Nämenvadärnudethär?!

Postat den 20 maj, 2011 av Karin

Det är ju i morgon som världen ska gå under, inte idag. Hörni, vad är detta? Har SVT köpt TV-rättigheterna och tidigarelagt evenemanget? Så får man väl inte göra. Jag hade planerat en god natts sömn innan och nu…  vad gör man? Jag ska anmäla tilltaget till Radionämnden. Vet inte riktigt om det strider mot paragrafen opartiskhet och saklighet eller kanske den om mediets genomslagskraft, eller rentav paragrafen om god underhållning. Jag menar: EN FREDAGSKVÄLL! När vi alla vet att det i morgon är exakt 7000 år sedan Noak seglade iväg. Och dessutom att 5x10x17 i kvadrat är 722500 vilket är precis så många dagar som har gått sedan Jesus korsfästes. I morgon alltså.

Men så möts man av detta i stället. Jag vill inte se eländet. Går nog och lägger mig i alla fall. God natt! Hoppas jag.

Publicerat i Livet | Etiketter | 4 kommentarer

Och nu blir det kontamination!

Postat den 20 maj, 2011 av Karin

Det kom e-post från den språkintresserade Magnus Pompejus Katakresius som först  förklarar att han inte är så bra ”på katakreser och kontaminasammanblandningar” och sånt, men sedan levererar en rejäl hög av så kallade kontaminationer – sammanblandade uttryck och ordspråk i det här fallet. De kan dessutom användas till byggstenar i nya kombinationer om man vill. Tackar säger jag. Såhär säger Magnus P K:

För all del. Men ingen mening att man tackar den som frågar. Eftersom alla goda ting är tre barn i början. Det är ju inte ens fel att alla känner apan. För vi vet ju att avfall är bästa försvar. Och av skadan blir man frågvis. Av barn och Jan Myrdal får man höra sanningen, att det är inte juldagsmorgon allt som glimmar. För vi vet ju att dö är att skiljas en smula. Ty bara döda fiskar följer strömmingen (förmodligen avses surströmmingen). För det är skönare lyss till en säng som brast än att falla själv däri. Bättre stämma i bäcken än i motettkören. Bra sås reder sig själv. Bättre fly än förekommas. Bättre sent än den enes död. Den som levererar får se den andres bröd. Den som syndar sover icke utan samtycker. Det som göms i tö slutar med en silverskål. Även en blind höna kan hitta sin fläckar i öronen på små grytor. Äta bör man annars helgar ändamålet botemedlen. Vägen till kvinnans mage går genom hjärtat. Vill man bli fin får man väcka den björn som sover. Varav hjärtat är fullt talar munnen i tungor. Var dag har nog av sin egen lyckas smed. Det är saligare att taga än att mista hela stycket. Döm inte hunden där vinet går in. Egen härd kommer sällan ensam. En fågel i handen har två sidor. Finns det hjärterum är hälften vunnet. Lata svin får först mala. Gammal kärlek är ofta senvägar.

Absurda sa räven om rönnbären. Sälj inte skinnet förrän slutet är gott. Små sår och halvdöda getingar ska man inte förgäta. Ropa inte hej förrän du är över bäckenet. Som man bäddar skrattar sist. Skam den som ger sig på dem som är mindre. När nöden är som störst dansar råttorna på bordet. När fan blir gammal står han i farstun. Många bäckar små är sig själv närmast. Kasta inte ut badvattnet förrän båset är tomt. Den late bär hellre ihjäl sig än stjälper stort lass. Man har aldrig roligare än när kon är på isen. Ju senare på kvällen desto sämre soppa. Ingen rök varar för evigt.

Publicerat i Att tolka, Ord, Språkpolisen | 5 kommentarer

… och igen

Postat den 19 maj, 2011 av Karin

Hmmm… Jag försökte bara vara lite pedagogisk i mitt inlägg om katakreser i går. Skogsgurra protesterar: Avesta-pilsner är ingen katakres, eftersom pilsner betyder ”öl av Pilsenertyp”.

Jo, men det är i alla fall en katakres. Here’s why: Egentligen är Avesta-pilsner och plastglas samma sak. Nordisk familjebok kallar dem etymologiska katakreser ”d.v.s. som bero på oöfverensstämmelse endast med den ursprungliga betydelsen af ett ord” och de menar att mot dem ”kan ingen anmärkning göras ur den språkliga korrekthetens synpunkt.” Ett av deras exempel är mässingsstrykjärn, där ”järn” övergått till att betyda något som man plattar till tyg med.

