På måndag tas beslut i Stockholms stadsfullmäktige om vad man ska göra med Slussen.
Tänk om man kunde ta mod till sig och säga att det finns rätt många oklarheter fortfarande och beslutet om Slussen kan faktiskt vänta ett halvår. Debatten har ju tagit fart nu. Lite sent kan tyckas, men så är det. Varför inte välkomna det. Framförallt borde man belysa alternativet att renovera i stället, undersöka om det är möjligt och vad det kostar. Det går kanske att spara åtskilliga miljarder på det.
Hur vore det att tillkalla en fristående expertgrupp som kan gå igenom det alternativet, innan man tar slutligt beslut?
Uppdatering: Jag får lite kommentarer från olika håll, muntligt, via e-post eller på telefon. Är det verkligen kört, frågan man. Jag låter så uppgiven. En kommentar tyckte nyss att jag borde använda kraftfullare retorik. Ack ja och suck. (Det där var väl inte heller särskilt kraftfullt, men det kommer från hjärtat.) DSB, dvs de som bestämmer i Stadshuset verkar ha bestämt sig för att det är hjältemodigt att strunta i alla invändningar och nu ska de verkligen genomdriva denna ombyggnad, kosta vad det kosta vill. Och det vill det ju. Finns det någon som tror att det stannar vid åtta miljarder?
Jag kom av någon anledning att tänka på ett besök i Moskva några år efter Sovjetunionens fall. Nu jädrar skulle ryssarna få se på annat. Tvärsväng från kommunism till konsumism. En anekdot som sägs ha verklighetsbakgrund går såhär:
Andrej och Pjotr träffas på Tverskaja och Andrej säger:
– Snygga skor!
Pjotr svarar belåtet att de faktiskt kostade fyra tusen rubel, vilket då motsvarade ungefär dubbelt så mycket i svenska kronor.
– Men är du galen, utbrister Andrej, du kan få dem för minst sju tusen på казаки купить!
Du borde prata med redaktörn om din retorik.
”Varför inte välkomna..” ”Hur vore det..” ”går kanske att spara åtskilliga miljarder..”
Veligt, mjäkigt, obeslutsamt. Nej, så kan vi inte ha det.
Kliv in på Stadshuset med en stor STOP-skylt* och en dunk bensin utan lock och en bit brinnande töre** mellan tänderna. Sådana argument tror jag dom förstår.
*Behövs bara en skiftnyckel av simplaste sort för att skruva ner en sådan från närmsta stolpe. Kan köpas i macken vid Katarinagaraget.
**Som bergslagsbo vet du att det var så gruvarbetarnas hustrur lyste sig när dom klättrade ner i gruvorna med mat. Användbar även att tutta på ett bensinbål.
Ändå är detta ett förvånansvärt kraftfullt inlägg om man jämför med min känsla i utgångsläget: Det är nog kört nu. Man kanske skulle flytta från Stockholm. Bestämkarlarna (och kvinnorna) i stadshuset verkar tycka att det är särskilt meriterande att köra över alla fåniga bakåtsträvare som inte förstår att vi ska ha en ombyggnad i världsklass. Även om det innebär att den världsklass de tävlar i heter ”sämsta tänkbara lösning till högsta möjliga pris”. Det är ju ändå ritat av en världsberömd arkitekt.
Någon med storhetsvansinne i stadshuset?
Vi fick en ny kommunstyrelseordförande 2006, och under sina fyra år vid makten byggde han om vartenda torg i min stad. (Örebro)
I valet 2010 halverades (halverades! det är en en nedgång som heter duga) hans väljare i antal och han åkte ut i kylan.
Det är många teorier i farten. Som att en tjänstemannamaffia i många år drivit ombyggnad av okänd anledning, att det egentligen är betongmaffian (kanske till och med den italienska, i de mest fantasirika versionerna) som styr Stockholm, att de politiker som fattar besluten fallit för lobbyisternas locktoner att man är så imponerad av berömda arkitektnamn att man inte vågar säga att det där verkar inte funka, att man inser att när kaoset väl är fullbordat faktum är det andra som får ta smällarna, valförlusterna och skället, osv.
Vore intressant att veta vad den ombyggnadsglade Örebro-politikern gör idag. Välbetald styrelseledamot i något av de bolag som fick fina kontrakt på hans tid?