Ack forna tiders analoga signalspaning

Postat den 16 december, 2011 av Karin

Vad är nu detta? Utplacering av strategiska hedersgäster vid Nobelfesten? UD:s protokollsavdelnings planering vid statsbesök? Klimatkonferensen?

Nej, det är detektiver från Stockholmspolisens kriminalavdelning som har tilldelats platser på ett socialdemokratiskt möte för drygt hundra år sedan. Det måste ha varit ett viktigt möte, för det gick åt ett trettiotal övervakande detektivkonstaplar. Till vardags var det bara ett par kriminalare per möte. Inte ordningspolis, eftersom syftet inte var att säkerställa att allt gick städat till, utan kriminalpolis som följde allt som sades och stenograferade såväl anföranden som debatt. En ovärderlig källa till arbetarrörelsens historia i Stockholm.

Jenny Langkjaer har forskat om detta och disputerat med avhandlingen ”Övervakning för rikets säkerhet”. Hon presenterade sin avhandling på Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek nyligen och visade hur övervakandet verkade vara en självgående verksamhet, vars syfte var att producera rapporter. Inte att analysera dem, inte att rapportera vidare, inte ens i någon större utsträckning att använda det insamlade materialet i rättegångar mot personers om misstänktes för omstörtande verksamhet.

Det började med fem möten 1885 och växte till en all time high 1891 då sammanlagt 272 poliser övervakade 169 möten. Det var ofta samma poliser som återkom på möte efter möte, de blev med tiden kända av deltagarna.  Man satte fram små bord åt sina övervakare så att de skulle kunna jobba bekvämare. Många rapporter har ett innehåll som får en att undra om inte kriminalarna i hemlighet tyckte att hela övervakningsidén var lite löjlig.

En julauktion 1895 redovisas utförligt, inklusive de föremål som ropades ut (speglar, toalettsaker, böcker, cigarrer) och från en fredsjulotta många år senare rapporteras: ”…fröken Inga Berentz framträdde och sjöng visor om ’små flickor på promenad’; ’om en bil och ett ekipage’; ’om min lilla tant’ samt en kuplett ur operan ’Pariserlif’.” Man redovisar också att såväl föredrag som musiknummer applåderades kraftigt, särskilt fröken Berentzs visor.

När ungsocialisten, förläggaren, mm, Axel Holmström åtalades 1906 för smädelse mot riksdagen försvarade han sig i ett brev till rådhusrätten med att: ”mitt inlägg i diskussionen ej av de talrikt närvarande högre polismännen tycktes ha uppfattats som lagstridigt”.

Övervakningen och relationerna mellan övervakare och övervakad finns också skildrad i en artikel av Jenny Langkjaer i Arbetarhistoria. Den avslutas: ”Relationen var den mellan en detektivkonstapel som själv genom sina hårda arbetsvillkor måste ha undrat om han var på rätt sida i striden, och de politiskt engagerade som kanske förstod hans belägenhet. Relationen var den mellan ett yrke och ett annat, som i vardagligt slit vande sig vid varandra, när år lades till år, föredrag till föredrag och mötesrapport till mötesrapport”.

Så här ser de övervakande detektivkonstaplarna ut på avhandlingens omslag.

Möten var en sak. Demonstrationer och tidningsartiklar en annan. Under det så kallade åtalsraseriet för drygt hundra år sattes många personer i fängelse för spridning av socialistisk propaganda. Till de mer kända hör August Palm, Hjalmar Branting, Axel Danielsson, Zeth Höglund, Ivan Oljelund och Einar Ljungberg.

Jenny Langkjaer visar också listorna över beslagtagna föremål i samband med demonstrationer. Där finns fanor med olämplig text, som t.ex. Leve republiken. Samt en fana som visar hur arbetarrörelsens motstrategier kunde se ut, nämligen en beslagtagen fana med texten ”Polisen har tagit vår fana”. Möjligen finns den kvar i något arkiv, kanske i rådhusrättens, i alla fall om den fungerat som bevismaterial någon rättegång.

Publicerat i Att skriva, Att tolka | Etiketter , , | 12 kommentarer

Slussentrollen

Postat den 13 december, 2011 av Karin

Jag hittade några litografier från 60-talet om Slussen-trollen. På Östgötagatan finns ett litet fint antikvariat som heter Hundörat. Där skyltade man med Slussen-trollen, när det gick troll i Slussendebatten.  Jag kunde förstås inte motstå dem, så nu har jag en serie litografier om dessa små runda varelser som bor på Slussen och gärna tar sig en slurk bensin när de får chansen.