Svensk uppslagsbok från 1937 tycker också att sådana katakreser är ”fullt oantastliga” (men, Skogsgurra, katakreser ändå). Deras exempel är ”järngryta”, där gryta från början betydde stenkärl.  Svensk Uppslagsboks exempel på en mer typisk katakres är ”han bragdes till tiggarstavens rand”.

Borde ha varit tillverkade av glas och sten.

De tar också upp katakreser som ligger någonstans emellan den etymologiska katakresen och den ”äkta” katakresen; uttryck där kunskaperna om ursprungsbetydelsen finns kvar, men det funkar ändå: kvinnlig barnavårdsman, tennsoldater av bly.

Men, som sagt, det är de där krockande bilderna som är roligast. ”SAS tappar passagerare i Sverige.” Fler exempel mottages tacksamt!

Publicerat i Ord, Språkpolisen | Etiketter , | 6 kommentarer

Katakreser igen

Postat den 18 maj, 2011 av Karin

Jag skrev för ett tag sedan om mitt färgnörderi. Men det är verkligen inget mot mitt språknörderi. (Allmänheten varnas, jag kan hålla på hur länge som helst.) Jag måste veta hur orden är hopsatta, varifrån de kommer, hur de utvecklats.

Katakres, till exempel, kommer från grekiskans katakresis, som betyder missbruk. Sammansatt av kata = mot och chresis = bruk. En slags urkatakres är till exempel plastglas eller guldplomb.  Eftersom plomb är härlett från bly frågar vän av ordning: är det nu guld eller bly? Eller ett mer näraliggande exempel: Avestapilsner. Pilsner är öl från Pilsen, så då borde Avestapilsner vara en slags katakres? Fast egentligen ska det vara hopblandade metaforer och det ska vara en riktig katakres som man använder ordet idag. Bildliga uttryck som krockar.

Att bli herre över sina känslor är kanske en katakres om man är tjej?  Fast paradexemplet är förstås alla svensklärares favoritkatakres: Tidens tand läker alla sår.

En annan sak är oxymoron, som är en självmotsägelse, skapad för att förstärka ett uttryck eller skapa intresse: jätteliten, hemskt bra, talande tystnad. Jag gillar katakreserna bättre, helt enkelt för att de kan vara så roliga. Som den Kicki tipsade om häromdagen: Nu har grannen fått vatten på sin gås.

Publicerat i Ord | Etiketter , | 3 kommentarer

Gästblogg av Nina Jaribu

Postat den 17 maj, 2011 av Karin

Hi,

I’m Nina Jaribu and Karin gave me this chance to write a few lines about my new book.  That’s difficult. Normally I’d just say that it’s better you read it than having me try to say something about it. But now, that Strauss-Kahn guy makes it a little easier for me. You know what? He has stolen the plot from my book and acted it out! Or so it seems. A guy in a hotel room gets out from the shower, stumbles naked toward a room service woman, who quickly gets out of the room, terrified that he’ll rape her. After that he – the guy in my book that is – gets accused of all kind of things and… No I shouldn’t tell. And I’m not saying that Dominique Strauss-Kahn is innocent (or guilty, we just don’t know yet). Just saying that it’s a damn weird coincidence. Or do guys do this all the time? I just made it up, you know.

So, perhaps you should read it? Find it at Söderbokhandeln in Stockholm or the net and, oh yes, it’s called Hue of Blue. Blå nyans. Karibuni kitabu! Which is swahili for ”welcome to enter into the book”!

Publicerat i Att översätta, Böcker, Debatt | Etiketter , , | 4 kommentarer

Molnen hopar sig

Postat den 17 maj, 2011 av Karin

Om jag har fler exempel på det där med missvisande illustrationer, det som jag kallar för bildkatakreser? Jamen välkomna hit och kolla på TV-nyheterna med mig så ska ni få se! Det är ett oavbrutet bildskvalande och jag får behärska mig för att inte flytta uppmärksamheten från nyhet till bild hela tiden. Det bästa är faktiskt att enbart lyssna på TV-nyheterna eftersom bilderna ofta är så distraherande.

