Mitt liv som kund

Det är kundens år i år på Bostadsbolaget. Attans, säger jag, vilken typisk otur. Just i år när jag inte har några affärer med Bostadsbolaget. Nästa år är det kanske bolagsstyrelsens år. Sen blir det väl mellan-chefernas år och så ett personalår, innan det äntligen blir VD:s år kring 2015 och så ett år för alla olika leverantörer och därmed försvinner nästa kundår in i ett töcknigt och ovisst fjärran.

Jag blir ofta förundrad över dessa marknadsföringsidéer som måste ha tänkts ut och utformats av vuxna människor. ”Hörni, jag har en bra idé”, säger någon på marknadsavdelningen, ”ska vi inte fokusera på kunderna för en gångs skull? Kundens år i år, vad säger ni om det?” Kollegerna i det öppna kreativa kontorslandskapet nickar eftertänksamt. ”Skitbra”, säger de och så får det bli.

Eller den här skylten. Jag blir lite stressad av den. För även om man (med viss självövervinnelse) lyckas bortse från färgkombinationen, kan man inte komma undan känslan att det där kaffedrickandet är något man borde ställa upp på. Samtidigt börjar olika tänkbara alternativ formulera sig i bakhuvudet:

”Vi bjuder varannan kund på kaffe.”

”Vi bjuder alla manliga/kvinnliga/rödhåriga/femtiofemåriga kunder på kaffe.”

Jag undrar också hur det går för de kunder som vill ha te i stället, eller ingenting alls. ALLA känns liksom lite hotfullt.

Det här inlägget postades i Att tolka, Ord. Bokmärk permalänken.

1 svar på Mitt liv som kund

  1. Skogsgurra skriver:

    Alla – utan undantag. Väcker verkligen tankar. Det enda förlåtande med den där skylten är att dom inte satt dit ett utropstecken. Men det tror jag mest var glömska. Var kanske jobbigt nog med understrykningen.

Kommentarer inaktiverade.