Beslutet i Stadshuset blev som alla väl vet vid det här laget att Slussen ska byggas om enligt Fosters förslag, om än modifierat till den grad att man undrar om det inte vore bättre att ta Nyréns i stället rätt av. OK, OK, det är ingen idé att förlänga debatten. Men jag undrar vad Slussen-trollen tycker om alltihop.

Publicerat i Debatt | 4 kommentarer

Kört?

Postat den 12 december, 2011 av Karin

Stadshuset, sett från Slussen

I en radiodebatt i morse fick vi veta att Nya Slussen blir jättebra. Stadsbyggnads- borgarrådet Kevius drivs av en helig övertygelse att allt blir bra och att de som oroar sig för att ombyggnadsförslaget bara är dumma. Att ett beslut om ombyggnad troligen kommer att överklagas, så att frågan kan bli en valfråga 2014, bekymrar henne inte alls. Oppositionen ligger ju så risigt till att det inte spelar någon roll, menar en segerviss Kevius.

Man får lust att starta ett Slussenparti.

Morgontidningarna har flera artiklar idag om Slussen. I Svenska Dagbladet finns en genomgång som visar att till och med tjänstemän som arbetar med frågan är lite osäkra på hur det ska bli, särskilt när det gäller den östra delen av ombyggnaden, åt Stadsgården till. DN har en artikel där hanteringen kritiseras. Processen har varit svår att följa, förslagen som presenterats har varit oinformativa, det är inte är det vinnande förslaget i arkitekttävligen som drivits igenom av politikerna utan ett annat som sedan stuvats om till oigenkännlighet och som fortfarande inte är ordentligt analyserat. En bild över förslagets nuvarande utseende finns på Kevius blogg.

Publicerat i Debatt | Etiketter , | 19 kommentarer

Samtidigt, på en annan plats i Stockholm…

Postat den 11 december, 2011 av Karin

I går dundrade helikoptrarna tätt över hustaken i centrala Stockholm. Nobelfestligheterna krockade med främlingsfientliga demonstrationer och motdemonstrationer. Polisen ingrep inte bara mot motdemonstranerna mot högerextremisterna utan också för att få folk från kungliga slottet genom demonstrationståget.

Men på Skeppsholmen var det lugnt. I den gamla modellboden, på Holmamiralens väg nere vid  vattnet, presenterade John Swedenmark sin bok Baklängesöversättning (Ariel förlag). Månen lyste upp vägen dit, himlen och träden var lagom dramatiska.

Baklängesöversättning handlar om att det kan vara nödvändigt att översätta en dikt bakifrån för att man inte ska svepas med av en föreställningar om helheten när man börjar från början. Om man vill undvika att förföras eller förslöas till att förvänta sig en fortsättning, en naturlig följd, fungerar det bra att börja från slutet. Rad för rad bakifrån, för att inte vilseledas av de inledande raderna. De som kan vara en ”en fanfar som inte osällan sätter läsaren på fel spår”. Om läsaren också är översättare är det ju extra olyckligt om inledningen leder fel. Sista raden, däremot, är enligt John ”alltid tydlig (om än motsägelsefull eller svårbegriplig)”. Och ”Baklängesöversättaren håller utkik istället för att genast tolka”.

Det är, skriver han som om någon ska rita en karta över en trakt. Det gäller att inte bli insyltat med det liv som levs där och vad lokalbefolkningen tror om ortnamn och annat. Det gäller att ha ögonen öppna.

I bokens avslutningskapitel, ”Arbetsjournal” beskriver John hur han fixar dörren på landet. Den går upp på ett irriterande sätt när han lutar sig mot den för att ta en cig på sommarstugetrappan. Vänstra dörrhalvan hålls inte längre på plats av skjuthaken i sitt järn-U. Träklossen som det satt fast i har vittrat sönder. Nu måste han samla ihop kunskaperna från träslöjden, hitta en träkloss och alla verktyg som behövs, inklusive en svängborr som någon glömt kvar för fem år sedan. ”När det var dags för montering och alla de rätta skruvarna och skruvmejslarna låg uppradade på hallgolvet kände jag mig nästan helig.” Och när jobbet var klart var det ”som om allting var precis som vanligt igen”.

Precis så är det ju med översättandet. När man har alla förutsättningar på plats, råmaterialet, verktygen och – inte minst – tiden, då känns det högtidligt. Men när översättningen är gjord ska jobbet inte märkas, det ska vara som om inget har hänt.