Jag sitter inte, som man skulle kunna tro, med kameran i högsta hugg för att fota alla knäppa bildsättningar. Men ett exempel kan jag illustrera med egna bilder. Det var ett nyhetsinslag på TV om något oroande, ett annalkande problem, kanske Portugals ekonomi, men jag blev som sagt distraherad av bilden så jag är lite osäker på det exakta innehållet.

MOLNEN HOPAR SIG löd den ominösa bakgrunds-rubriken. Och så fick man se en bild på lätta sommarmoln mot en blå himmel. Bildredaktören tyckte nog att det var OK, men det tycker inte jag. Sommarmoln och blå himmel ser ju inte ett dugg oroande ut, bara trevligt!

Nej ska det vara hopande moln så ska det. Gärna med någon liten solbelyst detalj i landskapet så att man riktigt förstår att snart är det slut med det roliga. Det måste vara något som kan inge oro, eftersom illustrationsuppdraget är just orosmoln. Tunga hotande moln över en röd liten stuga vore nog det mest effektiva men något sådant har jag inte på lager. Ni får hålla till godo med ”Orosmoln över Skallbergsudd”.

 

Publicerat i Att tolka, Livet, Ord, Språkpolisen | Etiketter , | 2 kommentarer

Sommartid

Postat den 16 maj, 2011 av Karin

Vi har infört sommartid. Köksklockan ramlade ner och efteråt var den sig inte riktigt lik. Gick långsamt och motvilligt, men gick. Nytt batteri gjorde ingen skillnad. Den hade blivit lite tilltryckt i nosen och för att visarna skulle kunna röra sig som det är tänkt, plockades sekundvisaren bort i en varsam operation. Ingen skillnad. Då offrade vi minutvisaren också och se, nu tickar den på som den ska och det känns skönt att bara behöva bry sig om timmarna, om ens det.

En miljon sekunder är 11 dagar och fjorton timmar, lite avrundat. Då är det ungefär sex miljoner sekunder kvar av sommaren och det kan vara skönt att slippa tänka hela tiden att hjälp, nu är det bara fem miljoner niohundratretusenåttahundranittiosex sekunder kvar, niohundratretusenåttahundranittiofem…

I trädgården följer växterna sin egen tidtabell och den paradrabatt som min farbror anlade på sextiotalet (50 år sedan!) har fortfarande spår av den ursprungliga årsrytmen. Den börjar med pärlhyacinter, påsk- och pingstliljor, gullvivor och andra vårblommor i maj.

Och dessutom några okända arter, t.ex. en fin växt som är vacker hela sommaren med sina färgrika blad, men som bjuder till lite extra i maj, med söta cerisröda blommor. Undrar vad den heter?

 

Publicerat i Att odla, Livet | Etiketter | 6 kommentarer

Fångat i de strida bloggströmmarna

Postat den 15 maj, 2011 av Karin

Det skrivs ofattbara mängder på nätet. Blogginläggen virvlar förbi och man missar tusentals intressanta, kloka och roliga blogginlägg varje dag.

Då är det bra att det finns en slags tipsverksamhet i form av olika bloggutmärkelser, varav en nu landat hos mig. (Tack Eva, mycket hedrad!) Så här skrev upphovskvinnan till just denna:

”Under de åtta månader jag har bloggat har jag stött på så många fantastiska kvinnor i bloggvärlden. Starka, kompetenta, intelligenta kvinnor med driv, jävlaranamma, ödmjukhet och talang. Kvinnor som inte gett upp trots att livet tufsat till dem ibland. Kvinnor som jag ser som mina vänner i dag och som alltid finns där för varandra när någon av oss har det jobbigt. Därför vill jag dela ut denna ”girl-power award”.

Väldigt sant! Möjligen med tillägget att karlarna ofta kan få till det också. Men nu är jag alldeles villrådig om vad jag ska göra härnäst. Situationen kräver att jag skickar utmärkelsen vidare. Men som nybörjare på fältet kan jag väl inte börja dela ut ”awards”?

Jag gör i stället så att jag tipsar om två bra blogginlägg som riskerar att alltför snabbt spolas bort i de strida bloggströmmarna. Det första är skrivet av Ketchupmamman som har ”en omtänksam blogg som får andra att känna sig som bättre föräldrar”. Hon är alltid läsvärd, väldigt rolig, mycket klok (nej förresten, ibland kan hon vara rätt galen!) och med en skarp blick för samtidens udda sidor. Hennes inlägg om skolans roll för demokratifostran kan man gott spara ner och läsa om ibland. Samt bokmärka henne i största allmänhet, för att få en daglig dos uppiggande läsning.

