Man borde bli arg…

Postat den 30 november, 2011 av Karin

Just hemkommen från bokcirkelkväll i den trevliga engelska bokhandeln i Gamla Stan. Nu var det Richard Masons History of a Pleasure seaker som vi läst och diskuterade.

Det är en alldeles amoralisk bok, på sätt och vis. Huvudpersonen Piet är en ambitiös ung man från enkla förhållanden, som vill komma uppåt i samhällshierarkierna. Med alla medel. En intrigerande uppkomling, skulle man kunna säga. En oärlig smickrare och kvinnotjusare, för att använda ytterligare ett sällan använt ord idag. Uppkomling, kvinnotjusare, sånt säger vi väl inte om folk? Men det är precis vad han är och tidpunkten är la belle époque, det tidiga 1900-talet i Amsterdam.

Man borde ju bli arg på den där skojaren, den där Casanovan utan samvete, den där, den där… alldeles förtjusande trevlige och vackre unge mannen.

För hur det än är, så blir man charmad. Boken gör samma sak med sin läsare som Piet gör med sina medmänniskor och man önskar att det ska gå bra för honom. Det gör det väl i stort sett, men han får lära sig att en försmådd kvinna (eller man, för den delen) verkligen kan ställa till det.

Mer än så kan jag ju inte avslöja. Annat än att det är intressant att se hur boken är komponerad, hur smidigt olika teman avlöser varandra, hur fokus går från en person till nästa, hur hans arbetsgivares religiösa fixering har en parallellhandling i sonens tvångstankar och hur Piet lyckas hjälpa båda. På sitt speciella sätt.

Boken verkar vara skriven utifrån grundliga kunskaper om hur det gick till i Amsterdam för ungefär hundra år sedan, vad man åt och drack i de finare salongerna och hur man roade sig, upstairs, såväl som downstairs.

Tyckte vi lika om boken, vi bokcirkeldeltagare? Njae, det gjorde vi nog inte. Det verkade som om framförallt de manliga deltagarna retade sig rätt rejält på huvudpersonen, på boken och på dess författare. Jag var nog bland de mest positiva. En skälmroman är det, lättläst, underhållande och välskriven.

Publicerat i Att läsa | Etiketter , , | 10 kommentarer

Kompromissvarning!

Postat den 28 november, 2011 av Karin

Sisådärja, nu är de där illegala ekorr-ockupanterna avhysta från svampen på Stureplan, så nu är det fritt fram för folkliga initiativ! Så var det bara Slussen då. Idag ska det fattas beslut och samtidigt skriver två av landets främsta stadsbyggnadshistoriker och skribenter att det vore klokt att vänta, Peder Alton i DN och Eva Eriksson i Svenska Dagbladet. Det är ansvarsfullt att fatta beslut säger finansborgarrådet, som menar att det inte går att vänta med Slussen-beslutet. Det beror väl på vad man fattar för beslut. Just nu verkar det mest ansvarsfulla vara att se till att beslutsunderlaget förbättras innan man låser sig. Det nuvarande kompromissade förslaget verkar skapa mer problem än det löser. Som Harry Schein brukade säga: Kompromisser kan vara farliga. Om man åker skidor i full fart utför en backe och det står ett träd i vägen kan man väja höger eller vänster. Eller kompromissa och köra rakt fram.

Korrigerad uppdatering måndag em tisdag morgon: Detaljplanen för nya Slussen klubbades igenom bordlades vid stadsbyggnadsnämndens möte. Jag råkade i hastigheten citera stadsbyggnadsborgarrådet från det förra beslutstillfället, då man tog beslut om detaljplanen: ”Vi har fattat ett historiskt beslut om att äntligen bygga om Slussen”, säger stadsbyggnadsborgarrådet Regina Kevius (M), ”det var dags att fatta beslut tyckte vi.”

Bordläggningen begärdes av oppositionspartierna, men innebär bara i värsta fall att Kevius får använda sitt uttalande på nytt om två veckor.