Publicerat i Att läsa, Att översätta, Språk | Etiketter , | 11 kommentarer

Nyhetsflödet

Postat den 10 december, 2011 av Karin

När jag tittar på TV-nyheterna måste jag ofta ta till ritblock och penna för att klara långa utläggningar och intetsägande intervjuer (och nu menar jag inte bara sportnyheter). Det hjälper att ha något för händerna, som det heter.

Det finns de som kan sticka eller virka och titta på TV. Det klarar inte jag, men att rita går bra. Typ telefonklotter. Det ”blir” sällan något. Men när jag skulle slänga klotterpappren i går upptäckte jag att det faktiskt blivit något medan jag lyssnade på nyheterna om Euro-krisen. I efterhand skulle jag kunna tolka mitt TV-klotter så här:

Den bysantinsk-tysk-romersk-österrikisk-albansk-serbisk-grekisk-ortodoxa dubbelörnen sitter på en kungakrona och kliar sig i huvudet. Den franska liljan intar scenen, med skandinaviska björkar i bakgrunden och tiljorna är beströdda med paragrafer.

Det hela vilar på ett grekiskt kapitäl, med bräcklig bas. De där runda små krumelurerna ser lite ut som Euro- tecken.

Tänk så det kan bli.

Och så har vi då dagens Slussen-fundering. I DN finns en översikt över hur det ser ut idag och hur det kommer att bli efter ombyggnad. Få fakta, men tydliga kartor över hur trafiken är tänkt.  Den där upplysningen att fri höjd kommer att bli 4 meter i stället för dagens 3,2 får mig att undra: Är det för att släppa in ännu större lastbilar i stan, som en ombyggnad är absolut nödvändig?

 

 

Publicerat i Att rita, Att tolka, Debatt | Etiketter , | 4 kommentarer

Beslut på måndag

Postat den 9 december, 2011 av Karin

På måndag tas beslut i Stockholms stadsfullmäktige om vad man ska göra med Slussen.

Tänk om man kunde ta mod till sig och säga att det finns rätt många oklarheter fortfarande och beslutet om Slussen kan faktiskt vänta ett halvår. Debatten har ju tagit fart nu. Lite sent kan tyckas, men så är det. Varför inte välkomna det. Framförallt borde man belysa alternativet att renovera i stället,  undersöka om det är möjligt och vad det kostar. Det går kanske att spara åtskilliga miljarder på det.

Hur vore det att tillkalla en fristående expertgrupp som kan gå igenom det alternativet, innan man tar slutligt beslut?

Uppdatering: Jag får lite kommentarer från olika håll, muntligt, via e-post eller på telefon. Är det verkligen kört, frågan man. Jag låter så uppgiven. En kommentar tyckte nyss att jag borde använda kraftfullare retorik. Ack ja och suck. (Det där var väl inte heller särskilt kraftfullt, men det kommer från hjärtat.) DSB, dvs de som bestämmer i Stadshuset verkar ha bestämt sig för att det är hjältemodigt att strunta i alla invändningar och nu ska de verkligen genomdriva denna ombyggnad, kosta vad det kosta vill. Och det vill det ju. Finns det någon som tror att det stannar vid åtta miljarder?

Jag kom av någon anledning att tänka på ett besök i Moskva några år efter Sovjetunionens fall. Nu jädrar skulle ryssarna få se på annat. Tvärsväng från kommunism till konsumism. En anekdot som sägs ha verklighetsbakgrund går såhär:

Andrej och Pjotr träffas på Tverskaja och Andrej säger:
– Snygga skor!
Pjotr svarar belåtet att de faktiskt kostade fyra tusen rubel, vilket då motsvarade ungefär dubbelt så mycket i svenska kronor.
– Men är du galen, utbrister Andrej, du kan få dem för minst sju tusen på казаки купить!

Publicerat i Debatt | 4 kommentarer

Hur kunde det bli så här?

Postat den 8 december, 2011 av Karin

En sak borde vi ha lärt oss, vi stockholmare: det är inte så lätt att handskas med utländska stjärnarkitekter.

Moderna museet, ritat av den spanske arkitekten Rafael Moneo, ändrades och anpassades men blev kanske inte helt lyckat ändå. Sedan stängdes det för mögelsanering efter några år. När en annan spansk arkitekt,  Ricardo Bofill, ritat bostadsområdet Bofills båge på Södermalm undrade någon om det inte skulle vara några balkonger. Motvilligt hängde han på några balkongholkar på baksidan av bågen, inte mot parken, för det skulle förstöra hans arkitektoniska koncept.

Och nu Sir Norman Foster, störst av dem alla. Men han är ingen stjärna på trafiklösningar precis. Han gillar att rita hus och han tar gärna ut svängarna. Han är en av världens mest kända arkitekter. Så här ritar han.

