Man kan råka ut för lite av varje när man är ute och reser. Öroninflammation, till exempel och efter några tappra dagar kan man vilja få lite läkarvård. Så hamnade kompisen Ginny, från USA, på Avesta lasarett, dit hon hänvisats från den lokala vårdcentralen.
Besöket gick snabbt och betalningen på 1882 kronor var inget att bråka om tyckte Ginny. Den borde hennes försäkringsbolag täcka. Jag föreslog att hon skulle försöka få ett bättre kvitto. Vore jag granskare på försäkringsbolaget i USA skulle jag nog tveka inför en liten slip med obegripligheter på svenska, som ”ej frikortsgrundande” och ”specialistvård” i Dalarna.
Lång och komplicerad diskussion vidtog med sex inblandade administratörer och sjuksyrror. Kanske vi skulle kunna hämta ett mer detaljerat kvitto på engelska på måndag? På måndagen kom den lilla amerikanskan tillbaka men ack nej, det bidde inget kvitto. Vad bidde det då? Jo ett löfte om en utskrift på tisdagen. På tisdagen kom den lilla amerikanskan tillbaka men ack nej, det fanns inget kvitto nu heller. Då började hennes besök i Dalarna gå mot sitt slut (hon var dessutom uppriktigt sagt lite trött på att använda sina semesterdagar till att pendla till Avesta och sitta och vänta på sjukhuset) och hon undrade om man kunde skicka kvittot till USA i stället. Svårt! Men kanske till Stockholm? Visst, det skulle gå bra och nu väntar vi på det brevet. Och väntar.
Det är väl helt OK att man tar ut vad det kostar av utländska besökare, men när man gör det vore det kanske bra att ha någon liten tillstymmelse till rutin för hur man handskas med rapportering och dokumentation på något annat språk än svenska. Och kanske vår turistinformation till länder utanför EU ska kompletteras med rådet att inte betala sjukvård i Sverige förrän man har ett begripligt kvitto i sin hand.