Publicerat i Debatt | 18 kommentarer

Utkörd och pank – räddad av kenyansk hårdvaluta

Postat den 27 november, 2011 av Karin

Nu har jag blivit utkörd från Nationalmuseum och nästan plankat på Djurgårdsfärjan på samma dag. Heder och tack till vakten på Nationalmuseum som lyckades köra ut oss med så mycket takt och vänlighet att vi kände oss riktigt väl omhändertagna. Jag kom att tänka på talesättet att ”en diplomat är en person som kan be dig dra åt helvete på ett sätt som får dig att se fram mot det.” Den vakten borde snedda över Gustav Adolfs torg och in på UD.

Det var verkligen inte så att vi uppträdde olämpligt eller vägrade betala eller så. Vi gick bara in när det kanske egentligen var liksom lite stängt och så blev vi upptäckta av den diplomatiske vakten. De ryska realisterna får vänta till en annan gång.

På internationellt vatten

På väg till Djurgårdsfärjan träffade vi några ungdomar som samlade in pengar till en skola i Uganda och vi tömde våra fickor på alla mynt. Det blev ett riktigt bra belopp.

Ombord på färjan kom jag på att det nog var mina sista slantar, det där. Min kompis var lika pank, men till skillnad från mig försedd med SL-kort som funkar på färjan. Jag bläddrade febrilt bland alla gamla kvitton och olika fack i plånboken, men det enda som fanns var några kenyanska sedlar från bokmässan i Nairobi i höstas.

”Jamen det går bra” sade killen på färjan, ”jag tar lika gärna betalt i kenyanska shilling.”

Han var, som jag, gammal östafrikafarare med hemlängtan och vi fick en nostalgisk stund tillsammans mellan Skeppsholmen och Slussen. Dagsnoteringen för en sådan resa är två hundra kenyanska shilling. Mycket prisvärt.

 

Publicerat i Att översätta, Livet | Etiketter , , , | 11 kommentarer

Slussenskuggor

Postat den 26 november, 2011 av Karin

Vid Slussen möts Mälaren och Saltsjön. Här möts också bilar och bussar i alla riktningar i  fiffiga rondeller. Här går T-banan, Saltsjöbanan, Djurgårdsfärjan och Nackabussarna. Det är det som är Slussen och det jobb som Slussen ska klara av.

På måndag ska det fattas beslut i stadshuset om vad man ska göra åt Slussen, som inte underhållits ordentligt på många år. Det förslag som det är stor risk att man röstar igenom (med ett par rösters övervikt) har presenterats som ”En mötesplats för människor”. Det ackompanjeras med arkitektskisser av människor i gassande sol, inritade på platser dit solen aldrig når. Slussen vetter mot norr och är en skuggig plats.

De ursprungliga skisserna visade ett förbyggt hårdexploaterat Slussen där man anade en annan agenda: Hur mycket kommersiell verksamhet kan vi tränga in på den här underutnyttjade platsen?

Nu har man kompromissat. Ritat om lite grann. Plockat bort några skymmande byggnader. Men det handlar ändå om en ofattbart dyr ombyggnad, som skapar ett byggkaos mitt i stan för femton år framåt, med en sämre trafiklösning som resultat. Jag letar förgäves efter en realistisk bedömning av vad det – trafikmässigt – skulle vara för problem att behålla nuvarande Slussen. Om det skulle gå att rusta upp Slussen i sin nuvarande form och samtidigt se till att man får en bra lösning på vattenflödet mellan Mälaren och Saltsjön. Går det och vad kostar det? Om man inte vet det, är förslaget om att skjuta upp beslutet för fortsatt utredning en bra idé.

Då kan man också se om förslagen i ”Kulturslussen” kan passa in, eller om en bevarande- lösning samt en satsning på befintliga kulturinstitutioner är att föredra. Men det viktigaste måste vara att ta fasta på Slussens egentliga funktion: att få vattnet att passera under broarna mellan väst och öst och att få trafiken att flyta fint mellan norr och söder.