Frågan är om det gör honom bäst lämpad att fixa till en trafikknut i Stockholm.

Här ser vi hans Slussenförslag som det presenterades i första vändan. Alltså det förslag som vann den arkitekttävling som Stockholms stad utlyst.

Framför Stadsmuseet ligger en stor kloss. Framför Slussplan en skrymmande och skymmande byggnad. Framför KF-husen en rad med hus. Det beskrevs då som ett sätt att skapa ett tryggare Slussen, som att förbättra och förtäta stadsbilden och skapa en sammanhängande byggnadsfasad mot vattnet. Instängt och hårdexploaterat sade kritiken.

Sedan har det kompromissats och jämkats och fixats och ingenting är klart och på de flesta frågor finns ett svar som går ut på att det ska ”anpassas”.  Den där broslingan som inte leder någonstans är i alla fall borta, liksom de flesta husen. Det innebär att det egentligen bara finns kvar en åttafilig väg och ett par T-korsningar av det ursprungliga stadsförtätningsförslaget.

Svårdebatterat, kan man väl säga, utan att överdriva.

Publicerat i Debatt | Etiketter , | 13 kommentarer

Jag har också gjort en opinionsundersökning

Postat den 7 december, 2011 av Karin

Stadshusmajoriteten har presenterat en så kallad opinionsundersökning som man beställt om Slussen. Resultatet presenteras som ett starkt stöd för ombyggnadsförslaget. Undersökningsföretaget Markör har frågat följande personer vad de tycker om ombyggnadsförslaget: 301 boende vid Slussen, 100 förbipasserande cyklister, 300 kollektivtrafikresenärer, 288 bilister som körde Stadsgårdsleden mot Nacka och Värmdö. Två tredjedelar tycker att det är bra.

Kolingsborgstårta

Men när jag kollade intervjufrågorna visar det sig att de tillfrågade inte fått något alternativ att ta ställning till och att kostnaderna för projektet inte berörs alls i frågorna. Inte heller ställs några frågor om man tycker det är OK med T-korsningar i stället för planskilda korsningar. Eller om man tror det kommer att funka med den branta stigningen som gör att många måste lita helt till hissar eller rulltrappor.

De har tillfrågats om de känner till Slussenprojektet och det svarar de ja på. Det tolkas som att de är insatta i frågan. ”De vet vad det gäller och de gillar det” är slutsatsen man drar i Stadshuset. Det undersökningen visar är på sin höjd att de som passerar, eller bor vid Slussen inser att området måste rustas upp på något sätt, vilket jag instämmer i.

De drygt 600 kritiska personer, som lämnade synpunkter efter besök på utställningen om Slussenombyggnaden är svårare att hitta liksom de 2000 namnunderskrifter och 1900 vykort som kräver att Slussen ska bevaras. Sammanställningen finns här. Fyra tusen fem hundra personer emot lösningen. Det får inga pressmeddelanden från Stadshuset.

Eftersom jag bor vid Slussen bestämde jag mig för att genomföra en egen enkät. Det började i lördags när jag gick ner och tittade på de utställningar och andra aktiviteter som ordnades av föreningen Bevara Slussen. Alla som jag frågade var fullt och fast övertygade att en renovering är att föredra. Så klart. Det var ju därför de var där.

För att få ett mer representativt urval har fortsatt mitt frågande varje dag sedan dess, femton, tjugo personer om dagen. När man resonerar med folk om olika alternativ och också tar med kostnaderna i bilden, blir resultatet ett helt annat än i stadens undersökning. ALLA tycker faktiskt att det är värt att vänta med beslut för att belysa renoveringsalternativet bättre och framförallt för att få möjlighet att bedöma kostnaderna för olika lösningar. Om jag fortsätter frågandet veckan ut ska jag nog kunna få ihop en ganska omfattande ”opinionsundersökning” där bortåt hundra procent av de tillfrågade är emot ombyggnadsbeslut på måndag.

Artiklar i DN idag och i SvD. Dessutom ytterligare en DN-artikel som jag inte hittar på nätet. ”Så fördes politiker och medborgare bakom ljuset.”  I ingressen står att Stadshusmajoriteten har anlitat reklambyråer, tystat tjänstemän och nonchalerat experterna. Sant eller ej? Det kanske man hinner reda ut om man väntar något halvår med beslut för att se över tänkbara alternativ till ombyggnaden.

Uppdatering: Här är artikeln på nätet:  ”Så fördes politiker och medborgare bakom ljuset.”

Publicerat i Debatt | Etiketter | 8 kommentarer

Så dags att börja bråka nu?