Den andra är Kafka på jobbet, som delar med sig av sina läsupplevelser på ett generöst och ambitiöst sätt. Alltid en oväntad vinkel, alltid mycket välskrivet. Men det inlägg som jag fastnade särskilt för, handlar om när Johanna Tydell besöker modersmålslärarnas förening. Ett litet mästerverk, med mycket värme, humor och självironi.

PS. Bland alla bloggar därute finns en som jag försöker läsa någorlunda regelbundet, Tawna Fenske i USA. Låt er inte luras av det rosa fluffet. Eller att hon skriver i genren ”Romantic comedy”. Det är en skärpt tjej. Hon skrev för rätt länge sedan (dvs i höstas) ett inlägg om det där svåra med att skriva genom att gestalta, inte genom att beskriva. Ni vet: ”Show, don’t tell!”

 

Publicerat i Att läsa | 2 kommentarer

Ni har väl valt sommartema?

Postat den 13 maj, 2011 av Karin

Mellan hägg och allt det där som kommer sedan, kan det bli lite glesare med blogginlägg. Men jag kommer nog inte att kunna avhålla mig helt från att dela med mig av odlandet och andra lantliga fröjder. Planer finns. Restaurering av en gammal förfallen paradrabatt, till exempel.

Trädgårdsfirman Plantagen delar frikostigt ut råd till sina kunder. Årets tema är ”Shabby Chick” och det tyckte jag lät väldigt rätt och enkelt att fixa för mig. Det ska vara lite sjavigt, nött och skavt. Som skräddarsytt för våra väl använda miljöer. Men när jag detaljstuderar konceptet inser jag att det innehåller svårbemästrade inslag.

Rosor har inte funkat så bra vid upprepade försök, lavendeln tvärdog och det är glest mellan obeliskerna norr om Dalälven. Så jag släpper nog shabby chick-temat och satsar helhjärtat på shabby shabby i stället.

Vad sägs om en plåtburk med lite kvistar från en omkullfallen hägg, till att börja med?

Publicerat i Livet | 12 kommentarer

Inte så klyftigt

Postat den 12 maj, 2011 av Karin

”Klyftorna får inte bli för stora” löd en bildtext i DN i går. Jag skulle kanske ha läst den där artikeln om riskerna med ökande sociala klyftor om inte illustrationen fångat min uppmärksamhet i stället. Jag hann fundera i några sekunder på exakt när en mandarinklyfta blir för stor och vad nackdelarna i så fall skulle kunna vara. Och vem bestämmer rätt storlek? EU?

Sedan insåg jag att det återigen bara var frågan om sådant där tröttsamt bildskval. En bild som förvirrar mer än tusen ord. Så jag bläddrade vidare.

Jag vet inte vad det kallas men det vore intressant att få en teknisk term för detta, när illustrationen säger något helt annat än texten. Det liknar en språklig bildkrock, katakres, som det kallas när två bildliga uttryck blandas ihop: Halsbrytande fingerövningar. Eller som jag hörde på radio för ett tag sedan: Vi ska rikta kikaren mot framtidens sköte… Är det bara jag som får bisarra gynekologassociationer här?

Med dagens krav på att allt ska illustreras blir det allt vanligare med den här sortens ”bildkatakreser”. Missvisande bilder. Bilder som leder tankarna åt något helt annat håll.

Jag är i alla fall tacksam för att bildredigeraren inte valde en annan av de vanligast förekommande användningarna av ordet klyfta idag. Samtidigt som jag själv naturligtvis inte kan avstå. När Angela Merkel uppträdde urringad på invigningen av operahuset i Oslo 2008 blev det stora rubriker i stil med ”Klyftan som delar Europa”. Utan någon som helst täckning för rubriken i texten, får man väl tillägga.

Det ser ut som om ursprungsbetydelsen för ordet klyfta är på väg att försvinna. Och att hitta illustrationer är inte lätt, det måste jag medge. Man får leta i gamla vykortsalbum eller bland semesterbilder från förr då naturscenerier som Hunnebo klyfta var populära utflyktsmål.

Men frågan kvarstår. Finns en term för missvisande illustrationer, eller kan man helt enkelt använda begreppet bildkatakres?

Publicerat i Att tolka, Debatt, Ord, Språk | Etiketter , | 7 kommentarer