Publicerat i Debatt | Etiketter | 8 kommentarer

Ekorrar vs julironi

Postat den 25 november, 2011 av Karin

Vad är nu detta? Jag passerar det stora varuhuset som i vanlig ordning satsat stort på sin julskyltning. De brukar överträffa sig själva år efter år med fantastiska sagomotiv eller exotiska teman, rörliga figurer i vackra landskap eller anslående interiörer. Nu verkar det som om de fått nog. Som om  varuhusdirektören själv känt att julen står honom upp i halsen redan innan den börjat. För i år är temat övermättnad och stress!

Tomtefar står framför sin garderob i underkläderna och konstaterar att magen blivit för rund för att tomtekostymen ska passa. Tomtenissarna – som tipp, tapp, tipp tapp, länsat alla faten – är klotrunda. I tomteverkstan printar en robottomte ut milslånga önskelistor och kontoret är oöverskådligt belamrat med post från hela världen. En kurvig och kitschig tomtemor med fjärilsvingar, fe-trollspö och skägg håller upp en hand som om hon ville stoppa alltihop.

Det är faktiskt rätt kul. Jag undrar om inte det stora varuhuset hade tänkt sig att det skulle bli lite ståhej, kanske rent av en liten skandal, som skulle locka dit folk. Men så dyker det där jämrans ekorrarna upp på Stureplan och stjäl hela showen. Och tomtarna i det stora varuhusets skyltfönster  kämpar på med sin julironi medan stockholmarna skyndar vidare i novembermörkret.

Publicerat i Att tolka | Etiketter , , | 8 kommentarer

Varde ljus!

Postat den 24 november, 2011 av Karin

Fortfarande november. Det behövs kraftfulla lampor så här års. Den gamla sorten  blir allt svårare att få tag i. Och den nya sorten, lågenergilamporna, är besvärliga att bli av med. Vi har redan en liten hög trasiga energisparlampor, som bör slutförvaras på lämpligt sätt. Ovisst var. Många slänger dem i glasåtervinningen, vilket är en mycket dålig idé, eftersom de innehåller kvicksilver.

De nya lamporna verkar gå sönder ungefär i samma takt som de gamla, trots att de kostar det femdubbla. De funkar inte med dimmer. Där de fungerar ger de ett ganska trist ljus. Jag är med andra ord inte så övertygad om att detta är det bästa sättet att spara energi. Och det är definitivt inte ett bra sätt att värna miljön. Vi är tydligen, enligt uppgifter i dagspressen, två miljoner personer som inte riktigt vet hur vi ska bli av med kvicksilvret.

Vad ska en vilsen konsument göra? Följa det medelålders plus-parets exempel, som Sven-Bertil Bärnarp skildrar i sin DN-serie. De köper den gamla sortens lampor i mörka gränder av lamplangare. Lösenord: ”Varde ljus.”

 

Publicerat i Debatt, Livet | Etiketter , , | 12 kommentarer

Jordekorrarna går under jorden

Postat den 23 november, 2011 av Karin

Ekorrar är ju, som alla vet, inget annat än råttor med lurvig svans och ett välutvecklat sinne för PR, men Alvin och de andra i gänget har gått lite för långt med sin Stureplans- kupp.

På det trafikkontor som i går konstaterade att ”det inte varit någon hemlighet att jul- belysningen har kommersiella inslag”, har man nu upptäckt att det inte finns något tillstånd för reklamen på Stureplan-svampen. Och hej och hå, nu går det undan. Ekorrarna ska vara borta senast på fredag. Men de dyker nog upp någon annan stans, kanske på en plats nära dig.

Här är nedmonteringen på gång. Reklamtexterna är redan borta.

En eftertanke: Jämför bilderna, den med reklamtext i förra inlägget och den utan reklam på den här bilden. Jag föredrar faktiskt den med reklam. Det är något med estetiken. Reklamtexterna gör att man förväntar sig något kitschigt och påträngande. Utan reklam blir det bara sorgligt smaklöst. Om det inte vore så att jordekorrarna ska bort i övermorgon skulle jag starta en kampanj för att sätta tillbaka reklamen!

