Det var fullt som vanligt på Söderbokhandeln, som ordnar författarträffar då och då. I går kväll var det Lena Andersson som pratade om tankarna i och kring sin bok Förnuft och Högmod tillsammans med Madeleine Sultan Sjöqvist från Södertörns högskola.
Det blev en mycket underhållande tillställning med snabba repliker och många skratt och jag tänker den lite oväntade tanken att Lena Andersson troligen skulle bli en lysande stå-upp-komiker. Hon kan ju verka lite sträng med sin skarpa blick och orädda logik, men det är väl på sätt och vis så som stå-upparna jobbar. De ser sådant som vi andra blundar för, drar ut konsekvenserna och säger som det är.
Lena Andersson gillar inte tystnad. Det är inget bra sätt att tala. Tystnaden kan vara en protest eller ett gillande eller ren likgiltighet och det funkar ju inte.
Och hon tyckte illa om trolleri som barn. ”Jag avskydde att hela syftet var att man inte skulle förstå något som gick att förklara och vore lärorikt att få veta. /-/Om du har kunskap, dela med dig! Om du kan något, förklara!”
Förnuft och högmod handlar bland annat om 
risken att vi tystnar inför dem som har en religiös övertygelse. De icke-troende tassar undan med en känsla av att de inte ska störa med frågor eller invändningar. Det leder till tystnad. Men, säger Lena Andersson, samhället är inte en vänskapsrelation, hur trevligt det än vore, samhället är friktion. Samhället behöver öppenhet och ett fritt debattklimat. Vi får se upp med idéer om gruppidentiteter och grupprättigheter som kan leda till enklaver och åtskillnad. Och till tystnad där det skulle behövas debatt.
Det är en rolig bok med artiklar, prosastycken och pjäser blandade i lagom portioner, för detta är nog inte en bok man sträckläser.
Och det kan vara kul att stanna upp och fundera lite på en och annan tillspetsad formulering. ”Varje gång man frågar hur någon trivs i Sverige, säger man att den personen hör hemma någon annan stans.” Aj då, tänkte jag först, det är ju klart att det kan låta som ett avståndstagande; det ska man nog inte fråga. Men å andra sidan, borde man inte kunna fråga mig det också. Borde inte alla kunna fråga varandra det, oavsett varifrån man kommer?
