Det var inte jag! Eller om det var det var det inte meningen och jag hade ingen aning.

Otroligt glädjande med Tranströmers Nobelpris. Men man undrar ju var läckan fanns…

I går kväll ringde en kompis och antydde att det var jag som låg bakom den plötsliga svängningen i vadslagningsbranschen. Något hände på förmiddagen den den 6:e oktober. Oddsen för Tranströmer föll på ett oförklarligt sätt från 14 till 1,66, vilket alltså innebar att alla trodde han skulle få det.

”Men fatta” säger kompisen, ”man Googlar förstås på Englund, för att se om Peter Englunds fru, eller kusiner eller ungar eller kanske hans mamma har sagt eller skrivit något om tänkbara nobelpris och se där! Ditt namn dyker upp där på morgonen.  Med hjälp av Google translate kan hela världen ta del av ditt ganska tvärsäkra påstående om Tranströmer. Det räcker för att dra igång en kedjereaktion i vadslagningsvärlden!”

Jag som inte ens har någon besöksstatistik inkopplad på min sida. Borde nog fixa det. Och så vitt jag vet är jag inte släkt med någon akademi-Englund.

Men Tranströmer var det ju. Jubel och beröm runt om i världen och insiktsfulla, kunniga artiklar vart man vänder sig. Humanismen, förmågan att ge oss vår verklighet i ännu verkligare form, naurlyriken, omtanken och empatin, medmänskligheten, språket som han behärskar så fulländat, utan åthävor.

I The New Yorker skriver Robin Robertson om svårigheterna att översätta Tranströmer, för även om hans lyrik kan se förrädiskt enkel ut är det ju aldrig lätt. Svenskan är ett melodiskt och klangrikt språk och särskilt vår intonation, med en betoning som ibland väger nästan jämnt mellan stavelserna, ger sin rytm åt språket. ”Hur i hela världen ska man bära sig åt”, undrar Robertson ”för översätta ett sjungande ord som ’domkyrkoklang’ utan att det faller platt till marken. ’Peal of cathedral bells’ blir inte riktigt samma sak.” Nej inte samma sak, men inte så tokigt ändå.

På mediaföretaget Bloombergs är man dock inte imponerade. Deras krönikör Hephzibah Anderson analyserar priset under rubriken Svenska akademien klantar sig igen. ”Vid det här laget är det frestande att strunta i dessa hemlighetsfulla få och deras antikviteter. Dock kvarstår faktum att Nobelpriset fångar ett internationellt intresse som  inget annat pris. Dess perversa preferenser för obskyra, politiskt korrekta eller helt enkelt oläsliga författare (alla tre kriterierna stämmer på Elfriede Jelinek) skadar inte bara deras egen ställning det marginaliserar den konst de säger sig vilja hedra.”

The Telegraph är en av de få som ondgör sig över att en svensk fått priset. Nionde svensken utropar de upprört, eftersom de räknar in Nelly Sachs och Björnstierne Björnson också. Och den där Tranströmer är ju bara översatt till något dussintal språk… De ställer också frågan om det är någon som överhuvudtaget läser Heidenstam idag. Det kan man ju undra, liksom man skulle kunna ställa samma fråga om några andra författare på listan, Carl Spitteler, Paul Heyse eller Giosuè Carducci.

Jag får lust att kommentera en och annan artikel, men inser att jag har namnet emot mig. En svensk som heter Englund ska nog inte gå in och försvara akademiens val, hur mycket man än gillar det.

Men det var ju inte min mening att förstöra oddsen för de insiktsfulla personer som satsade sina slantar på honom före prisutdelningen. Förlåt!

Det här inlägget postades i Att läsa, Att översätta, Att tolka, Böcker och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

22 svar på Det var inte jag! Eller om det var det var det inte meningen och jag hade ingen aning.

  1. Eva skriver:

    Du har en ros att hämta på min blogg!

  2. Skogsgurra skriver:

    Detta är ju så bra att man måste tro på det! Vi ska nog vara tysta i nobelsammanhang i fortsättningen. Nakamats och Tranströmer – det börjar bli lite för mycket Nobel i familjen. Vad tänker Kicki ställa till med?

  3. Musikanta skriver:

    Du borde nog lägga in besöksstatistik på bloggen – kanske hade du hundratusentals besökare häromdagen! Det är klart att folk trodde att du var P. Englunds syster eller mamma eller fru eller dotter, som han hade skvallrat för :-D! Osis för vadslagningsbyråerna och rätt åt dem. De ska inte hålla på och lura folk att satsa pengar på onödiga saker.

    Har lånat Tranströmers minnen och en liten diktbok som jag ska läsa när jag åker upp till Stockholm med Swebus på måndag för att hälsa på Mirrfamiljen.

    Ha en skön fortsättning på helgen önskar Ingrid

    • Karin skriver:

      Jo, jag ska göra ett nytt försök att installera någon sorts räknare, vid lämpligt tillfälle. Mysigt att resa med Tranströmer som sällskap. God fortsatt helg och god resa!

  4. Kicki skriver:

    Jag gick till bokhyllan för att ta första bästa Tranströmmerbok – och det fanns inte en enda! Jag är bergis på att jag haft flera men där fanns inte någon alls. Det blev error. Vad har hänt?

  5. Inte så långsökt som du tror. Vi tror att någon närstående akademin har spelat på Tranströmmer… och att det spreds sig. Skämt åsido, de som inte gillar att Tomas Tranströmmer fick priset verkar alla rätt magsura. Jag tycker att många andra val de gjort som Vargas Llosa varit mycket sämre.

    • Karin skriver:

      Intressant att läsa kommentarer i utländsk press, för det verkar som om de som inte gillar att T. fick priset inte heller gillar Sverige – eller det de tror är Sverige. Själv förstod jag första gången hur pass stor han är utomlands, när Seamus Heany fick Nobelpriset. ”Men inte ska väl jag ha det”, sade han gång på gång ”när inte Tranströmer har fått det.”

  6. Eva skriver:

    Karin det är en helt enkelt underbar historia att det är du som påverkar vadslagningen… Vad ska du nu hitta på nästa år???
    Kram!

  7. Skogsgurra skriver:

    Nu är det klarlagt att det inte var någon akademiemedlem som läckte.

    http://www.svd.se/kultur/ingen-forundersokning-om-nobellacka_6549831.svd

    Då återstår väl bara en enda möjlighet. Eller?

  8. Skogsgurra skriver:

    Ja. Det är nog ingen dålig idé. Jag vet bara inte vilken brottsrubricering du ska använda dig av.

    Att du är skäligen misstänkt, alltså den högre graden av misstanke (som radioreportrar och nyhetsuppläsare tydligen alltid måste lägga till numera), är alldeles klart.

    • Karin skriver:

      OK, nu har jag avlagt full bekännelse så att säga till hästens mun, dvs den ständige himself. Så får vi se vad han gör åt saken.

Kommentarer inaktiverade.