Publicerat i Debatt | 7 kommentarer

Strålande tider

Postat den 23 november, 2011 av Karin

Stockholms stad, dvs vi som bor här i huvudkommunen, har anslagit två miljoner kronor till julbelysning. Höjdpunkten är en julinstallation på Stureplan, högtidligen invigd av stadens trafikborgarråd. Temat för julbelysningen beskrivs som ”traditionell svensk jul” och vad kan då passa bättre än reklam för en amerikansk barnfilm?  Här mina damer och herrar ser ni årets clou (nej inte clown, det ska stå clou som är utrikiska och betyder just höjdpunkt).

Trumvirvel och trumpeter, här kommer Alvin och gänget, som landat på Stureplan!

Installationen har mött kritik, något som man inte förstår på trafikkontoret. ”Det har ju inte varit någon hemlighet att julbelysningen har ett visst kommersiellt inslag”, säger den avdelningschef som hanterar detta.

Publicerat i Debatt | 12 kommentarer

Pengar! Vad ska man med pengar när man stiftar bolag!

Postat den 22 november, 2011 av Karin

När styrelsesammansättningen för bolaget Triton diskuteras, undrar någon om de föreslagna herrarna har några pengar.

– Aj, aj! Förstår du dig så lite på affärer, min gosse! De teckna, men slipper betala in; och så får de sin ränta mot att de bevista stämmorna och gå på direktörns middagar.

Den unge mannen envisas att det blir svårt att starta ett bolag utan pengar.

– Pengar! Vad skall man med pengar, när man stiftar bolag! /-/
– Men grundfonden?
– Ah! Man skriver grundfondsförbindelser.
– Ja, men man måste betala kontant in en del också!
– Nå, man betalar kontant med grundfondsförbindelser. Är det icke att betala?

Till sist börjar den unge mannen förstå att det kanske inte finns någon risk.

– Inte! För övrigt! Vad har du att riskera? Har du ett öre? Nej! Nå! Vad har jag att riskera?
Fem hundra riksdaler! Jag tar inte mer än fem aktier, ser du! Och fem hundra är för mig så här mycket! Han tog sig en pris snus, och så var saken klar.

Om man inte råkar ha Strindbergs Röda rummet i bokhyllan kan man tack vare Projekt Runeberg läsa om hur det gick till när bolaget Triton bildades.

Triton heter också det riskkapitalbolag som äger Carema. Grundaren heter Peder Pråhl och han tycks ha missat att Strindbergs skildring av bolaget med samma namn är en satir. I Svenska Dagbladet finns idag en intressant genomgång av ägarstrukturerna.

 

Uppdatering: Strindberg tycker uppenbarligen att det är kul att verkligheten överträffar hans diktning.

Så här porträtteras han i tunnelbanan i samband med någon reklamkampanj, som jag inte lyckades uppfatta vad den handlade om.

Återkommer eventuellt om det.

Publicerat i Debatt | Etiketter , , | 9 kommentarer

Måndag och november

Postat den 21 november, 2011 av Karin

Fortfarande november, verkar det som och dessutom måndag morgon. Om man behöver något uppiggande kan man på fikarasten eller någon annan ledig stund kolla in på den trevliga sajten Engrish.

Musbekämpning är ju högaktuellt så här års och denna metod är tydligen effektiv, men miserabel för mössen, miserabelt miserabel. Texten i sin helhet känns nästan poetisk när man läser den långsamt

Här är adressen: http://www.engrish.com/

Uppdatering: Miss Gilette har redan botaniserat på engrish-sidan och fastnat för samma muspoesi: http://missgillette.blogspot.com/2011/10/surly-lady-in-tremor.html samt illustrerat med en något mer poetisk bild.

Publicerat i Att tolka | 9 kommentarer