raskt fören, men mötte omedelbart motstånd.
– Nu leker VI här, du får inte plats, sade en hotfull Vittra vid rodret.
– Jodå, menade han, där kan jag sitta. Och så pekade han på en tom plats på bänken i kaptenshytten.
– Nehej, för NU finns det ingen plats, sade Vittran och lade sig tvärs över hela bänken.
Jag betalar alltså med mina skattepengar för att ett privat förskoleföretag, som finansieras med offentliga medel, ska ockupera den park som jag också betalar med mina skattepengar. Ska det vara så?