Postat den 6 december, 2011 av Karin

Varför jag börjar bråka om det här med Slussen nu? Varför jag inte brytt mig tidigare? Det är för att jag naturligtvis – som de flesta jag känner – tyckt att det är en komplicerad fråga och trott att det nog blir bra. Hanteringen av en så stor, dyr och viktig konstruktion som Slussen går ju inte att schabbla bort utan att det märks. Eller?

Det sorgliga svaret tycks vara att det går. Lite protester är det ju, men det är inget som man verkar bekymrad över i Stadshuset. Det konstigaste i hela den här historien är att det pratas så lite om pengar. Vi får veta att den planerade ombyggnaden beräknas till åtta miljarder. Men det är inte lätt att få fram siffror på tänkbara alternativ.

Till sist hittar jag en artikel i Miljöaktuellt, av Petter Hauffman, arkitekt, Magnus Norrman, journalist och Sune Sandqvist, betongexpert. De konstaterar att det numera är numera tekniskt möjligt att renovera Slussen. Det kostar en miljard i stället för åtta.

”Alternativet att renovera och bevara den nuvarande Slussen har aldrig lyfts fram för Stockholms invånare och politiker, eftersom konstruktionen har ansetts vara alltför sliten och illa åtgången. /-/Att alternativet inte har övervägts tidigare beror delvis på att när diskussionerna om Slussen tog fart på 1990-talet fanns det inga tillräckligt tillförlitliga renoveringsmetoder. Sedan dess har debatten varit helt inriktad på att en rivning och nybyggnad är det enda alternativet. /-/ I diskussionen lyfts ofta fram att en rivning och nybyggnad är nödvändigt på grund av att grundläggningen är i allt för dåligt skick. Men förutsättningarna och metoden skiljer sig inte mellan en grundläggning för ett nytt Slussen eller om man väljer att förstärka den befintliga konstruktionen. I båda fallen kommer man att behöva borra sig ner till ’fast’ mark.”

En miljard räknar de alltså med att en renovering kostar. Riva och bygga nytt kostar åtta miljarder. Är det värt det? Det verkar som om vi får en sämre lösning till ett mycket högre pris och dessutom förväntas vi stå ut med ett jättebygge mitt i stan under ett årtionde.

Trafiken flyter bra för det mesta, med måttliga köer vid rusningstid. Planskilda korsningar anses vanligtvis vara det allra bästa. Dem vill Stadshuset byta ut mot T-korsningar.

Publicerat i Debatt | Etiketter , | 4 kommentarer

Det är smällar man får ta, sa Stadshuset

Postat den 5 december, 2011 av Karin

OK, vi tar ett varv till i Slussenkarusellen innan det bordlagda ärendet tas upp igen om en vecka. Svenska Dagbladet har en genomgång av kritiken ”Slussens ömma punkter” och redovisar svaren från Stadshuset. Artikeln finns inte på nätet ännu. Här har jag återgivit  kritiken (i fetstil) och stadshusets svar, båda i min kanske lite partiska sammanfattning.

Vyerna begränsas. Svar: Det stämmer, hus är inte luft.
För brant trappa. Svar: Trappan måste gå upp över tunnelbanan.
Farligt att cykla. Svar: Det är det på andra ställen också
Dåliga övergångsställen. Svar: Inte klart än, men alla gående ska få plats.
Risk för köer i T-korsningarna. Svar: T-korsningar används i hela världen.
Risk för översvämningar. Svar: Nej
Ny klumpig bro när en en bro tas bort. Svar: Det är för få bilar för två broar.
Olagligt brant lutning. Svar: Samma lutning finns delvis i dagens snirklar.
Mindre vatten mer betong vid Skeppsbron. Svar: Stämmer.
Fult när KF-husen byggs för. Svar: Ja, nya hus byggs framför.
Nacka-trafiken bör tas med i lösningen. Svar: Man kan inte tänka på allt.
Föråldrad tunnelbana. Svar: Det där har utretts och ansågs för dyrt att göra något åt.

Men den viktigaste frågan, som jag fortfarande förgäves söker svar på, är om det inte är bättre med en renovering av nuvarande lösning och vad det i så fall skulle kosta jämfört med den föreslagna ombyggnaden. Eftersom Slussen är byggd i smarta sektioner, för att det ska gå att renovera bit för bit, kommer trafikstörningarna under renoveringen att bli minimala, jämfört med ombyggnadsalternativet.

Bilden är tagen från föreningen Bevara Slussens flygblad.

Publicerat i Debatt | Kommentarer inaktiverade för Det är smällar man får ta, sa Stadshuset